Min skumma sida.

Jag vet inte vad det är, men jag tycker det är fruktansvärt roligt med människor som blir överdrivet irriterade och upphetsade över triviala saker. Ett exempel är damen på Pressbyrån som idag blev vädligt arg för att de inte hade hennes smak på Läkerol.
Varför inte bara pröva nästa butik och ärligt talat, är det liv och död att få just SIN Läkerol?
Nej nej, hon börjar orera om dålig service och i stort sett hela Svea rikes förfall. Och bredvid står Martin och försöker dölja ett brett leende så gott det går.

Som det sas:
-Det kan inte vara bra att hetsa upp sig sådär jämnt och ständigt. Hur har du det med magsåret?

Så schlapp av folk. Life's to short!

Resa söderut

En vän vars blog gick i graven innehöll ett väldigt roligt segment där han tog upp olika vänner och en liten historia om dem.
Så för att föra denna tradition vidare så tänkte jag berätta om en av våra road-trips för några år sen.

Årtalet är lite diffust, men jag vet att tiden var ungefär densamma som nu, dvs på vårkanten och 4 glada gossar beger sig söderut. Bilresan började med, om jag inte minns fel, en modevisning där några nya fina mössor visades upp och betygsattes.
Klockan var ju fortfarande bara barnet så resan fortsatte vit ännu ett tag till och med en person som vanligt av.

Så är timmen slagen och vi blickar ut över Vätterns skimrande vatten, Fred Åkerström ger oss en morgon och den klassiska Åbro Rivern är sådär god som en öl vid rätt tillfälle kan vara.
Självklart måste vi ju kommentera det fula trollet vid Jönköping och gubben i keps som inte kan köra bil.

Vi håller ganska bra tempo, om än med vissa pit stops eftersom ölen börjat flöda.
Kanske i lite för rask takt eftersom vi körde det gamla klassiska skylt spelet, dvs att alla har en skylt tilldelad och varje gång den passeras måste man ta en klunk. Blir rätt blött efter ett tag.
(Skall tilläggas att chauffören självklart inte dricker. Kanske självklart, men jag vill ändå understryka det)

Väl framme börjar vi inkvartera oss i ett litet studentrum som ska bli våran hemvist under helgen (det var planenen i alla fall)
Vi svidar upp oss och beger oss till Banken om jag minns rätt.
Min vän X börjar med att beställa in en nacho-tallrik då han känner sig lite hungrig.
Min vän Y blir sugen, och betalar 20 kr extra för att få lite mer av allt och lite starkare salsa. Servitören tror först att han skämtar, men ihärdig som han är den gode Y så propsar han på det och får sin vilja igenom. Störst vinner - punkt.

Sedan är det dags att börja inmundiga shots i alla dess former. Det är väl inte de starkaste, men trots att vi är utbölingar får vi riktigt bra pris. Det i sin tur leder till att vi köper fler, dricksar bra och får bättre shots. Vi ordnar även trevligt sällskap och sen är utsvävningen ett faktum.

Grädde på moset är att vi även får live-musik och min vän Z blir så exalterad att han bara måste önska en låt. Dessvärre tar de tidigare inmundigade shotsen ut sin rätt här och på något sätt på vägen fram tappar han balansen och ramlar rakt in i livebandet som trots detta håller god min och fortsätter spela.
Kvällen rundas av med eftergädda och slutar med att ingen sover på designerad plats.

Dagen därpå är vi lite slitna och utspridda. Z är spårlöst borta liksom Y. Men på något sätt lyckas vi sammanstråla och återgår till vår bostad för skrönor, Kapten Morgan och Monopol.
Det visar sig att Z har somnat i en städskrubb på Banken, vaknat någon timme senare när lokalen är öde, gått ut i köksdelen och gjort några knäckemackor med ost. Mumsandes på denna nattamacka sökandes efter en utgång blir han på ett ganska bryskt sätt utslängd från lastkajen av sur personal. Mackorna hade han dock kvar.

