Bara på Söder.....

.....hittar man en medvetslös man som ligger i ett par taggbuskar.

.....sitter en man iförd Hammarby tröja och proklamerar att bajen är bäst. Han gör det dock vid en basketplan och då det påpekas att dem inte har något basketlag blir det molokna svaret:
-Ja, man kan ju inte vara bäst på allt.
Efter det sitter vår etilytiske man och skriker "Charlie Davis" så fort en kille på plan får bollen. Varför? Den enda likheten jag kunde se var att han var mulatt. (Och nej, dem kände inte varandra då basketspelaren hette Gustavo)

Kort och gott - vill du träffa fulla människor utan verklighetsförankring, åk till Söder.

.....stockholms "bästa" uteplan. Dvs om man inte har styrt upp något själv. Åsö gymnasiums uteplan är en klassiker för alla basketspelare i stan.

On another note, så har jag sparat bloggen nu. Copy+paste for the win. Det blev 2,11 meg text. Det kändes lite futtigt, men någon datorkunnig person kan säkert räkna ut att det är ett och annat tecken som plitats ner under de här snart tre åren.

Till sist kan jag meddela att ca 6 veckors dekadens med minimal träning och desto fler krogrundor INTE förbättrar din kondition. Döm av min förvåning när jag kände mig klar för respiratorn efter 15 min.
Till mitt försvar så spelade vi 2v2 vilket är oerhört mycket jobbigare än 4v4.

Så hur följer vi upp detta träningspass? Med en dag vid stranden i mojitons tecken - vad annars?

Att blogga

Det är ett märkligt fenomen det här med bloggen. I och för sig tror jag inte själva skrivandet är nytt, alla har väl nån gång plitat ner några ord i ett block eller dylikt. Men att gemene man nu har möjligheten att få sin röst hörd värdlen över. Det är rätt stort.
Det DU skriver kan läsas av ALLA på hela vår planet med en internet uppkoppling.

För mig ter det sig då väldigt märkligt att man inte gör något mer med det.
Idag tog jag mig för att läsa några av de "stora" bloggarna. Om jag säger vatten på kvarn så är det dagens understatement.
Min teori är att ju större något blir desto större är också chansen att denna modesak inte är något vidare utan just en modesak.
Det var kort och gott en dagbok i 90% av fallen. Men tyvärr så lyckades ingen av författarna gå djupare än att anklarna blev blöta.

Vem är då jag som kommer här och hävdar att det någon annan skriver är smörja? Vem gav mig den rätten? Bredbandsbolaget säger jag eftersom de bistår med min uppkoppling.
Självklart får folk skriva vad dem vill, men när substansen är ungefär som gurka, dvs det ser solidt ut, men är egentligen 95% vatten, då betackar jag mig och fortsätter vidare.

Sedan är språket oftast under all kritik. Det som jag kommer att tänka på är den eminenta TV-serien "Californication" där en ung dam säger "lol" istället för att skratta. Vår huvudrollsinnehavare ifrågasätter då detta och hävdar att internetspråket sakta tar död på vårat ordförråd.
Snart är allt en "brb" eller "lr" (en riktig anti-favorit hos yours truely)
Frågan som alltid är vad som är att ha en sund inställning till att något genuint inte besudlas eller bara ren och skär konservatism för att du lever i villfarelsen att "det var bättre förr". Denna eviga tvist mellan generationerna lär inte dö ut i första taget.

Jag skall dock tillstå att mitt skrivande är ett som baseras på inspiration, alkohol och nya erfarenheter. Om jag skulle ombedas att skriva på en daglig basis skulle orden här säkert tunnas ut succesivt eller så skulle jag hamna på torken med trådlöst bredband eftersom mitt alkoholintag skulle få även den mest luttrade rock legenden att höja på ögonbrynen.

Om du hittar en blog som INTE är:
*En dagbok
*Inställsam, dvs. ännu en som när något tråkigt händer (som killen som blev ihjälslagen på Kungsholmen) och då med krafttag plötsligt tar avstånd från gatuvåldet
*Skriven av, eller verkar vara skriven av någon som precis gått ut mellanstadiet

...let me know. Bra läsning är svårt att hitta i dagsläget.

