Vem fan vill veta sanningen?

Det är ju så lätt att se dagen i ett skimmer av glädje, sol och det utopiska livet. Men är inte det lite för lätt? Ska inte livet vara en sådan chimär där klarsyntheten kommer till de få förunnade?

Det är just denna bild som jag skärskådat och sett igenom. Tro mig, stanna kvar i bubblan, det gröna gräset på andra sidan är egentligen en soptipp med några måsar som skrattar åt dig, inte med dig.
Det är därför jag inte förstår de vetgiriga. Oftast är det triviala saker som de nyfikna söker, tråkigt men sant.

Just den viljan att veta allt om allt och alla biter en oftast i röven.
Ignorance is bliss......eller som vi säger i svedala - ibland är det bäst att inte veta.
Som vanligt blir det en referens till något jag hört och just de orden har etsat sig fast.
-Sometimes I wish I never met you?
-Why?
-Becuase then I could go to sleep at night not knowing that there is someone like you out there.

Bara ett sådant enkelt faktum, ungefär som när du var liten och råkade kliva in i dina föräldrars sovrum oannonserat. Du kan inte ta tillbaka det - det är ett faktum.

Det som däremot är skillnaden mellan nu och då är att jag insett att jag har mina begränsningar och att hur mycket jag än försöker så är det enda jag kan göra är att ge förslag. Jag kan inte ändra människor, de kommer göra vad de vill.
Min allsmäktighet fick sig en rejäl törn när denna sanning uppenbarade sig.....är jag INTE den allsmäktige som dirigerar livet för alla runt omkring mig?
Äh, jag måste nog bara gymmat lite mer så min storhet lyser igenom.......

Och där är den, ironin. Min vapendragare och ständige bundsförvant. Kan man inte skratta åt sig själv då och då så lovar jag att det står någon bakom som väntar på sin chans.
Ha ha, jag slog dig till det den här gången. Fan, visst är det kul att leva ändå?`

På samma sätt som jag inte kan ändra världen så kan jag inte ändra mig själv i så drastiska drag så vi slutar med ännu ett citat:

-Det är gött att leva, för då får en si hur det går.
(Okänd smålänning)