Bilder on the way

www.jagkanbeach2007aalla.blogspot.com

Där kommer alla bilder langas upp. När jag köpt kamera kommer den komma igång på allvar, nu kör jag med mobilen.

Rätt soft igår. Har kollat runt lite och det är ett färgglatt område vi huserar i. 7-eleven, liqourstore och Pollo loco runt hörnan så det lär inte gå nån nöd på oss.
Ikväll är det UFC, ska bli coolt att se, dock ej live eftersom fighten är i Las Vegas.

Hörs, tjing.

Land of the free

Aaaah, en ljuv klunk Country time lemonade följde just upp en inte så ljuv klunk Vicks NyQuil. Förkylningen/allergin vill inte riktigt ge sig så det är en dag framför datorn idag.
Resonemanget är: 1 dag för att de följande ska bli bra. Inte kul att gå runt småsjuk hela tiden.

Flyget var lugnt förutom några saker och en besvikelse.

*Det var 5 kontroller på Arlanda. Nya jävulskapen är att man inte får ha flaskor med mer än 100 ml. i handbagaget, så sololjan och deon åkte ner i packningen. (I Philadelphia fick de sällskap av lite punch och nubbar)
Det ironiska är att punchen och nubben gick bra att ta med sig från tax-freen på planet.
*En stilla tanke på planet var hur fan de som är med i 10.000-metersklubben gör? Min teori är att det rytktet spreds av dvärgar för att på nåt sätt kompensera för de saker de inte kan göra pga längdkrav. Är man över 180cm och är med i den klubben måste man fan vara gymast eller EXTREMT kåt.
*I philly stod 3 saker ut. USA är sneakers/joggingskons hemvist, vilket är rätt ironiskt med tanke på hur folkhälsan ser ut i landet.
*Och på tal om skor så blev det mode. Amerikanerna har inget vidare sinne för mode.
*Smet in på Sbarros och tog 2 surpreme med en medium Mountain dew (bild kommer)
Brevid mig satte sig ett par i 65+ åldern för att intaga något som såg ut som kebabkött i ett korvbröd. Innan de åt knöt de varnadras händer och bad en bön. (Kanske att överleva måltiden, vad vet jag)
Inte för att jag är religiös, men jag hyser stor respekt för det.

Vid 9-tiden igårkväll var jag rätt stursk och kände mig inte alls trött. Pulsen var fortfarande hög och jag höll på att inkvartera mig. 1,5 timme senare hade jag inte ens kunnat hålla ögonlocken öppna för en teddy-klädd Izabella Scorupco. Slockande som ett ljus och sov i 11 timmar.
Idag har det var kurering med powerbreakfast, iced tea och lemonad.

Ska iväg och kolla UFC nu.

Chip!

Ps.
Jag höll på att glömma besvikelsen. DE TOG BETALT FÖR SPRIT PÅ PLANET OCH INGEN EGEN SKÄRM I STOLEN FRAMFÖR, UTAN KOLLEKTIVSKÄRM! JÄVLA FATTIGBOLAG!!!
Drinkarna kostade iofs bara 5$ (=35 kr), men som det sägs:
Det är inte pengarna Jonsson, det är principen.
Ds.

Som Thomas Ledin sjöng.....

......det blir en dag på stranden.

Kalla Buds, den sköna vyn över Santa Monica beach (sanden och havet då, inget annat) och en sval brist som alltid verkar smyga sig in från väst sådär på eftermiddagen är vad som väntar.
Aaaah, my home away from home.

Om bara några få timmar kommer svarta döden (numera silverfärgad om jag inte minns fel, men Max bil kommer alltid kallas för det) och skall föra mig några mil norrut där US Airways sedan skall ta över och föra mig till fjärran land.
På vägen över skall det hårda kämpandet med iTunes tas i bruk då iPoden nu är fulladdad med musik och serier. Flygvärdinnorna kommer knappast behöva oroa sig för att gå sysslolösa under turen.

Det största problemet jag har just nu är hur jag ska kombinera ambitionen att njuta av en kall öl på stranden och ratta Caddilac till och från denna magiska plats.
Men i nästa stund klingar 2005 års mantra "det löser sig, det gör det alltid" och vips så är det störtsa problemet om jag ska beställa en eller två gin tonic när planet är i luften?
Ja ja, det löser sig......

Vänner, romare, kamrater......våra vägar skiljs temporärt, men i ett svagt tillfälle lovade jag tydligen att vidarebefordra information och bilder från resan på detta forum.
Självklart är jag en man av mitt ord, så ha länken under favoriter HÖGT upp - glädje är att vänta.

