Självinsikten gör framsteg

Det är med ännu ett skevt leende på läpparna som jag raderar ett meddelande i utkorgen. Tyvärr har jag inte lyxen att kunna säga dem orden allt för ofta, så när det väl händer måste jag känna en viss stolthet. Förra helgen löste jag det genom att bada.....otippat.
Men är det en sak jag lärt mig så är det att en full hjärna inte genomgår samma metodiska tankebana utan snarare väljer varje tänkbart scenario.
-Jo visst, jag förstår. Men det skulle kunna ha varit så att doktor glas ströp honom med ett superstärkt hårstrå från L'oreal i rymden. Dvs, en föga realistisk tanke blir till 2 omöjliga.
Så istället för att skicka det där meddelandet skriver jag det här. Min omage till min mognad.....dvs att jag inte skriver ett SMS som ångras imorgon vid uppvaknandet. Det handlar nog mest om balansen i blodet, för hade den där sista gt'n kommit in tror jag vi sjungit en annan melodi.

Är det en sak jag hittat så är det uttrycket "Ignorance is bliss".
Det är ett motvilligt (reluctant på engelska, vilket är ett sjukt bra ord) erkännande, men så är det.
På tal om inget, men ändå, så saknar jag som vanligt orden, vilket gör mig ännu mer tveksam till tanken om att följa upp detta skrivande mer seriöst.
Däremot minns jag detta klipp väldigt väl.
Vad som tilltalar och ger minnesbilder som renderar i blickar uppåt till vänster (läs dina mänskliga tecken så förstår du) är känslan vid första anblicken. Ibland vill jag bara skriva "fan vilken jävla skit det här är och varför har livet blandat in mig i detta missöde???"
Men jag gör inte det, därför att jag vet att det finns vissa tillfällen, som t.ex. att sitta mitt ute i ingenstans i Florida på en båt med sin bäste vän, drickandes White russian blandat på torrmjölk och utan en tanke på annat badandes trots allehanda djur i faggorna. Lika mycket glädje som det bringade är jag villig att gå igenom i motsatt känslorikting för att återigen känna den känslan.
Det finns en myriad av andra saker som bringar ett leende på läpparna, men tyvärr har många börjat med olåten att minnas det dåliga istället för det bra. Igen - inte jag.

Liten utsvävning, ursäkta, men här är klippet och det är helt sjukt att en serie av filmsekvenser från en serie som egentligen är ett uppdaterad version av Beverly Hills kan göra något sådant. Men om du sätter dig in i tankebanan hos var person som visas tror jag din skälla slår an en helt annan ton.
Men å andra sidan skulle jag nog bli mer förvånad och förbannad på mig själv om jag såg på klippet och kom ut på andra sidan lakonisk och likgiltig.