Den perfekta medborgaren

Visst är det skönt att göra rätt för sig. Skitar du ner, städar du upp efter dig.
Det är ännu bättre om du inte skitar ner alls och till och med kan hjälpa andra. Allt upp till det är frid och fröjd.
Men nu i galornas, postgironasarnas och pinsens era är det viktigt att inte bara sitta på den höga hästen, utan även köpa strålkastare som visar att du gör det. Visar att du är en rakryggad del av samhället som står för de rätta sakerna men tar avstånd från de dåliga.

Till exempel - du ger pengar och går på faddergalan. Kanske till och med en slant faller till UNICEF.
Men du har inga problem med att köpa allehanda varor från marknader som använder barnarbetare. Och hur kom den där diamanten du har på vigselringen egenligen i din ägo?

Greenpeace - där har vi en riktigt god organisation.
Då har jag ju gjort mitt och då kan jag köpa ett schackbräde i elfenben. Och vad gör en minkpäls för skillnad till eller från.

Organisationer som jobbar emot mänskligt förtryck är också min sak. Alla människor har rätt till en dräglig vardag. Det var också oerhört av Svenska olympiska kommitén att skicka sina atleter till OS i Peking.
Och samtidigt som du ligger på stranden i Pataya, njuter av solen och dricker en Singha demonsterar tusentals människor för sina rättigheter i Bangkok. Skillnaden mellan Sveriges olympier och dig är att du kunde valt att åka till en annan strand i ett annat land.

Dessutom har vi också miljöaspekten som jag tidigare varit inne på vad gäller resor till tex. Thailand. Men vi låter det bero.

Det är det hyckleriet jag fiskar efter. Vi vill gärna framställa oss som avkomman till Ghandi och moder Theresa i hur goda vi är, när det egentligen bara är sanningen genom ett nålsöga som vi ser.
Men det dövar vårt samvete och rättfärdigar ännu en nöjestur med båten.

Det viktigaste är dock att crème brûlén som är du är intakt. Ett solidt yttre med en porös sörja under.
Jag försöker ingalunda säga att jag är bättre än någon på denna punkt och det är inget som jag förmedlar ut.
Däremot lever jag efter devisen "don't hate the player, hate the game". Vissa saker är för stora för oss att greppa eller förändra att vi helt enkelt får leva efter dem......vare sig du gillar det eller inte.
Men det finns ingen ursäkt för ett aktivt val av det sämre alternativet.

Hierarkins klocka börjar ljuda allt högre och snart har sanden runnit ifrån oss. Idealismens gälla skrik om förändring kvävs av opportunistens munkavel.
Välkommen till 2009.