Barnprogram på 70-talet

Kapten zoom var Anders Linder som åkte runt och titta på vår värld. I det första avsnittet tar han reda på vart bajset tar vägen, det säger väl det mesta.
Här är introt.




Tårtan....jag vet inte vad jag ska säga om Tårtan. Sjukt på så många nivåer, men ändå rätt kul nu när man är äldre.



Vilse i pannkakan är min bild av Staffan Westerberg. Ett ex till mig har jobbat som barnflicka åt honom och han var fortfarande speciell sådär 20 år efter pannkakan/lillstrumpa och de andra. Men pannkakan tar priset. Hur kunde vi överleva dessa intryck och bli normala (nåväl) människor?? Ett mysterium.



Alla dessa klipp har fått mitt att nå konklutionen att ALLA som var mellan 15-55 under 70-talet rökte på. Din mamma, min moster, någons farbror....ALLA!!!!
Nu för tiden är vi bara höga på tanken om oss själva och kapitalet, men då var det puff-puff-give som regerade. Just D skrev om 80-talet och där har vi också ett och annat snedsteg, men jag tror 70-talet tar priset ändå.
Vad var det som hände? Var jag där? Hade jag kul?
Det är 3 frågor man ställer sig dagen efter en fylla. 1 januari 1980 ställde sig nästan två generationer samma fråga - men om ett årtionde.

Politik

Hade eftersändningen av demokraternas konvent på SVT som brunch underhållning idag. Även fast jag vet att det som sägs vid alla tal är lika regiserat som vilken film eller TV-serie som helst, blev jag ändå medryckt av Bill Clintons tal.
Han hade både charm och pondus i det han sade och som den socialist/kommunist....whatever, person som tror på att den breda massan skall främjas istället för toppen, var det ingen hard sell.
Det jag däremot inte hade tänkt på men som togs upp var att under republikanernas styre har förutsättningarna för gemeneman försämrats, dollarn har sjunkit som Titanic och jag tror inte USA haft så här dålig internationellt rykte sedan Iran-Contra.
Sverige har under denna högkonjunktur blomstrat medans USA fallit - hur kommer det sig?
Varför borgarna har gått bra den senaste tiden? Well, som den novis jag är kan jag bara kreditera det till högkonjunturen och att deras politik stimulerar handeln, vilket i en högkonjunktur är att segla i medvind.

Men åter till det stundande valet i amerika. En sak jag inte gillar med hela kandidaturen är att det om och om igen talas om hur historisk Obama skulle bli om han blev vald för att han är svart. Detta ger återigen en bild av att vi särskiljer människor på grund av hudfärg. Men eftersom det sägs i en positiv bemärkelse är det ingen som reagerar, vilket för mig är ett oerhört hyckleri. Ska vi vara så färgblinda som vår samtid vill av oss ska det vara både i med- och i motgång.
Tyvärr har också Obama använt the race-race card när han pratade om hur republikanerna försökt smutskasta honom och han avslutar med:
-Oh, and did I mention that I'm black.
(här är klippet)

Ändå är Obama ett klart bättre val än McCain. Republikanernas utrikes- och miljöpolitik är uppåt väggarna. Det proklamerade "kriget mot terrorn" är det mest motsägelsefulla jag sett på länge och en skenmanöver utan dess like. Först var det kriget mot tyskarna, sen kommunisterna, sen facisterna och nu terroristerna. Det är ett klassiskt utspel där USA's regering behöver en fiende för att ha folkets stöd i de krig och operationer som förs utomlands.
Vi får se om gravstenarna i mellan-västern (hjärtat av USA) väcker folket ur sin dvala och närmast fanatiska nationalism eller om de fortsätter ånga på i villfarelsen att de är nummer ett.

Hadda be playing on the jukebox - Alan Ginsburg

Eftersom jag gillar Rage against the machine är detta inte ett långt steg även om det är lite mer spoken word över det. Det finns en "ren" version här om du inte gillar/orkar med det visuella (plus att ljudet är lite bättre)
Texten har du här.

Stark som fan!

