Tunneltankar och kroppkakor

Aaaah, ännu en söndag, men dock genomleds inga större sviter efter gårdagens bravader.
Det hade varit räv och rackarspel, tjo och tjim och full rulle kanelbulle....men med måtta.

Jag skulle ljuga om jag sa att solen precis gått upp eller att lilla visaren pekade vänster. Faktum är att jag säkert hade kunnat stanna kvar i bingen eller masat mig till soffan med täcket och slängt på nån rulle, men inte idag. Idag hade jag åtaganden.
Eftersom telefonen ringt en gång i timme senaste 3 timmarna visste jag att mor var orolig. Så jag masar mig upp, skickar ett mess (Kommer 16.20) och slänger mig i duschen.

På tunneln denna dag är det ovanligt mycket folk. Det äts energy-bars och bananer så det står härliga till och då minns jag - aha, Lidingöloppet.
Så där sitter jag, iPoden på, huvudet lite på sned med en torr smak i munnen som inte vill ge sig trots att det rinner ner en stadig ström av Loka i strupen.......och jag är nöjd.
Träningsnarkoman? Jag? Tror jag dödade det med råge denna dag. Känslan är svår att beskriva, men nöjd är väl det närmaste jag kommer.
Jag var nöjd med att känna lite bakrus.
Nöjd med att jag inte hasat mig upp för att springa 3 mil. (Kan iofs inte just nu, men du förstår)

Efter denna reflektion slås jag av reklamen för Skärholmens Centrum.
"Kom hit och känn shoppinglusten"
Här är ännu en sak jag inte förstår. Antagligen för att mina impulsinköp brukar betyda 1,5 l cola, eller en bit paj.
Man handlar för att man behöver något, inte för att man känner lust.
Kom mest bara på att jag ogillade själva ordet - "shoppinglust".

Sen kom min anti-tes till feminismen in. Killar är ändå killar och tjejer är tjejer.
Det kommer ett menlöst hippie/student-lusekofta par som ställs inför problemet - två personer, ett säte.
Då sätter sig tjejen FÖRST och killen i hennes knä. Oj oj oj, då var det tur att energinivån var låg och att jag inte riktigt orkade engagera mig. Jag såg Oidipus syndrom, ammning av son vid 22 års ålder och killen i en gimp-suit.
Killar sitter inte i tjejers knä - punkt.
Kalla mig gammalmodig eller vad som helst, men där är jag klar.
Det var heller inte så att han var en tvärhand hög eller dylikt, 180 - 70 pannor typ.

Jag nådde efter alla dessa tankar dock till slut mitt mål - mammas kroppkakor. Det blev till slut en skön söndag i barndomskvarteren.
Jag satt själv på stolen innan, under och efter middagen förresten.
Inte i systers eller mammas knä.