Vi gör en snabb pit stop hemma för att sedan få i oss den obligatoriska dagen efter-pizzan. Under måltiden blåser det kraftigt och det börjar även att snöa. Av någon anledning blir jag besatt av att övertyga mina vänner om att det snöar vågrätt pga vinden. I början vägrar de ge med sig, men i slutändan kapitulerar de för att slippa höra tjatet. Jag 1 - vännerna 0 =)

Vi återvänder och återupprepar gårdagens procedur, men lägger till lite skumpa följt av några hurrarop. Sedan är det dags för en taxifärd i en 15 personers taxi där vi högt och självklart längst bak i taxin höjder stämningen rejält med sånger såsom "Telefonen" (Se repmånad så vet du vilken det är)
Jag vet inte om vi störde eller gladde de som var med, men med sådant glatt humör kan jag bara se det som att vi gladde sällskapet.

Väl ute på stan får vi nån jet-set mode över oss och bara glassar runt. Absolut inte otrevliga, men vi vet om att vi är från Stockholm och lirar på det. Vi vinner på Black Jack, dricksar onödigt mycket och i slutet av kvällen är vi kungar i baren som det heter.
Vi avslutar med ett besök vid pastavagnen och även denna kväll förblir vår tidigare bestämda inackordering orörd.

Självklart filmas allt detta och det finns en uppsjö med smådetaljer som endast den invigde kan uppskatta. Hela filmen avslutas med en bizarr diskussion och att vi kör fel på vägen hem.

Detta är EN av många eskapader vi begett oss ut på och det är en saknad och svunnen tid.

Oh, what a wonderful world

Det är rätt skrämmande att läsa vad som håller på ske i världen. Det görs många förändringar som sägs vara för våran egen skull, men egentligen är det bara ett steg mot mer kontroll av folket.

Exempel - det har aldrig funnits så många kameror som bevakar vad vi gör, men det sägs att det görs för att skydda folket mot våld. Men när det begås brott används sällan/aldrig dessa band. För vem tror ärligt talat att det var slumpen som gjorde att Café Operas bandupptagning av vakten som misshandlade en gäst "försvann"?

Men detta är ändå på en liten liten skala. Den största lögnen nu, som förvisso blivit skärskådad, men som ingen gör något åt är kriget mot terrorism. Exakt vad går det ut på? Det och förevändningen att Irak hade kemiska stridsmedel är typ-exempel på detta.
Nu har alltså USA en "fiende" som måste bekämpas. Men har inte terrorister alltid funnits? Varför är det så viktigt nu?
2 saker sticker ut för mig.

1) Med en gemensam fiende kan man sälja in det mesta. Det senaste är att implantera chip med spårfunktion för att kunna följa människor.....och terrorister. Och det skapar en större patriotism känsla - vi mot dem.

2) USA har alltid haft en fiende att skylla på de senaste 60-70 åren. Först var det facisterna i Tyskland, efter det, kriget mot kommunismen och nu alltså kriget mot terrorn.

Det ironiska med kriget mot terrorism är att dessa är skapade av just USA genom deras tidigare illgärningar. Det klaraste exemplet är ju Irak där USA stödde Irak i kriget mot Iran på 80-talet eftersom ayatollah Khomeni tagit makten från den USA-stödda regeringen några år tidigare.
Så de vapen och den vapenteknik som USA nu är i Irak för att rädda världen ifrån, är den som de gav irakierna och Saddam under 80-talet.
Och de som tror att de agerar i världens intresse borde tänka om rätt snabbt. Tex så kände USA till Pinochets kupp i Chile 1973, men gjorde inget eftersom Salvador Aliende ville förstatliga USA ägda gruvor och var öppet marxistisk med band till dåvarande Sovjetunionen.

Och även fast det inte är uttalat så indikerar det mesta att attentatsförsöket mot Hugo Chavez i Venezuela stöddes av USA.
Chavez byter olja mot läkare med Kuba och har öppna vänstersympatier. Venezuela exporterar även stora mängder olja till USA, men Chavez hotar till och från att dra in oljan, vilket är ett stort problem för USA.

