Är jag konstant full?

Jag brukar ibland gå tillbaka och läsa vad som har runnit ner på skärmen och hittar då skrämmande fel i tempus, form och missade ord i denna spalt.
Det skall nog ses mer som en attest till min slarviga och lite likgiltiga sida snarare än analfabetism.
Oftast brukar det bero på att jag blir avbruten i skrivandet och då omformulerar meningen i mitt huvud, men inte i texten.

Jag vill minnas en kolumn av en "riktig" kolumnist som i tämligen skarpa ordalag fördömde bloggare som icke skrivkunninga dilletanter som inte hade någon rätt att yppa sina åsikter med sitt begränsade ordförråd och dåliga stavning.

Jag kan villigt erkänna att jag är lite osäker på när ord skall skrivas ihop och särskrivas. Ackusativobjekt, dativobjekt och predikatsfyllnad är heller inte min starka sida vilket jag önskar det vore.
Det är också samma människor som hänger upp sig på små felaktiga ordval som tex: du har samma skor som jag (istället för likadana skor) eller debatten huruvida du är lika lång som.....mig/jag. (där f.ö båda är godtagbara)

Det är lite ordbajseri och översittarfasoner över det hela eftersom jag kan det här är bättre än......dig.
Med ordbajseri, dvs att du slänger dig med fina ord och helt korrekta meningsuppbyggnader och ser det som din höga häst över pöbeln som nu istället för knölpåk och mjöd har trådlöst moden och egen web-portal.

Rädslan för att visa svaghet och brister består hos de flesta och det är beklämmande. Varför lägger vi fokus på sådana triviala saker när det finns oändligt mycket viktigare saker att tänka på?
Om jag hade svaret hade jag inte suttit här på kvällen och plitat några rader utan förklarat sanningens tillstånd för en skock vilseledda får i gengäld mot ett substantiellt gage.

We have nothing to fear but fear itself. And right now fear is winning by a landslide.
Eller som det skrevs - "trots mina fel och brister, har jag alltid mer lim än Karlssons klister..