Taking a stand

Maybe it's just me, but do you really need to join groups on Facebook like "we are against torture" or "stop child pornography"?
Isn't that kicking in the most open door of all?
It's like joining the "I like air"-group.

I'm all for taking a stand and speaking your mind to help less fortunate people, but this feels more like a make myself feel good action, rather than making a statement or helping someone else.
You give yourself a pad on the back because it's now in writing that you are against whatever it is you are against.

It's more of a get out of jail card in case you get caught saying something wrong, then you can always say that you are against genocide and can prove it because you clicked a join button.
If you want to do something, do volunteer work, donate money to an organisation or get involved yourself. But don't try to convince me that your action has any meaning what so ever and don't wait for me to give you credit for "taking a stand".

Helgbloggare

Jag har märkt att jag bloggar nästan bara på helgerna nu för tiden. Detta kan ju självklart härledas till både det ena och det andra men de tre viktiga faktorerna är väl tid, inspirationsdryck och det faktum att jag börjat gå runt i ett tillstånd liknande den stora indianen i Gökboet.

Saker och ting biter liksom inte längre. Det är bröstcancermånad, Sverige demokraterna får utrymme i media och ännu en gång börjar man hoppas på Djurgården hockey. Ett veritabelt smörgåsbord av kära ämnen och jag väljer att......inte göra någonting.
Jag vet inte om jag har för höga förväntningar på vad som ramlar ner här, men någonstans blev det mesta trivialt.

Så tills inspirationen återkommer eller någon annan inspirationskälla avtäcks blir det några youtube-klipp, en anekdot här och en vardagsbetraktelse där.
Kanske inte så sexigt, men som det sas:
Exercising the right not to walk.

Tåget

Det börjar som en vissling på horisonten. Det svarta tåget har lämnat stationen och Gomorra är dess nästa hållplats.
Du har inte för avsikt att stiga på tåget men det är fruktlös kamp du börjar där resultatet är förutbestämt. Ack din naive dåre att du inte ser stigen som läggs framför dina fötter. Hjulen håller rälsen sällskap och likt ljuset från en fallande stjärna visar sig en svag ljusstrimma av gårdagens begivenheter.
Det utopiska sinnet vill se dina Herkulesbedrifter men det börjar sällan så.
VIK HÄDAN DEMONER!
Här kommer en furie som ni sällan skådat och belackande tankar eller inte, ni skall icke få slå klorna i den här gycklaren.

Den söta smaken av ett fallet frukt får själen och modet att åter se ljuset och med god vigör tar du klivet ombord på tåget.
För oavsett vart resan tar dig är det inte alltid målet som är det viktiga, utan färden dit. Gör det bästa av den och när allt hopp verkar vara ute, slå upp ännu en tår och fäll en för de fallna.
Vänner - lev livet till fullo med råg i ryggen och glädje i sinnet.

Allt annat är slöseri.

Balansgången

Ibland får jag en oerhörd lust att skriva, men när jag väl får ner det på pränt känns det ganska trivialt och/eller rätt vardagligt.
Det är samma inkörda spår. Och då väljer jag hellre att avstå från orden än att skriva ännu en post som med stor sannolikhet är lika givande som en mikrovågsmåltid.

Sen vill jag heller inte ha nån jävla gråtfest över vad som är fel eller inte funkar.
Det jag kan säga är jag innerligt hoppas att ryggen inte är paj, för då blir det 3:e året i rad som något går snett under hösten/vintern. (knät för 2 år sen och rotfyllningen de luxe förra året)
Jag är väl inte vidare religiös även om jag lite luddigt tror på "nåt". Hörde uttrycket "Faith unites and religion divides" och det är i mångt och mycket min filosofi. Men jag gillar ändå vad Serenity prayer säger:
God, grant me the serenity to accept the things I can not change.
Courage to change the things I can.
And wisdom to know the difference.