Lite om fotboll

Ett ständigt hett samtalsämne är skadade fotbollsspelar och spelar som ena dagen är skadade inför en träningsmatch, men sen lirar en full match 2 dagar senare.
Jag kan villigt erkänna att jag inte är särskilt insatt i hur mycket slitage en fotbollsspelare får utstå, men när de klagar på att de tvingas spela 2 matcher i veckan måste jag ändå ställa mig frågande till hur tungt det är?
Basket och hockeyproffs spelar ju till exempel ca 4 matcher i veckan per säsong och visst finns diskusisonen om slitage på spelare där också (som du tidigare sett i artikeln jag länkat till)
Men med tanke på det artisteri som fotbollsspelar bjuder på när någon knappt tacklar dem och detta gnäll renderar det mig i att tycka att de är rätt veka. Visst finns det undantag som i allt annat och en del riktigt fula påhopp som gränsar på överfall, men generellt....nej.

Sedan har vi supporterkulturen. Igen bryts en match pga bråk på läktaren. Hur detta hör ihop med sporten och att det inte stävjas är för mig ett mysterium. De alternativ som jag har hört är att antingen "bura in" stå platsen med plexi eller som i england ha krav på att alla sitter etc.
Det inte alla vet är att folk från bland annat England och Finland åker hit för att uppleva vår supporterkultur.

I USA sitter alla fans på basebollmatcher på samma läktare och det delas ut mini basebollträn till vissa matcher. Undra hur det skulle gå om man gjorde samma sak vid nästa derby?

Lätt gig och Kjelle B

Detta må vara en högst subjektiv uppfattning men ändå en som jag måste få yppa. Att vara meteorolog måste vara det lättaste giget som finns. Du har inga som helst leveranskrav, om du gör fel kan du alltid skylla ifrån dig på något oförutsett lågtryck eller dylikt.
Ta den här Wolfgang i Fichlet. Han agerar på ett nästan despotiskt plan där hans ord är lag. Jag vill minnas att han sade att vädret i augusti skulle bli lika varmt som i mitten av juli. Det är i och för sig också ett skyddsnät. Förutspå vädret tillräckligt långt fram i tiden. Då kommer ingen ihåg vad du lovat.
Det känns lite som att Wolfgang går upp på morgonen när Expressen ringer och frågar hur vädret om två månader blir. Han kliar sig i röven och sen i huvet för att sen ta fram snurrpilen från Twister spelet. Men i stället för höger hand röd står det soligt och varmt. Efter prognosen går han och lägger sig igen.
Vilket jävla lök jobb.

Sen har jag grävt fram den numer bortglömda serien "Mäklarna" med Kjell Bergqvist. I avsnitt 3 sitter han och nya kompanjonen Wilma och pratar om sakerna han ska förbättra i sitt förhållande, bland annat otroheten, lögnerna och empatin.
W: Hur var ert förhållande?
K: Eeeh, vi hade ett väldigt speciellt förhållande.
W: Du ljög och knullade runt och hon var trogen och talade sanning?
K: Ja, ungefär något sånt.

Kjell, aka Kaj Modin är en hjälte som inte bör glömmas bort i första taget.

Svar på en kolumn

Som svar på den här artikeln skrev jag detta.

Why is the problem the 10 or so games that players play during the summer in the olympics?
Isn't the real problem that the NBA season is too long when most players have to play about 90-100 games/season?

Your concern is that FIBA is using the players for it's own benefit. Players play hurt both in the NBA and in FIBA. The pressure and will to win is the same for an athlete no matter which uniform he wears.
What about all the youth national games that players play to gain skill and experience representing their country? That's where they improve to the point where they can play in the NBA and all of a sudden when they get draften they're not supposed to play for their country any more? Isn't that kind of hypocritical? Play for your country until we give you a uniform and then leave all that behind you.

The thing you are forgetting is that there are european top clubs that put their franchises on the line as well by letting their top players play in the olympics. Is the solution to make the olympics a national training camp where players from every country without a contract get to play. Who would watch that?
The olympics promote the sport in a way that no NBA top 10 countdown or NBA finals can do. Can you honestly say that the basketball world would be the same if the dream team hadn't been assembled in 1992? I think not.

The bottom line is that both the NBA and FIBA want the players to earn them money and neither seem willing to cooperate at the moment.

Kom döden, kom bara.

