The intro

Ok, det här är ett intro till en presumtiv bok som är skriven i all hast och jag vill höra all input, god som...konstruktiv (för det finns ju ingen dålig sådan)jag lägger upp det så får vi se varthän stigen leder oss. Tack för att du hänger med. Here we go: Att göra rätt. Vägen till ljuset. Det som komma skall var helt och hållet på hans samvete och det fanns inga kringvägar runt detta faktum. Hoppet och tillika livlinan tillbaka till den forna, om än tråkiga, verkligheten hängde på kommande aktion. Resultatet, om än avlägset, låg i angelägenheten och den totala sanningsenligheten i utlåtandet som komma skall. Trots allt ville han tillbaka till den underbara kvinnan som han oförrättat och bedragit och frågan nu var om det var ånger eller skuld som drev honom dit och den tanken levde sitt gäckfulla liv.

Det var dags att bekänna sanningen och erkänna för Nina att äktenskapet var besudlat. Ett glas åldrad whiskey stod förvisso framför honom, men olusten och nervositeten gjorde drycken mindre lockande.

Allt fokus låg just nu på honom....och dem, som med största sannolikhet snart skulle bli de 2.

Vad skulle hända med barnen? Hur skulle veckoschemat se ut och vem skulle få båten med jet ski? Skulle de behålla huset i Frankrike? Frågor utan svar, väntan utan sprit. Fan.

Eller? Vad tusan! Vad har du att förlora din jävel? Du har varit otrogen och vad gör då en whiskey till eller från i detta sammanhang? Vem vet, du kanske t.o.m blir bättre av detta. Visst, du kan frisera utlägget och leva lögnen lite till, men för vad? Han började begrunda detta val han stod inför framför. Varför inte bara ljuga en gång till? Det hade ju inte varit något problem förut. Bara en i mängden.

När han sa orden för sig själv som skulle förklara varför lät de i sanningens namn förbaskat fåniga, vilket ledde till en snabb sublimering av dessa. De lät verkligen larviga eftersom deras sanningsbörd kunde härledas till en film med Denzel Washington där han som pilot till slut tvingats möta sina demoner och sin inre bödel när lögnen till slut blev för stor. Till slut kommer dina förehavanden och tankar ikapp dig, hur snabbt du än springer tänkte han när han sneglade på glaset på bordet som innehöll den lättnad han trots allt sökte och motvilligt avstod från. Det slentrianmässiga livet var ju också det som hade triggat handligen tänkte han i efterhand.

Det var känslan av något nytt, något okänt och framför allt som bröt tristessen. Det var därför Rafika från Gambia hade tilltalat honom så. Det mondäna livet i småstaden hade gjort honom blasse. Kyrkan på söndag med sin skenhelighet och alla dom där jävla krystade familjeträffarna.

Han lät sig uppbringa ett skevt leende när tanken på allt detta som uppfattats som gissel tidigare nu med största sannolikhet skulle vara det som han saknade mest. Dualiteten i lögnen var inte förlorad på honom, men det var heller inte hans yttersta uppskattning till Queen och Freddy Mercury - the show must go on, trots lögnerna.

Men va fan, vad har du att förlora! Han tappade sin vanligtvis lugna aura och svepte whiskey. Skål! Den fina single malten slank ner exakt där den skulle och han tackade de skottska gudarna med en kort nick. Värmen var där...tillika vämjelsen. Dörren öppnades. -Hej älskling, är du hemma?

Stålsättning.