Det är väl lite så man får tackla det hela. Att gå och oroa sig för vad som kan hända är lika meningslöst som att mata en död häst.
Så det är bara falla in klyschorna, dra på sig byxorna ett byxben i taget och ha huvudet upp och fötterna ner också löser sig nog det här också.

Sen kan jag rekommendera två serier med väldigt lika namn. Flashpoint som har gått ett tag och Flash forward som är helt ny och ska komma på TV4.
Håll utkik.

Wow, var det så det såg ut???

I helgen som gick tog jag det lite piano, jobbade på lördagen och efter det var det upplagt för ännu en repa runt stan och den klassiska sena kebaben och ännu senare söndagen.
Men så blev det icke. Jag idkade abstinens och antog för andra gången i år rollen som designated driver. Skillnaden var dock att turen nu var Enskede-Tyresö-Stureplan (i den ordningen) och förra gången var det Venice beach-Hollywood. Med andra ord två helt diametrala resor.
För att vara en kille som inte kör bil särskilt ofta blir det en hög andel DD-körande alltså.

På förfesten kändes det inte som något märkvärdigt att dricka Loka istället för Carlsberg, men väl ute börjar de små sakerna märkas. De som händer på mer än en armlängds avstånd dvs.
Du lägger märke till ett spindelnät. Du ser människorna runt omkring dig med en viss klarhet. Men det som verkligen står ut är de banala diskussionerna och dialogerna som uppstår.
En stilla tanke då detta upptäktes blev till den stilla bönen:
-Oh du store, säg att jag inte tillhör den här skaran som häver ur sig mer skit än en elefant på katrinplommondiet.

Detta var självklart en förlorad kamp innan jag avverkat första stavelsen, men för ett tag kunde jag hålla lögnen vid liv.....ett kort tag.
Väl på lokal kändes trängseln lite mer irriterande, men inte mer än att samtalen med vännerna blev lidande.
Vad som däremot fångade mitt öga var killen som efter att ha passerat en dam i sällskapet lutade sig fram och luktade på hennes hår.
Jag log, han såg att jag såg och sen skakade jag lätt på huvudet.
Små detlajer som du inte lägger märke till med några öl innanför västen.

En annan detalj som också märks är att du inte kommer vara den som instigerar en line dance, kavaj-helikopter med slipsen på sned eller på annat sätt drar igång stämningen. Du är oftare ett bihang snarare än den som går bräschen helt enkelt och det ter sig rätt naturligt i och med hämningar, mod och bedömningsförmågan av risk/belöning i takt med att klockan närmar sig och passerar kvart i tre.

Men i retrospekt skulle jag nog tagit de där ölen ändå. Det hade renderat i att jag inte spelat badminton på söndagen och inte haft sån förbannad träningsvärk i r**en. Å andra sidan hade jag haft rejäl träningsvärk i levern istället.
Damned if you do - damned if you don't.

Skål kosmonauter!

Broken record

I've been down this road a few times now, but it still doesn't get old.
I'm so tired of the way media angle the news.
Recently there has been a murder case here in Sweden where a husband first goes on a TV show "Swedens most wanted" asking for clues about his missing wife and then turns out to be a suspect.
He is now being questioned for the murder, nothing else.

But everything in the media is now angled to him being guilty.....BEFORE there has even been a trial.
It just ticks me off that we have these microwave trials. 2 minutes, done. No need to check facts. No concern for integrity. Just sell papers and air time.

I'm not defending the guy, but I'm not judging him on some witch hunt tabloid's hunch.
If we start doing that, we'll have a lot of drowned people who won't take an: Ooops, sorry, for an answer.

Yup, it's official

I felt it this morning. The vast difference between yesterday and today.
In just a few hours my life changed. My back started hurting, my face looked different and I lost a little more of my hair.

Or at least that's what happened according to my friends. For me, it was the same ol' morning. Same early ride on my bike to work.
35 years of age. When am I supposed to reach this crisis and start being old?