Jag är fascinerad....nej, snarare intresserad av människor som konfronterar sin egen morbiditet.
Det är väl inte det mest muntra ämne, men ändå finns det lika många sätt att hantera och tala om det som det finns stjärnor. Från att anamma det nalkande till att skratta det rakt i ansiktet.

Döden är på något sätt tabu att tala om därför att det har en negativ klang. Det ironiska i det hela är att vi hela livet söker efter meningen med livet och säkra fakta på olika aspekter av det när det mest säkra som finns i livet är just döden.
Min tolkning på det är som att vara nära en tiger som sover.
Så länge som du inte utmanar den eller ödet kan du undvika problemet rätt länge.

Men att inte nån gång ägna en tanke åt det oundvikliga och hur du använder din tid känns nästa oansvarigt. Du får trots allt bara en chans att leva ditt liv oavsett om du är kristen, muslim, ateist eller buddist/hindu som tror på nirvana (inte gruppen alltså). Även om du tror på att återfödas kommer du ändå göra det i nästa liv till något eller något annat, men livet du har just nu är också det enda du empiriskt kan bevisa.

Som de flest vid det här laget vet är jag en sucker för citat. Några som jag gillar är:

-On a long enough time line, everyones survival rate drops to zero. (Tyler Durden)

Sedan har vi den klassiska filmen "Det sjunde inseglet" där Max von Sydow spelar schack med döden för att skjuta upp det oundvikliga.
-Du ser ängslig ut. Döljer du något?
-Ingenting undgår dig, eller hur?
-Ingenting undgår mig. Ingen undgår mig.

Båda filmerna och citaten är på samma tema, men i övrigt är de två helt olika filmer man kan tänka sig. Viljan att uträtta något innan det är din tur är nog tidlös.

Jag tror att det handlar om hur nära döden du kommit. Jag har varit på min beskurna del av begravningar känns det som, men det lär komma flera om jag inte är helt felinformerad. De flesta har ändå varit innan riktigt vuxen ålder, dvs jag tror att perspektivet på det hela är annorlunda om man är 15 eller 35 eller 55.

Det jag dock inte gillar är filmer om gamla människor som ska göra ett sista ryck för att göra de där sakerna de inte "hann" göra i sitt liv. Du har haft åtminstone 60 år, lågt räknat, (40 om vi räknar vuxen ålder) på dig att göra detta, men nu när det är nära sista beställningen ska du göra allt. Det ger mig en viss känsla av tomhet i att göra något därför att du gör det av desperation, inte av vilja. Sen är det lätt för mig att ge min subjektiva bild på det, men är inte allt jävligt subjektivt?

Självklart finns det bakslag i detta om du närmar dig ämnet med en mörk sinnesstämning, men det är inte den aspekten jag vill belysa.
Ett klassiskt exempel är frågeställningen vad du skulle göra om satt på ett flygplan som var på väg att störta?
Jag tror att många med negativa tankar jävligt fort skulle få annat ljud i skällan och vilja leva, göra något med sitt liv och bättra sig. Too little, too late.

Så från mig till er - njut av livet. Som sagt, du får bara en chans och jag vet att jag definitivt inte vill använda mina sista dagar med att tänka på vad jag BORDE ha gjort, utna vad jag HAR gjort.

Ps. Rubriken är någon som "den lille legionären" brukar nynna han och Sven Hassels vänner ska ut i sin Tiger och rå på T-34:or på tundran...om du hade en undran. Ds.

Män och inredning

Married with children

OS medaljer......

Det var bättre förr?

Ett skämt

En blondin står på ena sidan av en flod och ropar till en annan på andra sidan:
-Hur kommer jag över till andra sidan?
Blondinen tvekar, tittar åt höger, tittar åt vänster och säger:
-Men, du är ju på andra sidan.

Ett harmlöst skämt, eller hur? Men byt ut blondin mot bög/neger/feminist och du har något helt annat.
Vissa saker får man inte skämta om. Det är inte politiskt korrekt.
Det är en låda med skämt som växer exponensiellt. Snart kan man inte säga halv sju innan en urmakare tar illa upp. Vart går gränsen? Personligen tycker jag vi passerat gränsen för överkänslighet någonstans vid 1984.

