onsdag, augusti 06, 2008

Kan man inte, ska man inte!

Det är tur att jag lärt mig lägga band på mig själv. Annars hade jag nog exploderat i en kaskad av "för i helvete" och "va fan" för några dagar sedan.
Anledningen till min frustration är att jag fortfarande är dålig förlorare. Vad som dock blivit bättre är som sagt min taktfullhet och insikten att laget som spelar inte alltid är det bästa.

Men va fan, ska man in på en plan, oavsett vilken, måste man väl åtminstone ha någon sorts basal kunskap i utövandet av aktiviteten.
I detta fallet var det en volleyboll match som spelades förra veckan och under en av matcherna bestämmer sig en kossa för att det verkar kul och vill vara med.
Ska bara poängtera att andra tjejer var med och spelade utan att vara varken vin eller vatten, vilket är allt jag kräver.

Problemet var att hon hade handleder med lika mycket styrsel som två döda ålar, en serve som gick in ca 10% av gångerna och den där jobbiga "kom igen nu grabbar" heja på mentaliteten.
Allt som allt, en waste of space. Fattar hon inte att hon är kass, eller vill hon bara vara med eftersom hon aldrig blev vald i plugget?
Jag vet inte vilket, men att hon inte har någon verklighetsförankring är helt klart.

Om det står några på en fotbollsplan som gör saker med bollen som jag knappt kan göra på ett TV-spel, då går jag inte fram och frågar om att få vara med.
Enkelt sagt - hjälper, stjälper eller förändrar din närvaro inget?
Well, vi hade regalskeppet Vasa på vårat lag......fan!