Gärdesprofilen talar ut

Exempel 1

Exempel 2: 8 mars 1986 häktas Victor Gunnarsson för mordet på Olof Palme (den så kallade "33-åringen") I media är han dömd några dagar efter.
Samma sak hände med "35-åringen" i Anna Lind mordet innan Mijailovic anhölls.

Exempel 3

I och med det sista förstår du varthän det här lutar. Jag tror också, baserat på medias uppgifter om "Stureplansprofilen", att han är skyldig. Men det är just det - baserat på medias uppgifter
Min känsla är att vi litar blint på allt som skrivs i media och hur det vinklas.

1) Om "Stureplansprofilen" varit "Segeltorpsprofilen", hade du haft samma bild av honom?
2) "Killarna sitter och hånler". En subjektiv bild berättad av reportern, men som målar en oerhört stark bild.

Media börjar mer och mer kännas som en präst under 1600-talet som förmedlar att en kvinna är en häxa och genast döms hon av pöbeln eftersom det är just prästen som säger det.

Att sprida sanningen är en sekundär uppgift i förhållande till att sälja lösnummer för en tidning numera.
Kanske är det jag som är skruvad efter filmer som JFK och loose change.
Men som Di Leva sa:
-Vem ska jag tro på, tro på, tro på när.........

Saul Williams igen

Har berört spoken word förut och det här är ett klipp från filmen Slam (http://www.imdb.com/title/tt0139615/ - gick inte att länka)
Även fast inte alla ord fastnar hos mig så är rytmen, temat och energin nog för att göra klippet oerhört starkt. Sista orden från killen i do-rag säger det mesta.

Red. anm

Angående den tidigare posten om vårt underhållningsflöde i media.
Är det för mycket begärt att få en på något sätt cerebral utmaning när TV'n slås på?

Just nu ligger slutorden i Scrubs närmast för något som skapar eftertanke........

Fan vad synd det är om folk

-Hejsan, vill du stödja kampen mot tortyr i Iran.

Oförhappnandes tar jag ur en lur från iPoden som spelar lite skön D'Angelo som fått ett skönt uppsving igen och får denna fras riktad min väg.
Tortyr? Iran?
Visserligen hade jag läst att Irans president Mahmoud Ahmadinejad skulle tala inför FN och även hade begärt att få lägga en krans vid minnesplatsen för döda vid platsen där "Twin towers" stod. Han blev för övrigt inte bara nekad detta, men med kraft nekad detta. Do as I say, not as I do. USA predikar fred mellan länder som är bittra fiender, men kan inte låta en tidigare fiende göra en godvillig gest gentemot sig själva? Återigen, hyckleriets högborg - US of A.

Jag har på sistonde börjat irritera mig på att det är "mer" synd om vissa. Dvs att i pressen får sådan saker som bröstcancer och invandrarfientlighet proportionelig mycket större uppmärksamhet än testikelcancer och omvänd rasism.
Personligen har jag blivit kallad rasist vid ett antal tillfällen och det svider inte lika mycket nu som första gången, men det börjar för mig bli ett förbrukat ord. I brist på argument tar man till detta ord och förringar dess egentliga innebörd och det tynger mig. Ungefär på samma sätt som kvinnor tar ordet våldtäkt i sin mun som ett sista sätt att skada en som skadat dem först.
Båda orden bär en oerhörd tyngd och att nyttja dem utan anledning är vedervärdigt.

Men det handlar väl om att sälja lösnummer och då slår "Stureplansprofilen våldtog igen" "Muhammed kallade Göran rasist".
Återigen hatar jag att förtydliga mig, men om någon kan missförstås så är det jag. Våldtäkt och rasism är oerhört förkastligt liksom incest och djurplåger. Min poäng är, vem är det mest synd om? För just nu snedfördelas informationen mot viss grupper och därifrån kommer min frågeställning.

Exempel. "Rosa bandet" för stödet mot bröstcancer har funnits i flera år med flera stora insamlingsgalor. Men jag tror det var först i år som det kom ett blå band (nej, inte soppan) för stödet mot testikelcancer. Jag antar att det är därför det finns flera olika fonder, för skulle det bara finnas en cancerfond skulle man inte få in donationer i samma utsträckning. Men uppmärksamhetens öga har dock utan tvekan fallit på bröstcancer. Varför?