Det senaste på media himmlen som hamnat i lådan är en bild av spanska basketlandslaget som med fingrarna gör sina ögon smalare i samband med OS. Personer med asiatiskt påbrå i hela västvärlden skriker ut sin förtvivlan hur idoler som dessa kan föregå med sådant dåligt exempel?
Men vad är det dåliga exemplet? Att de gör en grimas för att likna asiater? Hur kan det vara nedvärderande?
Ingenstans på bilden eller i samband med den står det något nedvärderande om asiater.
Allt handlar om en tolkning av bilden som rasistisk.

Det som kommer bita oss i röven i slutändan i den debatten är inte ultra nationalister. Det är människor som hela tiden försöker hitta skillander mellan människor på det sättet och tolkar allt som rasistiskt vilket också på en latent plan bifaller tanken att människor är olika och olika värda.

När det kinesiska basketlandslaget tillfrågades i ärendet ryckte de mest på axlarna och sa att de (laget och landet) inte var så lättstötta när det gällde sådant.
Dvs, dem som borde ta mest illa upp brydde sig inte särskilt mycket.

Skrattet är en ofrivillig reaktion - lämna det där.
Eller ska vi lämna in en motion till regeringen att blondin skämt skall börja tolkas som hets mot rasgrupp?
Det gäller bara att inte vara en för stor minoritet.

Datum att hålla reda på i September

3:e september - Sista säsongen (säsong 7) av The shield börjar i USA. Höga förväntningar....dagens understatement.

7:e september - Säsong 5 av Entourage börjar i USA. Höga förväntningar....dagens understatement.

13:e september. Annika har 25 års fest. Höga förväntningar....dagens understatement.

20:e september. Egen fest. Förväntningar? Inga........NOOOOOOOOT! Kommer bli av kroken och en och annan lär bli on the cinnamon. Det är dagens low oddser.

21:a september. Hösten är officiellt här och dvalan börjar. Förväntningar? Skämtar du?

Run Forrest, run

Det där med att springa är en lustig sak. Personligen tycker jag det är otroligt tråkigt om det inte är en boll med i någon form.
Springer det gör man efter fruntimmer och bussar - that's it.
Självklart vill jag inte ta något ifrån dem som gillar löpning, men det är helt enkelt inte för mig.

Skönaste yttringarna igår.

*BÖTTA STEREON!!!
*Men va fan, du är alltid så jäkla dragen när du varit i Pampas.
*När jag säger extra kött så menar jag EXTRA kött.

Det märks att sommaren är över och att folk börjar återkomma till stan...om än motvilligt.
Om cirka en månad ska jag ha fest och redan nu är jag grymt hypad. Hoppas det håller i sig.

Dagens ebonics lektion

För er som inte vet vad ebonics är det enkelt uttryckt svart slang i USA. Denna rad kommer ifrån dirty south gruppen Nappy roots och deras eminenta "Po folks".

Nobody never gave us nothin but tough times and made us something.

Trippel negationen.....svår att slå.

Är ankan en elefant?

Sitter på morgonkvisten med en kopp te i handen och läser i DN:
-Förbannelsen vägrar ge med sig.

Den "förbannelse" som avses är den att Sveriges damlandslag i fotboll inte slagit Tyskland sedan 2002.

Är det samma förbannelse som gör att herrlandslaget inte går långt i stora turneringar?
Kanske är det Eddie the Eagles förbannelse som transfererats till vårt landslag?

För det kan ju inte vara så att de helt enkelt är för dåliga?

Och när vi ändå är inne på OS så har vi SOK sportchefen Glenn Östh, som efter Ara Abrahamians match visade lika mycket känsla för feeling som det heter när han efter Aras (helt riktiga) protest säger:
-Det är ju väldigt tråkigt att han gör såhär. Nu riskerar han att bli av med bronsmedaljen.
Om man ska vara en delegat för ett idrottsorgan och inte förstår att den bronsmedaljen är mindre värd än en använd kondom för Ara, vad gör man då där?
Byråkratin 1 - Sporten 0

Sucker för citat

Japp, det var dags igen. Att hitta några sköna ord som någon annan sagt.