Det är därför det är så fascinerande att höra alla som prisar hur civiliserade vi har blivit. Men vissa saker kommer bestå så länge mänskligheten består.

*Vi kommer ha våra drifter och inpräntade beteendemönster.

*Det kommer alltid finnas de som gör saker för egen vinning och inte det som är bra för resten av världen.

*Ledare kommer alltid vilseleda folket med gyckelspel på den lilla scenen, mendans det händer något helt annat på den stora.

Undrar du varför jag inte skrivit om Putin och Ryssland som är minst lika goda kålsupare? (om inte värre) Det är för att jag inte har riktigt lika mycket kött på benen där.
Men om jag gör det, fixar säkert GRU ryskt medborgarskap till mig för att sen anklaga mig för landsförräderi och slutligen får jag valet mellan 20 år i Gulag eller landsförvisning.

Om inte parti-kritiska journalister mördats är detta det scenario som Putin-regimen systematiskt använt för att bli av med journalister och oppositionspolitiker....och det är bara toppen av isberget.

Eller som Lord Acton skrev:
Power tends to corrupt; absolute power corrupts absolutely.

Och det mina vänner, är om något bestående.

Vi är alla lika.

Som läsare av denna spalt vet du vid det här laget att jag startat ett litet korståg gentemot media och vad vi får till oss för information.
Det är också media som styr vad som är en sakfråga värdig nog att lyftas fram och inte. En ganska trivial sak säger du? Tänk igen.

För du missade väl inte att blå bandet hade välgörenhetsmiddag i torsdags för insamling till prostatacancer fonden?
Nej just det, Paul Pots, Hasse Aro och alla kändisar var ju inte där och det var som sagt på Grand och inte i Globen.
Hatten av dock till Johanniterorden och Cancerfonden som lyckades samla in 6 miljoner till forskning, varav 2/3 kom ifrån stiftelsepengar och 1/3 från näringslivet.

För att då jämföra med rosa bandet så ligger det väl rätt nära, eller? Nja, rosa bandet drog in 1,5 miljon bara på sin webinsamling och totalt samlades 56 miljoner in.

Men bröstcancer är ju vanligare än prostatacancer?
Fel! Ca 7000 kvinnor diagnoseras med bröstcancer varje år medas 10000 fall av prostatcancer upptäcks. Det är den vanligaste cancerformen i Sverige idag.
Och om du går in på Cancerfondens sida så sponsras Rosa bandet av Apoteket, Lindex, Scandic, Ica och Chevrolet medans blå bandet får nöja sig med Apoteket (som f.ö är huvudsponsor till hela cancerfonden)

Jag försöker inte säga att det är värre med den ena formen än den andra, att bli diagnoserad med cancer är tragiskt oavsett kön och i vilken form. Jag försöker snarare påtala faktumet att vad du gör med dina pengar styrs mer än vad du tror.

Sen kan man ju fråga sig varför det blivit på detta sneda vis?
Våldtäkter får mångt fler rubriker än fall av misshandel (såvida personen inte dör) Den vanligaste misshandeln sker i demografin 15-35 år varav över 90% av offren är män.
Kvinnors låga löner får förtur över män som förlorar vårdnads tvister pga att de är just män, inte dåliga föräldrar. (Fråga dig själv vad du skulle välja, högre lön, eller vårdnaden över ditt barn?)

Men vi är ju å andra sidan män som ska kunna ta lite skit, hålla upp dörrarna och bjuda på drinkar.
Så kvinnor måste ju få ha något forum för att visa hur de blir förfördelade. Och den största snedfördelningen som påverkar världen är faktumet att fler män är chefer än kvinnor. (Om än en legitim punkt, så kan du fråga dig hur ofta den belyses objektiv och igen i paritet till antalet gånger män som blir åsidosatta i andra aspekter tas upp?)

Men som sagt, det är inte du som betraktar bilden som blivit lurad. Det är dem som målar upp den förvridna bilden framför dig och säljer den som fakta.
Är det inte dags att ta bort medias skygglappar för att se ljuset, om än för en kort stund?