Här återvänder vi till vår Iran-vän. Min ideologi håller sig fast här, vem är det mest synd om globalt och vilken organisation ska jag ge till?
Det är alltså inte så att jag står här utan empati, utan snarare utan val. Vilken "cause" är mest värdig? Rädda barnen? Unicef? Green peace? Barncancerfonden eller Stöd barnen i Rinkeby? (Förlåt en Nile city referens, men jag måste fan få in lite ironi här)

För att avsluta så pitchade han som sålde in tortyren i Iran sin sak rätt bra. Ställde ledande frågor, tog kontroll i diskussionen och visade fakta. Men han missade 2 saker. Han var för inriktad på fakta och de bilder han hade med sig och så saknade han personlighet, dvs att vi fick ingen personlig kontakt där han fick mig att känna empatin. Bara en medelmåttig säljare alltså (för det är det han är, inte en samarit)

Till sist, bara en kul, sätta saker på sin spets och lite löjlig sak, men vad säger man när en båt är på väg att förlisa?
-Kvinnor och barn först.
Är det så att män är mindre värda då alltså?

Nej, det är inte underhållning

Varför håller programmakare och svensk tv......nej global tv på att fördumma oss? Råkade mot bättre vetande behålla zappningen på 4 ett litet tag för länge igår. Det var då "Idol" som spelades upp. För mig är det programmet 99% skit växlat med någon som sjunger bra eller är underhållande.
Resten är falsksång, gottande i andras misär och ren och skär oförskämdhet. Det säger en hel del om oss när någon i en "jury" sitter och säger att de överväger självmord när de hör någon sjunga, osv osv. Varför är det nödvändigt att håna någon som gör sitt bästa?
Nu till den obligatoriska motpolen. Nej, jag är inte så naiv att jag tror att ALLA går dit för att bli idol. Vissa har kanske förlorat ett vad, e.d, men om någon går ut ifrån ett rum gråtande, där de försökt imponera 3 självutnämnt omnipotenta avskum som gör sitt bästa för att göra nåns liv miserabelt. Underhållning? Knappast.
Slut-finalerna är om något ok, då det finns viss talang där och det engagerar en stor skara människor på ett positivt sätt.
Ge mig hellre make-over program, även om de är för många och för få bra just nu. Det kommer åtminstonde något positivt ifrån dem.

Sen har vi docu-såpor......hmmmmm. För mig går de ut på att visa:
a) Människor som diskuterar banala saker.
b) Människor som bråkar om banala saker.

Det jag motsätter mig mest är att människor med allmänt konstiga värderingar och rent ut sagt idiotiska idéer får härja i underhållningens namn. Vi pajar en bastu, pissar i folks väskor, skäller ut folk på fyllan osv.
Ni som nu tänker ta den lilla skaran någorlunda vettiga människor som deltagit i dessa såpor i försvar, betänk att sådana genier som "Robinson-Robban", Linda Rosing och "Baren-Meral" går i bräschen för de som syns och hörs mest. Seriöst, upp med handen, hur många vänder stegen mot Pressbyrån när löpet på Aftonhoran....förlåt, Aftonbladet lyder:
-Lidan Rosing slutar vika ut sig.


Någonstans måste även den mest inbitne Darwinisten börja tvitla på evolutionsläran.

Å andra sidan är ju dessa ett perfekt exempel på nutidens kackerlackor och råttor - de sanna överlevnadskonstnärerna.

Kramp

Fan vad det låser sig ibland. Det är ett mångfacetterat uttryck, men i det här fallet gäller det denna sida.
Vill definitivt inte bli en som börjar skriva "Gick till Ica, var och tränade, kollade Scrubs".
Har minst sagt haft en och annan timme över under sjukskrivningen, men att ha samma fyra väggar att titta på för inspiration är som att försöka runka till en Birgit Friggebo almanacka - jävligt oinspirerande.

Ah, well, 100 meter kvar.........

5 bästa festlåtarna

1) Prince - Let's go crazy.
Tempo, fart och flärd. Let's go crazy.

2) Arrested development - People everyday.
Bringar alltid ett stort leende till mina läppar. Låten gör mig glad helt enkelt.

