Orättvist

Förra året var det rödklädda munkar i Burma. I år bombade familjer i Gaza. Båda händelserna är tragedier som istället för att bringa hopp om framtiden, får en att tvivla på den.
Men varför är det just dessa event som är de mest tryckande och upprörande i världen? Konflikten i Darfur är långt ifrån över och läget I Kongo ska vi inte ens tala om. Jag har berört det förut, men läget i sjöregionen i Afrika borde vara prioritet ett för FN och det internationella samfundet. I över 15 år har läget varit en oroshärd utan dess like.

Jag tänker ge min teori på det hela och det är just faktumet att konflikten pågått så länge - det är inget nytt. Och om det inte är nytt är det heller inte något vi är intresserade av. Det är däremot konflikten i Gaza och därigenom något som är värt att blanda sig i/fördömma/analyser.
Det tråkiga i det hela är att allt så kallat engagemang, fördömmande över lunchfikat är en klen reaktion och som om ca 2 veckor inte är mer än en eftertanke och "vad var det som hände i Gaza?".

Det tragiska i det hela är att det är släckta människoliv som skapar dessa rubriker så nästa gång du bryr dig, slå dig inte för bröstet bara för att du tycker något - gör något.
Detta är anledningen till att jag inte tittar på debattprogram längre. Dialogen mellan två parter är utbytt mot en antagonistisk ringdomare som endast vill skapa bra TV....förlåt, programledare kallas det tydligen.
Sedan har vi två parter som istället för att försöka komma till en lösning framför sin åsikt, fördömer motpartens åsikt som snudd på kätteri och i slutändan väntar på att få säga:
-Ja, det är din åsikt, även om den är felaktig.
-Tack. Vi ses nästa vecka då vi ska debattera aborter. I ena hörnan radikala kristna. I den andra radikala feminister. Tack för ikväll.
(Och bryt till musik och tona ner ljuset i studion)
Fan, det enda som fattas är en djup pool, en kvinna fäst vid ett städ och sen slänger vi i henne för att se om hon sjunker. Eller har vi passerat det stadiet och utvecklats. En tidsresenär från 1400-talet skulle känna sig som hemma i en TV studio.

"The world is a fine place and worth fighting for.
I believe the second part."

Låt spelarna avgöra

Jag har på sistone hört mantrat "låt spelarna avgöra matchen själva i slutet".
Underförstått ska detta alltså betyda att domaren inte ska blanda sig i, utan spelarna ska få spela.
Det ger också spelarna lite mer svängrum i försvar så när domaren tar en utvisning, frispark eller foul i slutet av en match har det successivt blivit mer och mer sett som något konstigt. Senaste citatet jag hörde var:
-Hela matchen har han dömt på ett sätt som indikerar att vi spelare ska få avgöra matchen och sen tar han en sån utvisning.
Jag såg high lights från matchen och det var inget snack om att det var utvisning.

Men på något sätt är det alltså domarens fel för att han blåser.
Det är väl domarens aber å andra sidan. Hälfen av spelarna och coacherna tycker att du gjorde rätt och den andra hälften tyckte att du gjorde fel.

Damned if you do. Damned if you don't.

Att vara speciell är inte alltid bra

Det visar sig alltså att den tanden jag rotfyllde i november är speciell. Speciell på det sättet att den har fler rotkanaler än en vanlig tand vilket har renderat i obehag genom ilningar och dylikt.
Summa summarum av detta är att specialist tandvård krävs och att de tar bort den gamla fyllningen, dödar den levande kanalen och spacklar igen.
Två rotfyllningar inom loppet av 3 månader är inte så kul som man vill tro.

Det får mig att tänka på tiden då jag fick salmonella. Visst, jag blev magsjuk som alla andra. Men av alla som ådrog sig sjukdomen fanns det ytterligare ett fåtal procent som också fick det jag fick, dvs. ledinflammationer i samtliga rörliga leder.

Så nu blir det inga fler trisslotter, inget tombola spel eller något annat där man ska vara en av de få utvalda för att vinna. Jag har redan förbrukat min del av den kakan.
Synd bara att det var på kassa saker. Så när du skrapar fram den vinsten, eller vinner en Volvo på Bingolotto - tänk på mig då. Det var min otur som banade vägen för din lycka.
Skeva tankekurvor är grymt underskattade. Rotfyllningar den raka motsatsen.

När ord är överflödiga

Isländsk grupp som förtjänar både en och två lyssningar. Låten är från deras senast skiva, men min favoritskiva med dem är ändå ágætis byrjun.
Blunda och njut.