----------------------
red. anm.
Kungaparet och Lill Lindfors deltog på blå bandet middagen. Så det var kändisar på plats.

Life!

Intressant föreläsning

Ingen aning om vart klippet kan finnas, men på SVT för ett tag sen såg jag en föreläsare som tog upp några intressant observationer.

Han talade om valet i USA inför en skara människor som tydligen var erkänt allmänbildade (hur man nu kollar det?)
Första fråga var om någon kunde räkna up 3 presidentkandidater i USA. Ca 90% av skaran håller upp en hand.
Succesiv höjning till 5 eller 6 där det tar stopp.

Nästa fråga är om någon kan räkna upp 3 av de 10 största företagen i USA. Samma sak där taket nås vid 7.

Sedan ställer han frågan:
-Hur många här kan säga vad Kinas ledare heter?
ca 30% har hand upp.
-Hur många här kan säga vad Indiens ledare heter?
10-15% hand upp.

Proceduren fortsätter med frågor om största företagen i de båda länderna och även fråga om vem Yao Ming är. Vet du?
Det är en 229 cm lång center från Kina som spelar i Houston Rockets. När han spelade sin första match visades den i Kina och tittarrekordet för en grundspelsmatch i NBA slogs med hästlängder. (Jag har för mig att det slogs när Houston mötte Milwaukee i år eftersom Milwaukee har en kinesisk rookie vid namn Yi Jianlian, dvs 2 kinesiska spelar i matchen)

Summan av det hela var att Kina och Indien i produktion ligger långt under våra kostnader och är på snabb frammarch. Kina och Indien har sammanlagt 2 miljarder människor och ändå vet vi så lite om dem, men däremot allt om valkampanjen i USA.
Värt att tänka på.

---------------------------------------------------------------------

Edit

Här är länken. Tack Petra. (Det visar sig att jag gjort en viss försköning av vad som sas, men jag tror att jag hittade poängen)

Reklam

Dags för ett litet reklaminslag och jag vill rekommendera serien för dig som är oinvigd.
David Duchovny är skönt laid back med kommentarer salta som Döda havet. Bästa hittills:
-Now you're giving me that look, right now, look like I fingerbanged your cat.

Sen i musikväg slår jag ett slag för Adam Tensta's debut-album "It's a Tensta thing".
Lite Teddybears STHLM-stuk över soundet, men med bättre vocals. "My cool" är riktigt, RIKTIGT bra.

Och till sist på tal om reklam - vad sägs om att starta en grupp i det o så mäktiga forumet Facebook och en gång för alla få bort all reklam i film på TV? Det är vedervärdig och priset tas ju av TV4 som även lägger in nyheter mitt i filmen.
Sverige 0 - TV4 1.

Gratistidningarna blir kvällstidningar

Så var dagen kommen. Jag tycker på något vis att de tre gratistidningarna (Metro, City och Punkt.se) inte riktigt fallit in i kvällstidningarnas sensationalist tabloider. Men nu har även de fallit för trycket och börjat sälja röven. Det som föranleder dessa ord är följande:

City:
"Sexdomen är ett hån"
1) Bakgrund. En kvinna har enligt utsago blivit drogad och fotad naken. Varför är det en "sexdom"? Varför inte bara en dom? Svar:Sex säljer.

2) Sidospår, men varje gång jag ser en bild på City's chefredaktör står han med en bister min och med armarna i kors i samband med en artikel som är rätt i tiden och jag blir bara förbannad över det. Allt som denna man skriver känns bara så inställsamt och intetsägande. Är du chefsredaktör ska du sticka ut hakan och ha något unikt att komma med. Han tar aldrig ställning i något som är speciellt eller går lite emot strömmen. Opinionsbyggare? Snarare vindflöje.