Tills våra vägar korsas igen, auf wienerschnitzel.

Ps. Jag vill bara ge ett stort tack till Simon som tagit på sig ansvaret för min blomma/palm (obs, singularis) medans jag är borta. No good deed goes unpunished ;-) Ds.

Jävla fattiglappar

Nu är señor lite smått upprörd.

Det kanske låter lite konstigt, men jag blir så less på folk som inte kan betala för sig.
Här kommer nån sorts särskiljning in som jag inte direkt kan definiera, men jag har inga problem att bjuda mina vänner eftersom de just är mina vänner.
Men igår så var det lite tvärtom olika.........ja du förstår.
Hälften av kvällen gick åt till att damerna skulle käbbla om vem som hade minst pengar och vem som inte kunde betala för att en stor stark var ju sååååå dyr.

Som uppföljning så gjorde vi en klassisk überfelbedömning och hakade på den sämre (i paritet till den yngre/äldre) som skulle fixa in oss på ett annat ställe. Säger inte var eftersom jag måste upprätthålla ett visst sken gentemot mina vänner, men hur som helst när vi kommer dit så visar det sig att hon bara kan fixa kön, inte inträdet.
Fuck all, 100 spänn är skit samma, men om man säger att man fixar allt så fixar man ALLT!

Jag önskar att jag kunde säga att allt blev bättre efter det, men som alla vet så kommer en olycka sällan ensam. Mörkt, dålig musik och bara skabbiga människor är inte ett vinnande koncept för en bra kväll. Så jag lägger benen på ryggen och flyr.
Bra val, ja. Men sen kommer de sista saltkornen i såret, DD.
DD, alltså drunk-dial vilket är mycket coolare än fylleringa.....i ordalag skall tilläggas, inte i realiteten.
Den enda behållningen jag har är att jag inte ringde "fel" personer och sa dumma saker för då hade vi haft en riktigt ångestfylld söndag.
Nu blev det bara vänner, men ändå.......

Det sjuka i det hela är att upplägget för kvällen var klockrent. Grilla, hänga med bra vänner, träffa bra vänner från jobbet inne i stan och det började bra förutom en cock-block på förfesten.
Aaaah, well, jag kommer leva efter devisen:
-Fuck it, jag drar på torsdag.

Spoken word

Jag har på sistonde börjat lyssna på slam och spoken word. Första gången jag introducerades för detta var i filmen "Slam" med Saul Williams
Lyriken är lite annorlunda och berättar ofta en historia eller en klarsynt livsåskådning. Analogier är heller inte ovanliga och det faller mig i smaken.
Williams är lite tyngre och ibland svår att höra och förstå, därför tar jag två som jag gillar.

Om du fick blodad tand kan jag rekomendera att gå in på www.youtube.com och söka på def poetry jam. Sen är det bara att gå loss.

Gemini


Talib Kweli (för övrigt en grymt bra artist)

Som ett brev på posten *slap*

Rubriken kom till mig, jag valde den inte. Snabbt sidospår om den.
Det är nämligen så att jag har några vänner som har för vana att örfila sig själva om de använder en klysha.
Det speciella är att om du missar att göra det själv står en "vän" brevid och ger dig en. Ínte nödvändigtvis hårt, men ändå.
Sjuk grej som jag inte tänker ta del av eftersom jag är the klyshelizer.

Nog om det nu. Det som just kommer som ett brev på posten är vissa händelser, företeelser i samband med en längre utlandsresa.
Innan resan kommer jobbtröttheten. Man börjar blicka framåt mot vad som komma skall och varje pass blir lite längre, lite tråkigare och lite mer en väntan.
Innan måste också vissa inköp göras. Produkter såsom grönpepparsås, kaviar och väl lagrad ost eftersom kretinerna i väst inte lärt sig uppskatta dessa kulinariska läckerheter.

Jag drabbas dock sällan av resfeber. Det är som Stenmark sa:
-De bar å åk.
I år kör vi raka spåret över med byte "over there" vilket också betyder att den första g&t inmundigas ca 11.00.
-Suput! Fyllo!
Ropen skalla, men om man ska sitta på ett plan i 10+ timmar behöver man bli lite mer avslappnad för att klara av hela resan.
Sen har g&t'n också sin charm på flyget eftersom du får ett glas som är väl fyllt med gin och is. Du får också en burk tonic som succesivt fylls på glaset. Omvänd kaffekast skulle man kunna säga.
2 sådan gör vem som helst på bra humör. Jag har också införskaffat mig på en Ipod för att ytterligare underlätta turen. 30 gig med skärm - tack Bill.

