Rakt in i mainstreamen

Är det bara jag som börjar bli less på hela den här Gömda/Lisa Marklund debatten?
Hur mycket blod kan vi klämma ur den här stenen?

Det krälar fram fler ryggradslösa djur i kölvattnet av det här än under ett skyfall i augusti.
Jag har sett artiklar och kolumner som angriper boken, hennes person, de som stöttar henne och jag tror till och med hennes hund. Ok, hunden är oskyldig.

Hela spektaklet är en attest och en bekräftelse på att krönikörer, debattörer och andra "förstå-sig-påare" endast är små fega krakar i skyttevärn som hukar sig i sitt hål, klamrandes fast vid sitt gevär i väntan på att ett villebråd ska uppenbara sig på slagfältet som är lovligt byte för allt och alla.

Det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta, heter det. Den ordstäven ändras väl snart till:
Det är mänskligt att fela, men gudomligt att påpeka felet.
Vad som stör mig mest är att de flesta som ger sig in i debatten är människor som själva sällan/aldrig framför några egna teser eller sticker ut hakan.

I Sverige säger vi att man är efterklok, men det engelska uttrycket "monday night quarterback" tycker jag summerer det bättre. (Referns till att amerikansk fotboll alltid spelas på söndagar och en person som dagen efter säger vad som var rätt eller fel sak att göra)

Som vanligt har jag några visdomsord och mycket riktigt är det de bevingade orden släpp det.
Men detta är också lite av anledningen till att det inte skrivs lika mycket kärnfullt längre. Det känns lite som att det blivit en trasig skiva och att ämnena går igen men med olika formuleringar.

Originalitet eller inget!