Nä, nu ska ja sova. Ida har ja ätit indiskt. Det var gott. Sen gick ja på bio. Där vare en kille som ba skrek mitt i filmen. As-sjukt asså. nn =)

Vardagsbetraktelser

Jag satt på Skinnarviksberget för några dagar sedan. Jag kunde räkna till 12 byggkranar. Stockholm växer. Vet inte varför jag räknade dem. Det verkade relevant at the time.

Det stod ett rådjur på baksida av mitt hus förra veckan. Det kändes väldigt surrealistiskt.

När jag nämnt att jag fått en muskelinflammation i båda handlederna efter paddlingen har dessa två, och ENDAST dessa två, kommentarer kommit upp.
-Ja du börjar ju bli gammal.
-Borde du inte vara stark i handlederna, hö hö?
Och om du undrar så ja, jag har fortfarande problem såhär drygt en vecka senare.

Promenaden från mig ned till Fältan genom Tessinparken är en som jag börjat gilla.

Har ni tänkt på att det nästan alltid är någon bonnläpp från Armhåla, Dalarna som vinner storvinster på spel och lotter? Därför ser jag det högst otroligt och en konspiration mot oss som bor i storstan, speciellt innerstan att vinna högsta vinsten på lotter. Bara för att bevisa detta köper jag trisslotter då och då. 50 kr är högvinsten so far.

Jag undrar hur många som skulle klara ett smaktest där ett 50-, 100- och 500-kronors vin smakas av? Jag gissar på 15-20%.

Hur kan jag ha 11 gigabyte musik på min ipod, men ändå bara en handfull låtar som 5 personer kan enas om?

Får man hävda sig själv att vara smart? Jantelagen säger nej, men jag hävdar att man både får och BÖR göra det om man kan axla den manteln.

Om det inte skulle finnas pasta och köttbullar skulle min matsedel bli kraftigt decimerad.

Mitt sjuka jag.

Jag hade en dröm igår natt.
Den kan nog tolkas som en av dem där som inte riktigt faller in i det politiskt korrekta eller för den delen det korrekta över huvud taget.

Det jag gjorde var att arkebusera 8 människor. Dem kände mig. De var mina vänner. Inte några som jag känner i verkliga livet utan bara vänner som bad om nåd. De kunde inte gå ner på knä och be för sina liv eftersom de var fastbundna.

Och jag skönt dem ur min synvinkel i vänster och sen höger axel. Sedan tog jag vänster och höger buk/höft. Sedan sköt jag ett skott i bröstet och två i huvudet.

Det är inte din "klassiska" arkebusering.
Snarare en tortyrisk sådan. Varför? Jag har ingen aning. Det var min dröm.
Efter att ha skjutit dem så fick jag 3200 dollar för det, dvs 400 dollar/person.
Dock så mådde jag fasansfullt dåligt efteråt. Det var en del av drömmen som jag tror mig ha glömt, men jag tror mig ha blivit tvingad till akten.

Det konstiga i det hela är dock inte att jag gjorde dessa horribla saker, utan att jag inte vaknade utav det. För som ni alla vet så vaknar man utan en dålig dröm.....but I didn't.

Ibland hyser jag vissa tvivel om mig själv......men så minns jag vilken värld vi lever i och inser att det kan vara mycket....mycket värre.
Jag svävade för övrigt ut i en annan sfär lite senare, men dock icke lika morbid.
Tolkningar? Ja tack.
Men bara dem som lyser lite ljus på denna mörka sinnesstämning och mitt galna sinne.

Men sen har vi den andra sidan.
Idag satt jag i Humlegården och drack öl med mina vänner. Som vilken dag som helst. Och som alla vet måste man besöka pissoaren vid Humlegårdsgatan/Sturegatan lite då och då. Från det hållet jag kom så gick jag också förbi dam toaletten där två fagra madamer pratar med en person inne på toan.
Det visar sig efter mina uträttade ärenden att denna personen inne på toan är en aning labil och hävdar att den bula han åsamkat sig själv kan bli en dödlig svulst. Efter en lekmans undersökning och ett ganska strikt discilinäriskt övertygar jag honom att bulan inte är fatal.