3) Ulf Lundell - Oooooh, la la, jag vill ha dig.
Starka minnen från förfester i Pampas och festande i lilla baren på BMB. En låt att skråla till.

4) Jay Z - Encore.
Fantastiskt intro med trumpeter som blir en riktigt grym komma igång låt.

5) Jet - Are you gonna be my girl?
En röjar låt där du bara vill studsa runt på dansgolvet som en galning.

Varför stanna kvar med en hustrumisshandlare?

Olyckorna avlöser varandra och hösten börjar göra sig bemärkt. Känns som jag har sett de här fyra väggarna och höstmörkret utanför fönstret på tok för mycket senaste tiden.
Jag har varit krasslig förra veckan och när det äntligen släpper så hoppar man runt på kryckor hemma och slänger i sig tabletter så till och med Kurt Cobain skulle bli avundsjuk.
Missförstå mig rätt och läs allt innan du dömer, men att bli sjuk (förutsatt att man inte har 40 graders feber e.d) är rätt skönt första dagarna. Du får sova ut, kolla lite day-time TV medans det inmundigas saft och glass. Bästa livet.

Men efter några dagar förbyts det "sköna" mot tristess. Du har sett alla filmer igen. Surfat på alla hemsidor etc, etc.
Så nu, snart en vecka in i hemmavarnadet börjar det bli en plåga. Och det är långt ifrån slut.

Var på Sabbatsberg idag för en mindre operation på knät. Men det var ändå narkos, recept på smärtstillande och kryckor som blev resultatet.
Summan har kommit ifrån frekvent fysisk aktivitet. Blir lika irriterad varje gång nån soffpotatis som kommer dö vid 50 pga blodpropp säger:
-När ska du sluta, det är farligt med sport.

Det är just det som är grejen. Varför slutar jag inte? Jag har stukat fötterna x antal gånger (vilket resulterat i sammanlagt ca 1,5 års rehab), knät börjar falera (mer rehab), har spräck ögonbrynet 2 gånger och båda lillfingrarna är konstant stukade.
Så varför inte sluta?
Enkelt. För att jag älskar det. De där 1,5-2 timmarna på planen slår vilken meditation/yoga/psykolog som helst.
ALLA bekymmer och problem lämnas därhemma. Grädde på moset är när man drar en riktigt skön no-look pass eller sänker några treor i ansiktet på en kille, för att sen få trasha honom.

Men för den som inte gjort detta, är detta snudd på oförståligt. Ungefär på samma sätt som jag för mitt liv inte kan förstå en tjej som blir slagen, men stannar i förhållandet med killen eftersom han "lovar att aldrig göra om det".
Antar att jag igen snuddar vid ett tidigare ämne, människor kommer göra saker som inte går hand i hand med din världsbild. Det är bara acceptera. Du kan fråga personen om motivet, men att ifrågasätta, nja..........

So, när kommer första samtalet med erbjudande om matlagning och städning?

Shit..........

It's shit that I can't be on Manhattan beach right now with a pizza and beer in front of me.

It's shit that the cunt that sold this place to me fucked up my bathroom.

It's shit that I gotta get fucking knee-surgery only being 32 years old, and I'm not even an elite athlete.

It's shit that there are issues not mentionable on this blog in my family that I can do "fuck all" about, but still am getting dragged into.

It's shit that I gotta smile someone in the face more or less every day, knowing full well, that I wanna say something else, but can't.

BUT, it's good to be me, cos I know that beyond all of this, there is more. There is a way, a will. A knowing that beyond this, there's a morning after. Sometimes life sux, deal with it.
There's a fucking mental drill sergeant screaming in my ear not to quit and keep going.
There's a Morpheus telling me to "stand up Neo". Why?
Well, if I would stop and contemplate.......well, that just wouldn't be me.
If I would stop and surrender - give up......well, that just wouldn't be me.
And if I would be a sissy and hold this in and not be able to say something about it........well, that just would be me......the old me.

Jag måste fan hypa sånt som behöver hypas.......

Ah, mina vänner. Har hittat den här pärlan från wifebeaterlove (rnb blogg) med Albin Gromer som är blott 16 bast. Så jävla skön låt/låtar.(Allting ordnar sig är den jag vill hypa, även om det finns fler sköna låtar att lyssna på.)


