We&vänner

Det är inte en aj-känsla, men jag har definitivt träningsvärk. Spinning, gym eller basket frågar du? Nintendo Wii svarar jag.
Var hemma hos min gode vän Ivan och testade på denna revolutionerande spelkonsol. Tennis, boxning och bowling blev det (för övrigt obesegrad i boxningen)
Släng in några sköna drinkar och lite Cognac och Salmiakki så har du ett vinnande koncept.
För dig som är oinvigt i Wii-världen är spelet alltså som så att du har en eller två kontroller i händerna beroende på speltyp och alla rörelser med dem registreras av en infraröd sensor. Dvs, spelar du tennis så rör du kontrollen som en riktig tennissving.
Grafiken må vara sämre än andra ny konsoler, men spelkänslan gör det så barnsligt kul att det inte liknar något annat.

Efter en snabb tvagning begav vi oss efter lördagens Wii-start ut i Stockholms nattliv. Det var en kväll av många, med glada vänner och allt som hör till en lördag på byn.
Då festbegäret mättats började jag runda av och vid garderoben sprang jag på en gammal vän. Han är en narcissist och oftast lite smådryg, men också jäkligt rolig att vara med och vi har haft ett otal oförglömliga kvällar.
Det som gör mötet anmärkningsvärt är att han vid första anblicken snudd på slänger sig fram och omfamnar mig som en person som antagits omkommen till havs. Det var något innerligt och ärligt i hans agerande som gladde mig oerhört, kanske också för att det kom från just honom, en person som jag inte förväntade mig det av.

Även fast kvällen kändes misslyckad då stegen strydes hemåt, kan jag bara säga i retrospekt att det var en alldeles lysande kväll.....men den kunde som alltid varit bättre.