Dock är Mikael (som han hette) påverkad av vad jag tolkar en lugnande drog, antagligen heroin och har svåra separations problem.
Jag och dem två damerna (Johanna och Sarah som talat med honom ca 10 minuter innan min ankomst) pratar med honom då han uträttar sina behov pga en lös mage (enligt utsago)
På ett tidigt stadium så tar jag beslutet att ringa polisen då han inte verkar kapabel att ta hand om sig själv. Vi kommer också överens om en knackningskod om han har problem. Det låter konstigt, men just då kändes det inte det minsta surrealistiskt.
Jag fortsätter sedan att vara hövlig, men någorlunda rakt på sak och han visar sig vara rätt skärpt då han skärskådar en strimma av nedlåtande ton från mig som jag själv knappt märkte.

Men vi fortsätter dock dialogen och till slut kommer polisen till platsen.
Vid detta skede ler han och tittar på mig med en anklagande blick som att säga:
-Va fan gjorde du så för?

Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel, men jag hade ingen.....malice/illvilja i mitt handlande utan mer en känsla av att inte kunna förbättra situationen.
Det kommer dock gå ett slag innan jag glömmer den blicken.
Den som sa att ibland kan även den godaste av gärningar ha en baksida fick ikväll lite vatten på kvarnen.

Dock skall jag säga att jag inte ångrar mitt agerande. Micke behövde hjälp....som jag inte kunde ge.
And som vi saying in gamla svedala:
-Regret is a waste of time.

Fridens!

Back

Ser att det var ett tag sen sist några visdomsord yppades på denna sida och det har sin naturliga förklaring i att solen värmer vårat annars så karga land och då får de skrivna orden stryka på foten.

Dessvärre har jag inga nya lärdomar att dela med mig av. Det som kvarstår då är att återberätta vad som hände på de olika turer jag varit på eller att sparka in en öppen dörr.
Då ingendera av dessa känns lockande eftersom detta inte är en dagboksblog eller en för repade skivor håller jag dig på halser ett tag till.
Men hav förtröstan. Det blir snart mörkt och kallt igen. Då brukar inspirationen få bränsle.

Författare behöver ångest, mörker och motgångar för att verka effektivt. Vem fan skriver med en kall Corona i ena handen och en bit kött i den andra?

The cave

Grottan har krympt och äggläggarna känns mer och mer avlägsna. Den vackra dansen har transformerats till en uppfiskad torsks dödsryckningar och likt den kippar jag efter andan. Luften har sugits ur mig snabbaren än en ballong som för första gången mött en nål, men mitt syrelösa skal har till skillnad från ballongen möjligheten att lyfta sig själv ifrån marken.

Och trots det till synes ödelagda skalet så består vissa saker. De andra extroverta amöborna med de utåtriktade ögonen berättar sina sagor och förklarar min ofullkomlighet när den dagliga cirkusen bevisar motsatsen och de facto säger att det är den galna ko sjukan ibland oss som egentligen är problemet.
Dock är dessa orden mitt aber just nu. De är för få för denna sidan och för många för det här livet.

Alla de vackra sångerna säger till dig att det ordnar sig, att det var någon annans fel och att världen egenligen är en vacker plats fylld av harmoni och framförd i symbios med allt.
Jag antar att det är lättare att se världen bakom ett par Gucciglasögon med en femma kokain i dig och förlängda arm i Victorias hemlighet.

För oss vanliga dödliga består bara synden, glömskan och baccus fröjder. Ordningen är dock valfri.....en av de få sakerna som fortfarande är det.

FRA-lagen

Är det någon som har en bra länk eller till och med kan ge lite mer insikt i vad den innebär?
Vad jag tagit till mig så är det i stora drag att FRA tillåts avlyssna samtal med utlandet oavsett om den avlyssnade är misstänkt för kriminell verksamhet eller inte.

Är det något mer som innefattas? Hur kan uppgifter som samlas användas?

Summa summarum - kan jag fortsätta ladda ner dvärgponny porr????