Sedan kommer mellanlandningen. Ointressant förutom vid 2 tillfällen.
1) Charles De Gaul '98
Ologiskt upplägg på transport mellan terminaler gjorde att det tog en eon att byta terminal.
2) 55 min transfer på Schippol i Amsterdam '02
RUN FORREST, RUN!!!!

Sen kommer landningen. Oftast brukar en tämligen stor hunger ha infunnit sig pga det skrala matutbudet på flyget. Även om man har försökt kompensera med ett högre vätskeintag består detta kurr i magen.
Som vanligt blir man lite nojig när det går en vakt med en hund som luktar på väskan på väg fram till passkontrollen.

Efter en kortare bilfärd hittar man alltid något att käka. Philly chease-sub är en klassiker, men oftast blir det en burgare.
Oftast brukar jag somna helt utpumpad vid midnatt och det är alltid en speciell känsla att sova i en annan säng och i ett annat land.
Sista klassikern är uppvaket första dagen ca 05.50. Tidsskillnaden gör sig bemärkt.
Ja ja, Transformers eller Inspector Gadget kanske är på TV.........YE-HES!!!!
ESPN-CLASSICS!!!!!

Det vankas tur.......

....för Mr. M.

Jag tänkte hänga med teknologin och lägga upp lite bilder etc när jag är borta, men jag tror inte det finns några engångskameror med USB-port ;)
Därför behöver jag DIN hjälp. Har du en någorlunda hyfsad digitalkamera som man kan hooka upp till en dator så får du i gengäld se mig ligga på stranden med en kall MGD i handen sportandes en ny look. Det lär nog bli ett och annat besök på Hooters också ha ha.

Skicka ett SMS eller mail på den vanliga mailen så är jag evigt tacksam.

/M

Ännu en för de där sura bakisdagarna

Vem fan vill veta sanningen?

Det är ju så lätt att se dagen i ett skimmer av glädje, sol och det utopiska livet. Men är inte det lite för lätt? Ska inte livet vara en sådan chimär där klarsyntheten kommer till de få förunnade?

Det är just denna bild som jag skärskådat och sett igenom. Tro mig, stanna kvar i bubblan, det gröna gräset på andra sidan är egentligen en soptipp med några måsar som skrattar åt dig, inte med dig.
Det är därför jag inte förstår de vetgiriga. Oftast är det triviala saker som de nyfikna söker, tråkigt men sant.

Just den viljan att veta allt om allt och alla biter en oftast i röven.
Ignorance is bliss......eller som vi säger i svedala - ibland är det bäst att inte veta.
Som vanligt blir det en referens till något jag hört och just de orden har etsat sig fast.
-Sometimes I wish I never met you?
-Why?
-Becuase then I could go to sleep at night not knowing that there is someone like you out there.

Bara ett sådant enkelt faktum, ungefär som när du var liten och råkade kliva in i dina föräldrars sovrum oannonserat. Du kan inte ta tillbaka det - det är ett faktum.

Det som däremot är skillnaden mellan nu och då är att jag insett att jag har mina begränsningar och att hur mycket jag än försöker så är det enda jag kan göra är att ge förslag. Jag kan inte ändra människor, de kommer göra vad de vill.
Min allsmäktighet fick sig en rejäl törn när denna sanning uppenbarade sig.....är jag INTE den allsmäktige som dirigerar livet för alla runt omkring mig?
Äh, jag måste nog bara gymmat lite mer så min storhet lyser igenom.......

Och där är den, ironin. Min vapendragare och ständige bundsförvant. Kan man inte skratta åt sig själv då och då så lovar jag att det står någon bakom som väntar på sin chans.
Ha ha, jag slog dig till det den här gången. Fan, visst är det kul att leva ändå?`

På samma sätt som jag inte kan ändra världen så kan jag inte ändra mig själv i så drastiska drag så vi slutar med ännu ett citat:

-Det är gött att leva, för då får en si hur det går.
(Okänd smålänning)

Ack du fädernesland!

En väl spenderad söndag innehöll en skön cykeltur tur och retur till Bromma för domaruppdrag, kall dricka och hockey hos Henke (grymt bra uppstyrt btw) och en sista cykeltur längst Strandvägen hem. Där planterades blog-fröt som blev denna blomma. Omedvetet började den nog på Skinnarviksberget i fredags morse då vi drack vin och sjöng där klockan 4 på morgonen.

