Déjà vu

Jag vet inte vad det är, men på sistonde har jag fått massa déjà vu känslor. Det kan bero på att jag grävt fram den gamla hederliga Portishead's EMINENTA skiva "Dummy" och grävt fram några av Charlie Bukowski's böcker.

Enda skillnaden är väl att man har några år (och kilon tyvärr) under bältet, men i övrig är det same-same.
Och det är den andra känslan jag har. Att det känns som att inget är nytt längre. Jag har gjort allt.
Visst, det är alltid kul att träna och att få snöra upp dojorna på basketplan. Det är kul att träffa vänner, gå ut och äta eller dricka.
Men det är inte nytt.

Det känns som att allt är inrutat, alla följer samma mönster och det bjuds på få överraskningar. Spontaniteten som är mitt adelsmärke och som får mig att leva upp känns väldigt avlägsen.

Kanske dags att börja med fallskärmshoppning?