Vem är du?

Brukar ha för vana att lyssna på musik efter att ha tränat för att slappna av, men under några minuter var jag utan lurar och hörde då en konversation mellan två damer som i stort sett gick ut på "att vara någon".

-Men snälla, bor man inte i Stockholm är man ingen. Och har man inte koll på vårens mode nu...herregud!

Det fick mig att tänka - vem är du då?
Om du gör det som en latte-sippande modeskribent skriver att du ska göra, är du då dig själv, eller "nån"?
Måste du ha ett skärp från designer X och skor från designer Y för att vara "nån"?
Jag får bara ett skevt leende på läpparna när detta för mig snarare är att falla in i masskonformiteten än att vara sig själv.
För tänk om du INTE skulle ha på dig dina designer jeans när du gick ut och nån märkte det??
Ha på dig det DU vill ha på dig. Trivs med dig själv och den du är.

Sen finns det omständigheter såsom att en middag som kräver kostym eller att svenska dörrvakter fortfarande inte kan släppa in nån med shorts trots att det är 33 grader ute. Bara gilla läget.

Men att inte kunna ta på sig sin favorittröja för att den är brun och Ebba von Sydow sagt att brunt bara är sååååå ute, va fan!!!!

På samma sätt är det "fel" att småsnacka lite på krogen. Du ska bara klä upp dig, posera och dricka lite vin, men absolut inte förbinda dig i någon slags dialog.

Alla som känner mig vet att jag är rätt pro-USA, men det har börjat svänga. Och vi är jäkligt snabba på att ta efter vad som är hett där på andra sidan, men det absolut viktigaste vi kan hämta därifrån har vi missat.
Spontaniteten och den egna viljan.

Jag är i och för sig också "nån".....mig själv. Duger inte det - well, låt gå, då är det så. Men att ändra sig för att blidka någon annan eller för att imponera på en madam, då är du ute på hal is och ungefär som att hålla balansen på ett par styltor. Har du väl börjat svaja är det jäkligt svårt att hitta balansen igen.