Fan vad bra det är att bo i Sverige!!!!
Sen att man dessutom bor i huvudstaden som är så otroligt bra är en bonus. När jag blickade ut över Skeppsholmen, Djurgården och bort mot Nacka såg jag många sköna dagar vid ett vattenbryn med grill, musik och ljuv skummande dryck.
Sen kom som vanligt de kritiska tankarna, självklart ur en objektiv synvinkel.
-Varför har vi så svårt att uppskatta det vi har? Allt som oftast känns det som fokus hos folk hamnar på det de INTE har?

Visst, det är piss när det är snöstorm ute, men bor du på en varmare breddgrad, ser du där folk gå man ur huse för att få njuta av ett fåtal soltimmar när den kommer på vårkanten?
Sen är ju skatterna höga, men testa att bli sjuk i USA utan rätt försäkring så ändrar du dig ganska snabbt.
Och nästa gång du är utomlands kan du passa på att fråga hur många veckors betald semester folk i andra länder har. Svaret i USA var:
-PAID....vacation? So you get paid to be here????

Visst finns det en anledning till att denna blog inte kom i mitten av Januari, men ibland behövs ett visst incitament såsom en ljum cykeltur längst Strandvägen efter en skön 1-0 vinst mot Finland.
Så se vad du har, hur bra du har det och vilken potential som finns för att göra det ännu bättre.

Jag ska njuta genom att om nån vecka fly landet, men jag lovar, jag kommer tillbaka och då ska vi leva upp till hypen som heter
"sommar 2007 - less is more"

Tänk att inte ens ha fått drömma

Jag minns fortfarande den röda garntråden som började vid öppna spisen på övervåningen. Det skulle efter denna dagen bli ännu av farmors stickade tröjor, men denna kväll, denna magiska kväll fyllde den en annan funktion.

Jag var väl 7-8 år och det var julafton med farmor, farfar och faster Inger. Jag följde tråden ner för trappan som svängde till höger och där 4:e trappsteget nedifrån alltid knakade lite extra. Tråden ringlade sig genom nedervåningen till de bakre rummen med verktyg, frys, toa, etc. Och där stod den.
Hela hösten hade jag haft en sak på hjärnan. Att få susa ner för backen utanför på min nya snowracer. Och nu hade jag en. Även fast det var mörkt och detta på Dalarö där få småvägar är belysta ville jag promt ut och pröva den direkt. Som tur var fanns det fler julklappar och must som distraherade mig nog för att lägga planen på is några timmar.
Min dröm/önskan hade gått i uppfyllelse och jag var så glad.

Ibland kan det vara en sån simpel sak som en ny leksak (detta gäller även vuxna). En dröm behöver inte alltid vara en utopi som du har en mikroskopisk chans att uppnå. Det är något som du strävar efter och som ger dig motivation.
Tyvärr så tror jag att vi succesivt förlorar våra drömmar genom nedlåtanden, misslyckanden och människor som säger åt oss att sluta drömma.
Ett exempel som gjorde mig.....besviken. Nej, ledsen. Nej förbannad är rätt ord, var när en vän till mig berättade att hon funderade på att flytta ihop med en annan kvinnlig vän (icke sexuellt förhållande alltså) snart eftersom det inte går att hitta en vettig relation med en man. Hur seriöst uttalandet var skall jag lämna osagt, men bara tanken är just det jag fiskar efter här.

Jag tänker inte säga att jag är undantaget som bekräfatar regeln. Bränt barn leker inte med eld, men det kan i alla fall tända en tändsticka då och då.
Det är därför meningar så som "Men, det kan du inte göra. Det går aldrig", är en sporre utan dess like för mig. Det är just personer som har tappat sin dröm som försöker kväsa andras.
Mitt aber är inte att hitta drömmar, det är att hitta medlet och sättet att uppnå dem. Mer om det en annan gång.

Så snälla, låt ingen göra detta emot dig och ta ifrån dig din dröm, tillika, gör det inte mot någon annan.
För bara att få drömma sig iväg någon minut, eller att faktiskt sträva efter sin dröm är en av de sakerna som får livet värt att leva.
Sen om du också lyckas och får uppleva ett sådant ögonblick är det få saker som slår det.

Vill du ta ifrån din vän denna glädje?

Eller som Oscar Wilde sa:
-Vi ligger alla i rännstenen, men vissa av oss tittar upp mot stjärnorna.