Hahahaha

Förmågan att skapa glädje ur en tragisk situation. Det kan till och med vara en tråkig situation. Är det en tillgång? Underskattad sådan enligt mig.
Förvisso kan jag tillstå att en norgehistoria mitt under begravingen känns kanske lite mal place.
Men att ha det där skeva leende i mungipan när saker bär emot är åtminstone för mig en skön vän att ha i dessa tider.
Glädje är faktiskt en bristvara i mångt och mycket. Så sent som idag gick Tilde (Fröling, de Paul, Matilde...nån av dem) ut i Aftonbladet fredag och meddelade att det var "skönt att krypa ihop i fosterställning och gråta lite" under täcket.

Vad är det för jävla emo-/skära i handleden och lyssna på Kent samhälle vi är på väg emot? Vad hände med att bara var glad över att ha det du har, även om din TV inte är den nyaste på marknaden? Din mobil är kanske inte den nyaste mobilen, men om det är lycka för dig - är den då inte också ganska flyktig?
Vad hände med att sitta ner på marken, andas in och njuta av omgivningen? Jag antar att det handlar om samma gamla visa. Om någon annan kan känna samma njutning som dig så är den inte lika mycket värd.
Jag har 2/3 i min topp....ett. Ocean boulevard som blickar över Santa Monica beach. Visst är det inte här, men det skänker mig ändå en sorts tillfredställelse som påminner mig om att det går att le, vara glad och vågar jag säga, till och med njuta av vardagen även om den ibland bär emot.
Men vi har en strävan att vara unika. Antagligen beror det på att vi är 6 miljarder människor på klotet och allt vi blir matade säger att vi är en unik snöflinga som en dag kommer bli något unikt.
Felet i den tesen är att unik för många är att bli Brad Pitt/Barack Obama/Blondinbella/Pink. Vad hände med att bara vara du och ha en unik uplevelse just för dig?
Jag hade en i sommras och har fortfarande en bild ifrån tillfället som skärmbild.
Det måste vara du och bara du som får ha varit där, annars är upplevelsen nästan besudlad.

Min filosofi är att bara du är där, men lite gott käk, bra vänner och en stänkare i handen (eller åtminstone 2/3) så brukar det vara rätt bra ändå.
Enjoy life my friends.

En dag är vi ändå där då en Canada Goose jacka eller en Armani kostym inte har samma värde som ytterligare en dag i solen med ett lättat hjärtat och tillfredställt sinne. Men den dagen är det för sent att önska mer av din förlorade tid.
Tag den tillvara mina vänner. En dag kommer allt det vara över och jag kommer definitivt inte vara en av dem som blickar tillbaka och tänker på det jag borde ha gjort.

Det är i alla fall inte planen.

Betydelselös populäritetstävling

Jag har aldrig riktigt gillar Per Bjurman, skribent i Aftonbladet. Han började som musikrecensent men genom att han åkte till USA så var det någon på tidningen som ringde honom och sa:
-Hörru Per. Kan inte du köra några sköna gig och hålla koll på amerikansk sport också.
-Jorå, bara jag får lite flis.

Sagt och gjort, Per började skriva.
I den senaste kolumnen skrev han i alla fall något bra, även om jag tyckte att den var rätt mediokert skriven. Han tog upp faktumet att Henrik Zetterberg inte kom tre, inte kom femma utan NIA i omröstningen om Jerringpriset.
Om du har missat det så vann alltså Zetterbergs Detroit Stanley cup, Zettberg kom 3:a i grundserien i poäng/match och vann poängligan i slutspelet.
Inte nog med det så vann han också Conn Smythe trophy, alltså priset som mest värdefulle spelare i slutspelet.
Inte sedan 2002 har en svensk spelare haft sådana framgångar i NHL. Då vann Niklas Lidström Conn Smythe och Peter Forsberg poängligan i slutspelet.

Där har vi också problemet. Zetterberg heter inte Sundin. Heter inte Forsberg. Heter inte Lidström. Han är inte en folkhjälte....än.
Rent statistiskt har han alltså vunnit Champions league, blivit poängbäst och även vunnit guldbollen. Men som alla vet så är hockey inte fotboll. Det är inte ens sport i Europa.
Därför är nionde platsen ett hån när snacket innan mest handlar om en hästhoppare som kom tvåa i OS.

I och för sig borde jag inte bli förvånad eftersom Tre kronor inte ens kunde vinna priset när det vann både OS- OCH VM guld samma år 2006.

