En för alla, alla för en

Fan, jag vet att det inte är något att irritera mig över, men av någon outgrundlig anledning så gör jag det.
Under min sjukskrivning såg jag Anders Borg sitta i tv-soffan och slå sig för bröstet med sin nådiga lunta.
Allt jag såg var ännu ett steg i riktning västerut - mot USA.
För mig är det en skrämmande utveckling då jag tror väldigt starkt på kollektivet.
Men den riktning som tagits nu är för mig glasklar. Är du sjuk, skadad eller inte 100% arbetsför får du problem.

Visst är det för djävligt att vissa utnyttjar systemet genom att lyfta A-kassa utan att göra ett skit. Men om valet står mellan det och en skattesänkning där vissa får leva väldigt knapert och andra vältra sig i lyx, är min väg solklar. Tyvärr tror jag att denna utveckling mot egoism är oundviklig. Gamla värdegrunder suddas ut och lystna blickar slängs mot de som tjänar stora pengar i andra länder. Och när slnatarna börjar till in åker solidariteten ut snabbare än skit genom en gås.

Jag är högst övertygad att om klassklyftan (ogillar ordet, men i brist på annat) ökar följer också ökad brottslighet. Människan är ett djur som har en överlevnadsdrift. Överlevnad är lika med pengar. Hembränning/langning, bilstölder och personrån kommer med största sannolikhet att öka.

Jag råder alla som ser USA som idealet att läsa Barbara Ehrenreichs "Barskrapad". Det är en riktigt bra tankeställare, även om det är lite Michael Moore över det. (Nej, han är inte helt objektiv)
Nej mina vänner, ensam är inte stark. Tillsammans skall vi stå när det blåser på. En för alla, alla för en.