Hur får man ut foten ur munnen?

De som känner mig vet att jag i tid och otid lever efter Arne Ankas klassiska devis "Att tänka innan man talar, är som att torka sig innan man skiter"
Detta resulterar i att man då och då också måste krypa till korset och erkänna - det var invandrare. (Läs Rocky and you'll know)

Självklart finns det utrymme för vita lögner, men för stora sådana genomskådas oftast och resulterar i större problem. Bite the bullet så får du också ett ganska bra besked på hur pass bra vänner ni egentligen är. Tack vare hur livet ter sig så är det tyvärr så att man måste låta några gå pga olika anledningar. Men de du har kvar har du då också en desto starkare relation till.

Det är därför jag då också inte känner mig nödgad att påpeka alla mina goda vänners fel och brister. Alla har dem, även jag. Därför är det svårt att veta vad som är ideologi och vad som är olika livssyn. Tex:
*Otrohet
Jag lever efter "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" Och jag skulle definitivt inte vilja vara på fel sida av detta. Tänk att se sin flickvän stå på krogen med en annan kille.
Men jag tänker inte blanda mig i mina vänners privatliv på det sättet. Skulle jag däremot se min väns respektive ser jag det som min skyldighet att berätta det. Dubbelmoral kan tyckas, men det handlar om vem man är lojal mot.

*Notan ute
Jag har inga problem med att bjuda mina vänner på något. Man gör det inte för att ha en hållhake på någon, utan för att vara generös ungefär som på samma sätt som det är trevligt att få gåvor i övrigt. Men samtidigt är det något underförstått att man skulle uppskatta att bli bjuden tillbaka. Summorna måste inte vara desamma, det är gesten.

*Be om ursäkt
Tillbaka till vad detta handlar om. Har man gjort någon oförrätt ska man också stå för det. Sen är det upp till personen i fråga att acceptera din ursäkt eller inte. Om inte så var ni inte så goda vänner ändå. De finns de som tycker att ursäkter är ett tecken på svaghet, att erkänna misstag. Du kanske tycker det. Då går våra ideologier isär.

Men jag tror också att om man är medveten om sin brist så kan man försöka förbättra sig. Jag gör det.....om än med babysteg´. Eller så är det bara för att man börjar närma sig, dare I say it....22???!!!