Kontentan av det hela är som jag tidigare misstänkt. Jag har bättre koll på sport än hela svenska folket och en betydligt bättre värdegrund för vad som är värt att belöna och inte.
Så nästa gång vi ses räcker en enkel bugning. En kall öl går också bra i utbyte mot att jag förärar er med min närvaro.
Skämt åsido, det är tråkigt att medias bild (vilket sällan är relevant till sanningen) är den som styr dessa priser. Jag har mer att säga om detta (otippat), men spar det till något viktigare och när jag har mer fakta.

Men nästa gång en sportdiskussion kommer upp så nämn gärna Zetterberg. Han är nog Sveriges mest okända storstjärna.

Från blond till brunett

Det är rätt intressant att se hur människor utvecklas och ännu mer hur de vill uppfattas.
Ett säkert tecken på att en tjej vill bli uppfattad som kvinna är att färga håret mörkt. Att män gör det är inte lika vanligt, därför lämnar män som gör det ifred....för nu åtminstone.
Att vara blond är vedertaget med att vara slampig, korkad och framför allt drar du till dig lite mer uppmärksamhet. Ifrågasätter du detta? Jag testade för skojs skull att googla "blonde" och "brunette". Blonde gav 134 miljoner - brunette 54 miljoner. Tvivlar du fortfarande?

Därför är det följaktligen ganska safe att säga att blonda får mer uppmärksamhet och att det finns blondin skämt (som f.ö fick 3 ggr så många träffar som brunett skämt) som syftar på ointelligens.
Aspekten av att de är diskriminerande lämnar vi därhän för nu eftersom det känns som en Janne Josefsson debatt, dvs många insparkade dörrar och en stor jävla höna av en fjäder.

Elefanten i rummet är dock att detta aldrig erkänns av någon som färgat sig mörkt utan det var "ändringen" och "att det var dags" som de var ute efter.
Well, om jag säger att jag går på stripklubb för ölen, skulle du tro mig då? Visst, den finns där, men det är inte högst troligt inte anledningen till visiten.

Kontentan av det här är att jag vill ha fler blondiner i världen. Vi är utdöende och snart är det bara ett fåtal av oss kvar. Så stöjd din lokala blondin och se till att denne behåller sin hårfärg.
Ett enkelt sätt att bidra är att undvika blondin skämt. Vi är också människor med känslor och.......sorry, kan inte hålla mig längre, kör på.
Blondiner är ändå för korkade för att förstå att det är dem du skämtar om. Det är säkert en annan blondin du menar.

Däremot kan du ju bjuda "nån" blond person du känner på en öl nästa gång och tacka för lite trevlig underhållning. Ett förbehåll där, om du köper ölen för att slänga den i ansiktet på denna "nån" - avstå då gärna helt från inköpet.

Sjukt kul

Från Two and a half men. Jake, grabben är inte alltid så slug.

Alan: You know Charlie, chocolate is a very strong afrodisiak.
Jake: No no dad, you're supposed to say african american disiak.

Sen har vi den klassiska Dum & dummar. Hela klippet är sjukt kul, men ordväxlingen vid 0.57 blir aldrig tråkig.

Är jag konstant full?

Jag brukar ibland gå tillbaka och läsa vad som har runnit ner på skärmen och hittar då skrämmande fel i tempus, form och missade ord i denna spalt.
Det skall nog ses mer som en attest till min slarviga och lite likgiltiga sida snarare än analfabetism.
Oftast brukar det bero på att jag blir avbruten i skrivandet och då omformulerar meningen i mitt huvud, men inte i texten.

Jag vill minnas en kolumn av en "riktig" kolumnist som i tämligen skarpa ordalag fördömde bloggare som icke skrivkunninga dilletanter som inte hade någon rätt att yppa sina åsikter med sitt begränsade ordförråd och dåliga stavning.

Jag kan villigt erkänna att jag är lite osäker på när ord skall skrivas ihop och särskrivas. Ackusativobjekt, dativobjekt och predikatsfyllnad är heller inte min starka sida vilket jag önskar det vore.
Det är också samma människor som hänger upp sig på små felaktiga ordval som tex: du har samma skor som jag (istället för likadana skor) eller debatten huruvida du är lika lång som.....mig/jag. (där f.ö båda är godtagbara)

Det är lite ordbajseri och översittarfasoner över det hela eftersom jag kan det här är bättre än......dig.
Med ordbajseri, dvs att du slänger dig med fina ord och helt korrekta meningsuppbyggnader och ser det som din höga häst över pöbeln som nu istället för knölpåk och mjöd har trådlöst moden och egen web-portal.

Rädslan för att visa svaghet och brister består hos de flesta och det är beklämmande. Varför lägger vi fokus på sådana triviala saker när det finns oändligt mycket viktigare saker att tänka på?
Om jag hade svaret hade jag inte suttit här på kvällen och plitat några rader utan förklarat sanningens tillstånd för en skock vilseledda får i gengäld mot ett substantiellt gage.

