Memory lane

För er som varit hemma hos mig så vet ni att jag har en CD kollektion som är aningen större än din vanliga musiklyssnare. Detta beror i mångt och mycket på att jag är en avkomma som växt upp straxt före den digitala eran vilket renderade i att mitt musikintresse tog sig formen att allt som oftast, håll i hatten, KÖPA(!!!) CD skivor. Det finns en rätt rolig lista över saker som nu för tiden känns konstiga, men som för några år sen var helt normala. Till exempel att bestämma en tid att mötas i stan och INTE texta att man är 5 min sen. (Hur min tidsoptimistiske vän Christoffer överlevde den tiden är mycket oklart, påminn mig att fråga honom nån gång)

Många väljer nu att föra över sina skivor till datorn för att lättare kunna hantera dem.
Jag i min konservativa vana trogen går självklart emot den strömmen och behåller de flesta (även om jag nu gör kopior för att de ska hålla längre) på grund av en enkel anledning. På datorn blir skivan helt plötsligt bara en mapp bland många. Ingen karaktär, ingen känsla.
Bilden på omslaget däremot ger mig en impuls när jag inte riktigt vet vad jag vill lyssna på. Bilden och musiken triggar också många minnen som jag i flera fall kan tycka slår ett foto eftersom fotografiet känns mer definitivt och representerar en dag eller kanske en helg.
Musiken står mer för en era och i många fall till och med en period. 2 exempel:



Rage against the machine - Evil empire
Står för en tid då jag personligen tycker mig ha utvecklats oerhört. Det var faktiskt en vän som introducerade mig då jag var mer inne på Metallica, men efter några lyssningar stod den för vår känsla av "me against the world" och att inte låta ovärlden forma dig utan att själv forma omvärlden. Ett starkt minne kommer alltid vara när vi satt på balkongen med en back öl att värma med och orden:
-I'm rolling down Rodeo with a shot gun. These people ain't seen a brown skin man since their granparents bought one.



Naugty by nature (självbetitlade första albumet)
-You down with O.P.P? YEAH YOU KNOW ME!
Japp, det första rap-albumet jag köpte om jag inte minns helt fel. Räknar inte en 12:a med Young MC, men vill du vara petig säger vi första CD'n.
Kommer alltid minnas när jag, Robban, Thomas och Andreas i en skraltig Ford escort dundrar ner för E4an till Brooklyn....eller var det Älvsjö? Same, same.
Numera känns musiken lite opolerad och soundet är låååångt ifrån dagens slimmade Kanye West och 50 cent, men det är också dess charm.
Jag minns att jag vid ett tillfälle försökte få det spelat i min kompis storebrors bil på väg till en innebandy match. När hans euro-disco/techno gillande öra märkte att BPM'n låg under 100 hade den samma chans som en bag in box i Kicki Danielssons kyl. Men i Robbans Ford var den alltid välkommen.

Så om du har en kartong med några glömda skivor - ta fram den och gräv lite. Det är en källa till oanad glädje, även om det också kan leda till att man ställer sig några frågor. Som till exempel hur i helvete man tänkte när man köpte soundtracket till "Space jam" eller Was (not was) - Shake your head.