Spetsen

Det är lätt att låta saker passera och bara leva i nuet. Lyckligt ovetande en sekund, med ett svårt beslut på halsen nästa. Dina vänner har du i vått och torrt....för det mesta. Det finns alltid något som sätter saker på sin spets och det är också då som du sållar agnarna från vetet. Kommer personen i fråga våga säga vad som är problemet och lösa det, eller bara i det tysta älta det?
Jag fick igår reda på att jag inte varit på topp en kväll och stökat till det lite. Ingen stor grej som inte kan lösas med en enkel "det var inte särskillt bra, unvik det i fortsättningen.
Men istället valde denna person att inte svara på mail i stil med "hej hur mår du, vad händer" och igår när jag frågade om denne skulle gå ut, blev svaret. "Nej, jag är hemma. "

1 timme senare springer jag på denne ute och då kommer det ovannämnda upp.
Jag erkänner fel, inget snack. Men att inte ta upp det med sin vän utan istället gå och älta det och mörka, DET är än värre i mina ögon.
Om man verkligen är vänner löser man problemet och kastar inte bort allt kul man har haft.
Jag vet inte vad som kommer hända. Allt jag vet är att jag inte kan agera först och att mitt förtroende inte är detsamma som det en gång var.
Får mig att tänka på en slutmonolog från en film.

Trust is a word we hear a lot. From a carsalesman:
-Trust me, it's the best deal on the lot.
From young casanovas:
-I wouldn't do anything to hurt you. Trust me.
Even a dealer will tell you.
-You won't get hooked, trust me.

Those phrases cheapen the concept. Real trust needs to be nurtured. It must be given sufficient time to root, to grow. Once achieved it's virtually unasailable, it takes you to a higher place.
But if it's challenged too soon it could be shattered.
I know because I lost so much trust today and it hurts because I know I'll never have it again.......trust me.