We have nothing to fear but fear itself. And right now fear is winning by a landslide.
Eller som det skrevs - "trots mina fel och brister, har jag alltid mer lim än Karlssons klister..

Ställ inte den frågan!

Idag satt jag och pratade med en person jag inte känner så väl om att läsa personer baserat på klädsel, kroppsspråk, hållning osv. Blyg som jag är yppade jag att jag kände mig hyfsat duktig på att göra det.
Hon bad mig då att säga vad jag kunde utläsa av henne.
Det första jag fick på näthinnan var följande klipp.



Lugn, jag var korrekt och höll mig på rätt sida av lagen så att säga.
Oavsett så skrattar jag fortfarande när katten kommer på tal i den gode Hanks monolog.
Klippet kommer ifrån den eminenta serien Californication. Har du missat den är det bara att ta ikapp säsong 1 omgående. Säsong 2 har just börjat på TV4 har jag för mig.

Ut i samtiden ytterligare en gång

Att döda civila i krig kan aldrig och ska aldrig godtas av omvärlden.
Men i Israel-Palestina konflikten känns det lite godtyckligt att bara kritisera den ena parten.
Media nu har fokus på antalet döda de senaste dagarna vilket kraftigt överrepresenteras av palestinier. Detta är dock förståligt eftersom Israel inlett offensiven.
Men vad som inte belyses är antalat döda över en längre tid i raketattacker och bussbomber.

Låt han som är utan skuld kasta första stenen.
Detta är en utdragen konflikt som genom vilket nålsöga som helst kan se den ena parten som bov och den andra som offer.
Jag avstår från att ta definitiv ställning eftersom det kräver omfattande research som åtminstone sträcker sig tillbaka till 40-talet.
Men återigen skapas en massiv opinion genom media som fördömer Israels attack, vilket är riktigt. Däremot är bilden av endast palestinier som offer lite snedvriden.

Det beklämmande är återigen att vindflöjetyckare får ta till orda, som tex en kolumnist som krävde att Sverige ska avstå att spela Davis cup mot Israel. Generellt tycker jag det är en mycket dålig idé att blanda sport och politik.
Jag skäms att ta upp en Facebookgrupp som en källa, men i och med att den har ca 6800 anslutna visar det hur många som kan luras. Gruppen heter "Utvisa Israels ambassadör från Sverige".
Jag kanske är ute och cyklar här, men är inte diplomati och förhandlingar sättet att lösa konflikter, Inte isolering och trångsynthet?
En sådan handling skulle snarare vara kontraproduktiv och det påvisar tyvärr hur korkade och lättköpta människor är.

Som den sanna cyniker jag är måste jag tyvärr säga att jag inte ser något ljus i slutet av denna tunnel. Såren är för djupa och kompromissviljan minimal.
Men det har ju också hänt att jag har haft fel. Låt oss hoppas att det händer för andra gången i historien.

Rakt in i mainstreamen

Är det bara jag som börjar bli less på hela den här Gömda/Lisa Marklund debatten?
Hur mycket blod kan vi klämma ur den här stenen?

Det krälar fram fler ryggradslösa djur i kölvattnet av det här än under ett skyfall i augusti.
Jag har sett artiklar och kolumner som angriper boken, hennes person, de som stöttar henne och jag tror till och med hennes hund. Ok, hunden är oskyldig.

Hela spektaklet är en attest och en bekräftelse på att krönikörer, debattörer och andra "förstå-sig-påare" endast är små fega krakar i skyttevärn som hukar sig i sitt hål, klamrandes fast vid sitt gevär i väntan på att ett villebråd ska uppenbara sig på slagfältet som är lovligt byte för allt och alla.

Det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta, heter det. Den ordstäven ändras väl snart till:
Det är mänskligt att fela, men gudomligt att påpeka felet.
Vad som stör mig mest är att de flesta som ger sig in i debatten är människor som själva sällan/aldrig framför några egna teser eller sticker ut hakan.

I Sverige säger vi att man är efterklok, men det engelska uttrycket "monday night quarterback" tycker jag summerer det bättre. (Referns till att amerikansk fotboll alltid spelas på söndagar och en person som dagen efter säger vad som var rätt eller fel sak att göra)

Som vanligt har jag några visdomsord och mycket riktigt är det de bevingade orden släpp det.
Men detta är också lite av anledningen till att det inte skrivs lika mycket kärnfullt längre. Det känns lite som att det blivit en trasig skiva och att ämnena går igen men med olika formuleringar.

Originalitet eller inget!