-Never argue with an idiot. They will bring you down to their level and beat you with experience.
(Unknown)

-Det måste vara skönt att få vara nere i solen hela tiden.
-Ja det är trevlig.
-Men, vad gör du wiktigt då?
(Fru Storch och Olyckan)

"Al : Son, have I told you not to get married?
Bud : Yeah, dad.
Al : Have I told you not to become a shoe salesman?
Bud : Yeah, dad.
Al : I guess I told you everything I know then."
(Al & Bud, våra värsta år)

-Men Doris, är du sjuk?
-Vaddå sjuk?
-Men Doris...DU E JU FULL!!!
(Göte och Doris i Repmånad)

-...and I sure as shit don't fucking roll on Shomer shabbos!!
(Walter i Big Lebowski)

Memory lane

För er som varit hemma hos mig så vet ni att jag har en CD kollektion som är aningen större än din vanliga musiklyssnare. Detta beror i mångt och mycket på att jag är en avkomma som växt upp straxt före den digitala eran vilket renderade i att mitt musikintresse tog sig formen att allt som oftast, håll i hatten, KÖPA(!!!) CD skivor. Det finns en rätt rolig lista över saker som nu för tiden känns konstiga, men som för några år sen var helt normala. Till exempel att bestämma en tid att mötas i stan och INTE texta att man är 5 min sen. (Hur min tidsoptimistiske vän Christoffer överlevde den tiden är mycket oklart, påminn mig att fråga honom nån gång)

Många väljer nu att föra över sina skivor till datorn för att lättare kunna hantera dem.
Jag i min konservativa vana trogen går självklart emot den strömmen och behåller de flesta (även om jag nu gör kopior för att de ska hålla längre) på grund av en enkel anledning. På datorn blir skivan helt plötsligt bara en mapp bland många. Ingen karaktär, ingen känsla.
Bilden på omslaget däremot ger mig en impuls när jag inte riktigt vet vad jag vill lyssna på. Bilden och musiken triggar också många minnen som jag i flera fall kan tycka slår ett foto eftersom fotografiet känns mer definitivt och representerar en dag eller kanske en helg.
Musiken står mer för en era och i många fall till och med en period. 2 exempel:



Rage against the machine - Evil empire
Står för en tid då jag personligen tycker mig ha utvecklats oerhört. Det var faktiskt en vän som introducerade mig då jag var mer inne på Metallica, men efter några lyssningar stod den för vår känsla av "me against the world" och att inte låta ovärlden forma dig utan att själv forma omvärlden. Ett starkt minne kommer alltid vara när vi satt på balkongen med en back öl att värma med och orden:
-I'm rolling down Rodeo with a shot gun. These people ain't seen a brown skin man since their granparents bought one.



Naugty by nature (självbetitlade första albumet)
-You down with O.P.P? YEAH YOU KNOW ME!
Japp, det första rap-albumet jag köpte om jag inte minns helt fel. Räknar inte en 12:a med Young MC, men vill du vara petig säger vi första CD'n.
Kommer alltid minnas när jag, Robban, Thomas och Andreas i en skraltig Ford escort dundrar ner för E4an till Brooklyn....eller var det Älvsjö? Same, same.
Numera känns musiken lite opolerad och soundet är låååångt ifrån dagens slimmade Kanye West och 50 cent, men det är också dess charm.
Jag minns att jag vid ett tillfälle försökte få det spelat i min kompis storebrors bil på väg till en innebandy match. När hans euro-disco/techno gillande öra märkte att BPM'n låg under 100 hade den samma chans som en bag in box i Kicki Danielssons kyl. Men i Robbans Ford var den alltid välkommen.

Så om du har en kartong med några glömda skivor - ta fram den och gräv lite. Det är en källa till oanad glädje, även om det också kan leda till att man ställer sig några frågor. Som till exempel hur i helvete man tänkte när man köpte soundtracket till "Space jam" eller Was (not was) - Shake your head.

Life is a game of inches

Jag är lite oklar på huruvida jag har lagt upp detta klipp tidigare, men du ska veta att det är ett som oavsett intention ger mig inspiration utan like till något annat.

So love your blonde boy and his actions.......


I just wanna win........

OS

Känns inte hela det här med OS numera som en gigantisk kuk-mätar tävling mellan länderna? Tänk om ett värdland skulle få för sig att skicka in EN ensam representant som stod på arenan och viftade. Hela konceptet går ju ut på att göra något spektakulärt som är lite lite bättre än föregångaren för 4 år sen.