Metro:
"Pirate bay tar inte bort barnporren"
1) Om du går in på www.piratebay.com och söker på, säg hero så ser du hur många träffar du får. Och jag har svårt att tro att de som lagt upp bilderna döpt dem till barnporr e.d. Så projektet för dem som driver sida att gå igenom allt som läggs upp är som att leta i vattnet kring Stockholm efter Palmes mordvapen (som att det ligger där, men det är en annan femma)
Poängen är att löpsedeln bara har en funktion - att svärta ner Pirate bay. Gemene man som inte har en susning om internet, torrents etc. får då en association till Pirate bay som något negativt, men inte pga deras verksamhet i sig, utan ett totalt sidospår.
(Sen kan man tycka vad man vill om fildelning, men det är inte poängen här)

Dessutom får Metro ett löp med ordet "Barnporr"=Bra business.

Sen är det long over due, men vad fan hände med Aftonbladet fredag? Klick som är ersättaren är en minivariant av Vecko-revyn e.d. En typisk tjejtidning med noll appeal till 50% av folket i landet.
Så ska jag fördummas tänker jag fan göra det med sprit och inte med ord så snedvridna att serpentiner ser raka ut.
Men morgontidningarna då?
Problemet med dem är att DN och SvD går lite för långt i andra riktningen i försöket att särskilja sig från skvallerpressen att det blir verbal onani snarare än rapportering av nyheter.

Jag antar att det är just VILKEN information vi får till oss som jag reagerar över. Vi blir matade med kändisars selektiva kirurgiingrepp, chocker/kupper i alla dess former och annat trams som snarare än att informera oss om vår omvärld förser oss med skygglappar.
Jag kan villigt erkänna att jag är rätt dålig på att läsa tidningar och att hålla mig à jour med världen.
Men när tidningar som skall vara mitt forum för information tillhandahåller mig med all denna smörja så kan man fråga sig vad som kom först - hönan eller skvallret om att hönan blivit på smällen med tuppen som har färgad tuppkam?

Vad fan!!!!

Just när jag börjat återgå till vardagen och för ett tag glömt att vi har Prins John huserande i riksdagen kommer denna nyhet.

Det är så irriterande att läsa sånt här då det döljs som ett försök att minska bostadsköerna, när det egentligen bara handlar om ren och skär ekonomisk segregering. Det har ju alltid varit ett manifest hos borgarna att alla ska få äga sitt boende, men nu ska de också bestämma VART du ska ha detta boende.

Oavsett vart man bor, tror jag inte någon skulle acceptera en hyreshöjning av denna magnitud. Och det som verkligen toppar av det hela är kommentaren "....uppenbarligen är beredda att betala mer än dubbelt så mycket för sitt boende".

När jag köpte min lägenhet började jag leta i närförorter i tron om att det var billigare, men i slutändan visade det sig att månadsavgift+ränta i stort sett blev densamma då avgifter utanför tull är högre, men lånet lägre och vice versa innanför tull.

Ordet missnöjesregering avspeglar missnöjet med den sittande regeringen innan valet. Men när borgarna får makten gäller det känslan under hela mandatperioden.

Som tur är kan jag ta det lugnt ändå. I värsta fall kanske jag får sälja nån av mina bilar eller kanske huset i Frankrike. Eller så avskedar jag min butler......

Déjà vu

Jag vet inte vad det är, men på sistonde har jag fått massa déjà vu känslor. Det kan bero på att jag grävt fram den gamla hederliga Portishead's EMINENTA skiva "Dummy" och grävt fram några av Charlie Bukowski's böcker.

Enda skillnaden är väl att man har några år (och kilon tyvärr) under bältet, men i övrig är det same-same.
Och det är den andra känslan jag har. Att det känns som att inget är nytt längre. Jag har gjort allt.
Visst, det är alltid kul att träna och att få snöra upp dojorna på basketplan. Det är kul att träffa vänner, gå ut och äta eller dricka.
Men det är inte nytt.

Det känns som att allt är inrutat, alla följer samma mönster och det bjuds på få överraskningar. Spontaniteten som är mitt adelsmärke och som får mig att leva upp känns väldigt avlägsen.

Kanske dags att börja med fallskärmshoppning?