Last call....

...bar is closing down. Where do we go from here? Don't wanna go far.

Yup, all things must come to an end and maybe that is why my head is spinning. It's been a ride that I'd take again in a heartbeat. Friends, beer, new town and old experiences.
I started thinking about events on this trip and some from not to long a go. It made me smile. So much fun and so many new people.
But then I went off the grid. I started thinking "what if?"

Oh oh, don't go there girlfriend. That's a slippery road. The main thing though is that I didn't really regret anything I did. Regret is a waste of time. I just got curious on how things would've turned out on an island a few weeks ago if I did things differently for example. Sometimes I guess the idealist in me wants a 100% even though that is too much to ask.

But be that as it may, when I'm on the plane tomorrow, a smirk will be seen on the face of a swede turning back home. Guess I'm just a greedy motherfucker who wants it all.
Like the famous coach John Wooden told one of his players who in a NCAA college final made 22/24 shots:
-Why did you miss those two shots?
(He was being ironic by the way)

The best part with the trip is that I found out two things about myself that I have been oblivious to. I hope I will be able to use this knowledge, you never know.
A friend here told me one evening when I was being rhetorical about something:
-Man it's been 10 min and I can't stand you, even though you are right on most parts.
My reply:
-Well, I get to spend 24 hours a day with me...........

Utopia

I don't know.....that's the start of a lot of things these days I feel.
I don't know if I should get a lager or an ale.
I don't know if I should get the chicken or the beef.
I don't know what to make of this situation.
I don't know, I don't know, I don't know.

The cracks in the armor are showing, but somehow, they still don't show weakness.....at least not to me. Because it was just like watching the war-movie on TV earlier today. Soldiers aren't vicious monster who kill indifferently - they're human just like you and me. But when a soldier shows weakness or remorse, you almost frown upon it like there's something wrong.
I think when you build something up to be what it's not, the disappointment is two-fold.
One is the obvious one, the one of being let down.
The other is the one of not having your expectations fulfilled.

I think I sometimes build a chimaera of people before getting to know them. Maybe it's the naive side of me that still hasn't been caught up in the world of lies, deceit and dishonesty.
But it's also this feeling that will keep me standing tall at the end of the day, knowing that I haven't succumbed to to this world.
I don't think I'll ever let things like that break me. Sure, they will get to me, but never break.

I'll also be the first one to admit that I'm not perfect. I gave up that pursuit a long time ago (we're counting weeks as a long time still, right?)
But I will keep trying to be the best me that I can be. And if I do offend you, piss you off or even curse you out, I will know that it was wrong and from there try to make amens.
Living isn't about doing it all right, it's about getting some of it wrong, knowing you fucked up and after that correcting it.

My belief will always be that you can correct almost anything. I fought one of my best friends, lied to another and cheated a third. But all of them are still some of my best friends today because we could swallow pride and still keep trust in each other that the deed wasn't on purpose, wasn't meant to be hurtful or simply, we trust each other that the apology was sincere and because of this, we are even better friend because of it and the bond we fonded on that day of repentance.

So my friends, I put it to you, enjoy yourself. I will always hold you in the highest esteem if you are a true friend.
And if I sometimes piss you off - that's me. But believe me when I say that there is no malice in my doings. Because if there were, you'd definitely know it.

I was gonna go into quote-mode here, but hey, even I evolve, who would've thought, right? And oh, a quick touch on the subject. If you think that putting yourself down is an unconscious way of showing your insecurities, sure, that's your thought.
But for me, it's just a way of making a joke at my own expense. Since I always run into a few people who don't get me, I better put the joke on me to make sure that I don't piss anybody off.
My sense of humor is a little, shall we say, special. To me, life is wasted if you don't have fun. I don't wanna wake up tomorrow,be old or dying and wonder what the hell happened.
I don't really fear dying (everyone says that until they're faced with death) but what I mean with that is that I've realized that on a long enough time line, EVERYONES survival rate drops to zero.
So before I hit zero I want to make the most out of my life. I don't know if I am, but I will ponder it over my first pint tomorrow.

Always a smart-ass........yup.
S.M.R