Men det går väl hand i hand med utvecklingen de senaste 30 åren (ge och ta) För att vinna måste man ta till mer och mer drastiska medel. Personligen har jag slutat bry mig om de flest individuella sporterna. Konditions- och styrkegrenarna kommer ju bara ner till vem som kan dopa sig mest utan att åka fast. Don't get me started on cycling and cross country skiiing.
Tyvärr har alla föregångare med allehanda preparat i blodet besudlat det som en gång var en nobel tävlan mellan atleter på lika villkor.
Vad finns kvar? Schack?

Icke, där finns det också lugnande preparat för att inte bli stressad i pressade situationer, men det är väl så nära vi kommer rent spel, i koncentrationsgrenarna.

Tillbaka till själva ceremonin. Visst är det en attest till vår art att visa hur duktiga vi är och hur långt vi har kommit genom att vi håller en grandios ceremoni som ska reflektera vår storhet.
Men det är också en omage till hierarkin och det pyramidiska samhället, där de mest välbärgade spenderar oproportioneliga summor på sådana spektakel allt emedans gemene man ombeds ge pengar till organisationer som hjälper dem som är förfördelade.
Dubbelmoralen är så avskyvärd att det gör mig.......ah!

Sen ska jag gå in på det där med att just hyckleriets moder får hålla i tyglarna. Eller vänta, det känns lite för politiskt korrekt just nu. Att ta avstånd från Kina, samtidigt som du säger att du bara är där för att tävla eller bara för att titta på spelen. Hur många hemma i stugorna (som det så bekant heter) uppmanar landsmännen att bojkotta OS för att i nästa ögonblick sitta klistrade framför TV'n och indirekt ge sitt bifallande?
Jag vill se basketen - that's it. Så jag håller mig neutral tills jag efteråt kan slå mig för bröstet och hävda att jag inte såg en minut av OS och därigenom är en hedersvärd person.
Hyckleriet vet ingen klass eller status. Den känner bara de falska orden.........

Kan man inte, ska man inte!

Det är tur att jag lärt mig lägga band på mig själv. Annars hade jag nog exploderat i en kaskad av "för i helvete" och "va fan" för några dagar sedan.
Anledningen till min frustration är att jag fortfarande är dålig förlorare. Vad som dock blivit bättre är som sagt min taktfullhet och insikten att laget som spelar inte alltid är det bästa.

Men va fan, ska man in på en plan, oavsett vilken, måste man väl åtminstone ha någon sorts basal kunskap i utövandet av aktiviteten.
I detta fallet var det en volleyboll match som spelades förra veckan och under en av matcherna bestämmer sig en kossa för att det verkar kul och vill vara med.
Ska bara poängtera att andra tjejer var med och spelade utan att vara varken vin eller vatten, vilket är allt jag kräver.

Problemet var att hon hade handleder med lika mycket styrsel som två döda ålar, en serve som gick in ca 10% av gångerna och den där jobbiga "kom igen nu grabbar" heja på mentaliteten.
Allt som allt, en waste of space. Fattar hon inte att hon är kass, eller vill hon bara vara med eftersom hon aldrig blev vald i plugget?
Jag vet inte vilket, men att hon inte har någon verklighetsförankring är helt klart.

Om det står några på en fotbollsplan som gör saker med bollen som jag knappt kan göra på ett TV-spel, då går jag inte fram och frågar om att få vara med.
Enkelt sagt - hjälper, stjälper eller förändrar din närvaro inget?
Well, vi hade regalskeppet Vasa på vårat lag......fan!

Mer musik

Thomas Newman. Säger namnet dig något? Inte? Känn dig inte dum för den sakens skulle, men jag kan sätta en slant på att du hört ett antal låtar av honom. Varför jag vet det?
Jo, det är nämligen han som har gjort filmmusik till filmer som American beauty, Nyckeln till frihet (Shawshank redemption), Meet Joe Black och Road to perdition för att nämna några få.(se alla filmer här)

Favoriten och den mest kände är den i mina öron helt magiska "Any other name" från American beauty. Lyssna och njut.

The roots - Rising down

Det finns en handfull artister som jag köper "blint", dvs utan att ha lyssnat på albumet. The roots är en av dessa grupper och på nya skivan finns det flera guldkorn.
Denna låten är den som först fastnade och det är också albumtiteln. Enjoy!