Freda

Kanske är det önskan om att det snart skall vara fredag. Jag har väl ingen direkt förkärlek till svensk musik då jag ofta tycker att den är underproducerad och rätt banal. Vissa låtar fastnar och jag slängde upp den här idag. Gillar texten, Unos röst och kort och gott hela låten.
Håll till godo.

Tjuven Gessle

Tyvärr är mina åklagarkunskaper och bevisning rätt så klen, men här har jag ett bevis (utav många enligt en vän) att Per Gessle snor rätt friskt lite här och var. Hearts låt släpptes på den självbetitlade skivan i början av 1986. Look Sharp kom ut 2 år senare. Lyssna själv och döm sedan.

Innan jag går vidare

Tänkte bara hälla lite mer vatten på kvarn och fortsätta på tidigare inslaget ämne gick detta att utläsa i Aftonbladet i förrgår.
Jag har kollat på några olika forum och uppgifterna verkar stämma.

Hur kan man inte erbjuda dem vatten utan bara blunda och se åt ett annat håll? Det handlar inte om några minuter utan 10 TIMMAR!

Vackra ord när handling krävs förblir just bara vackra ord, det vill säga totalt verkningslösa.

Den perfekta medborgaren

Visst är det skönt att göra rätt för sig. Skitar du ner, städar du upp efter dig.
Det är ännu bättre om du inte skitar ner alls och till och med kan hjälpa andra. Allt upp till det är frid och fröjd.
Men nu i galornas, postgironasarnas och pinsens era är det viktigt att inte bara sitta på den höga hästen, utan även köpa strålkastare som visar att du gör det. Visar att du är en rakryggad del av samhället som står för de rätta sakerna men tar avstånd från de dåliga.

Till exempel - du ger pengar och går på faddergalan. Kanske till och med en slant faller till UNICEF.
Men du har inga problem med att köpa allehanda varor från marknader som använder barnarbetare. Och hur kom den där diamanten du har på vigselringen egenligen i din ägo?

Greenpeace - där har vi en riktigt god organisation.
Då har jag ju gjort mitt och då kan jag köpa ett schackbräde i elfenben. Och vad gör en minkpäls för skillnad till eller från.

Organisationer som jobbar emot mänskligt förtryck är också min sak. Alla människor har rätt till en dräglig vardag. Det var också oerhört av Svenska olympiska kommitén att skicka sina atleter till OS i Peking.
Och samtidigt som du ligger på stranden i Pataya, njuter av solen och dricker en Singha demonsterar tusentals människor för sina rättigheter i Bangkok. Skillnaden mellan Sveriges olympier och dig är att du kunde valt att åka till en annan strand i ett annat land.

Dessutom har vi också miljöaspekten som jag tidigare varit inne på vad gäller resor till tex. Thailand. Men vi låter det bero.

Det är det hyckleriet jag fiskar efter. Vi vill gärna framställa oss som avkomman till Ghandi och moder Theresa i hur goda vi är, när det egentligen bara är sanningen genom ett nålsöga som vi ser.
Men det dövar vårt samvete och rättfärdigar ännu en nöjestur med båten.

Det viktigaste är dock att crème brûlén som är du är intakt. Ett solidt yttre med en porös sörja under.
Jag försöker ingalunda säga att jag är bättre än någon på denna punkt och det är inget som jag förmedlar ut.
Däremot lever jag efter devisen "don't hate the player, hate the game". Vissa saker är för stora för oss att greppa eller förändra att vi helt enkelt får leva efter dem......vare sig du gillar det eller inte.
Men det finns ingen ursäkt för ett aktivt val av det sämre alternativet.

Hierarkins klocka börjar ljuda allt högre och snart har sanden runnit ifrån oss. Idealismens gälla skrik om förändring kvävs av opportunistens munkavel.
Välkommen till 2009.

100 grader!

Japp - det har varit semester och total avhållsamhet från allt vad internet och datorer heter. Istället har jag levt i ett 100 gradigt spann. Från -20 i backen, till +80 i bastun. Japp, det har åkts skidor, rockats after ski och allt annat gott som det innebär.

2009 har börjat och gamla problem har bytts mot nya. Men det är väl drivkraften antar jag. Slentrian är bara ett alternativ i den djupaste av depressioner. Så nu återgår vi till drömmarnas värld med den lilla skillnaden att vi har en nia i slutet av året.
Jag vill också passa på att tacka min gode vän lobot som hjälpt till att få fram 2009 års valspråk:
-Delad glädje är dubbel glädje.

Just nu har jag en delning att eftersträva, men en jäkligt dålig verkningsplan. Jag jobbat dock på det.