Det ryktas att svensk soul är död efter Eric Gadd......bah, ät mig.

Kaah, har langat den här pärlan lagom till hösten och jag tror inte att jag är ensam om att säga........GE MIG MER!!!!!!


Inte för att jag vill bringa nåt nytt till er, oh nej. Ni mina kära despoter kan ju musik som jag kan mina fem fingrar, men jag droppar några sköna softa svenska vax som ni borde ha hemma vid det här laget:
Laleh - Live tomorrow
Ebba Grön - Die mauer
Organism 12 - 1000 alper
Lars Demian - Alkohol
Nina Ramsby - Innan klockan slagit 12
Bo Kaspers orkester - Vi kommer aldrig att dö

Jag blev just nu din musik-pimp, tror inte jag hypat nån musik förut, men men, there's a first for everything.

Ett svar utan mening

Satt igår och såg ett inslag på Aktuellt/Rapport/TV4.....whatever där frågan löd:
-Tycker du att Sverige borde dra ner på förvaret?

De flesta svarade, ja....MEN, vi måste ha nåt sorts försvar.
Vad grundar sig deras svar på? Egna erfarenheter? Knappast. Det är den bild media målat upp och vår passiva anda.
Jag ska i ärlighetens namn inte gå i bräschen för varken upprustning eller krig. Det jag däremot avskyr och går direkt emot är ledande frågor där folk uttalar sig utan den blekaste aning.
En rolig följdfråga skulle vara att fråga samma person hur många soldater Sverige har i nuläget? jag tror folk skulle gissa fel i 10.000-tals regionen.

Det jag däremot vet är att Sverige blivit ansvariga inom EU för något som kallas för Nordic battle group. En insatsstyrka som ska kunna skickas vartsomhelst i världen med kort varsel för fredsbevarande insatser. Och en sån styrka kan inte plockan in....mig t.ex. utan behöver en pool av kandidater.
Ska inte snöa in mig på det, men det folk ser som försvarsmakten är bara de som ska försvara oss om "ryssen kommer".
Världen ändras och de fredsbevarande styrkorna kommer med största sannolikhet få större betydelse framöver.

Så om vi bidrar med trupper så det inte blir ett världskrig (ok drastiskt, but bare with me) borde det också tolkas som fredsbevarande.
Men det som visas är "svenska folket" som vill dra ner försvaret.
Tänk globalt. Ett försvar är inte detsamma som för 100 år sen. Ett högst otroligt kärnvapenkrig kommer påverka oss ändå.

Topp 5 all time (låtar)

Har ju lovat att dra alla, så här kommer den sista. Eftersom det här blir ÄNNU svårare än att hitta 5 album blir det mycket "gut-feeling" på dessa fem och låtar som spelats ett otal gånger.

Igen, ingen inbördes ordning bland de 5.

1) Metallica - One
Första låten de gjorde en video till och en låt som spelats x antal gånger. Just nu är det en starcraft-remix som går varm, men live så är det über......simply über.

2) Oasis - Live forever
Låten skriker 1995 då jag började lyssna på gruppen och mycket starka minnen är förknippade med den. Vill inte ha 2 Oasislåtar med på listan, även om Wonderwall kom grymt nära.

3) Eminem - Stan
Portugal 2000 om jag inte minns fel. Självklart hade några av grabbarna fixat en demo på nya "Marshall Mathers LP" och Stan var klassiska "ligga på sängen och sippa en kall bira efter en hård dag vid poolen"-låten. Eminem framför låten med Elton John på en grammy-gala och den tas till en ny nivå där. Kolla youtube.

4) Jimi Hendrix - All along the watchtower
Hans överlägset bästa låt (även om det är en Dylan från början). Har inget definitivt minne av när/var, men den har alltid varit där. Magisk.

5) Outkast - Spottieottie
Inte så känd om man inte lyssnar på genren, men om du kan Outkast så kan du låten. Flummig, soft, skön och den känns mer som en studiojam innan man börjar spela in skivan. Atlantgrabbarna kan sin grej.

Igen, sjukt svårt att hitta de fem, men men, c'est la vie. Det finns ett gäng bubblare, men de får sin dag en annan dag.