Jäklar vad bra Stagnelius hade det på sin tid

Det är ju så att jag efter några veckors sjukdom, ett ingrepp och återhämtning nu återigen är uppe på hästen.....eller träningscykeln i det här fallet. På sommaren har jag blå blixten och under den mörka tiden så blir det blå spinningcykel.

Nu är jag inte ensam om att uppskatta denna träningsform så efter några veckor med hyfsad regelbundenhet känner man igen en och annan person i salen. Speciellt en person är iögonfallande eftersom hon är skonsam mot ögonen. Slank, blond och med en viss uppsyn. Försynt, snudd på skygg ser det ut som. Just idag hade en osedvanligt tillbakahållen persona.

Då kom jag att tänka på en seriestrip av Charlie Christensen, dvs Arne Anka. Arne blir kär i kassörska i närbutiken till den milda grad att han inte går ut på en månad, sitter hemma och skriver dikter till henne.
"Hennes blyga rådjursögon vittnade om rädsla och vilsenhet inför en värld fylld av elaka farbröder och dräglande våldtäktsmän"

Så efter en månad kommer Arnes vapendragare och vän, Krille Krokodil över med tidningen Blaff och slår upp mittuppslaget.

"Fan Arne, kolla. Det här är ju tjejen från din närbutik, eller hur? Hon är med i porrblaskan! Har du sett! Tre negrer på en gång. Har du sett vilka jättepålar dom drämmer i henne! Att hon inte sprängs!"

Och där dog den bilden. Fan. Även fast det inte är hon är hennes bild besudlad av en tecknad anka.
Eller som Arne sa det: Om det funnits porrtidningar på Stagnelius tid hade fanskapet aldrig skrivit en rad.