Håll ut!

Det börjar likt något du uppmärksammar i ögonvrån, men snabbt viftar bort som en bagatell.
Vid andra anblicken kan du skymta den, men fortfarande känns den ovidkommande.
När du väl sett bestens fradgade tänder är är det för sent. Den krampaktiga känslan börjar ta över. Fan, varför lyssnade jag inte?
Nu är det för sent, bara uthärda.....hålla ut.
En sekund, en minut i taget. Nej nej, ingen hjälp på traven. Den klarar sig själv.
En minut till. Kom igen.....håll ut.

Jag ger inte inte upp, bryter inte ned, nej jag står stark......eller gör jag det?
Tvekan, nu är det kört......fan, håll...jävla...ut.
Inget varar för evigt, ont som gott - håll ut.
Minuterna hopar sig till kvartar, halvtimmar osv.
Ännu en rond avklarad, jag höll ut.

Kommer Annie sjunga sin sång imorgon, eller blir det mer uthållighetsträning?