Hip-hop 3

Också kommer vi då till slutet av trilogin. Eller är det slutet? Vi kan i alla fall jämföra det med Eminems saga.
I början var det nytt och spännande. Bra musik, nya vägval och förväntningarna var höga inför nästa skiva.

Så har också hip-hopen utvecklats i mina ögon. Man såg fram emot nya skivor och den buzz som spreds om nya artister kom från boot-legs, underground spelningar och djungeltelegrafen. Numera är kommer nya artister fram genom hårdlansering av skivbolagen eller slagord såsom "jag blev skjuten 9 gånger".
Klassikern är också att köra en Monty Pyton och skryta om vem som hade hårdast uppväxt http://www.youtube.com/watch?v=BeRGpmrWcKA
I och för sig inget nytt, men kan vi inte släppa det nån gång?

I och med att det mer och mer handlar om att komma fram genom PR och att ha en låt med en refräng (Lumi-dee "Uh-oh" och Lord Tariq&Peter guns "Up town" tex) blir också musiken därefter. Artister släpper skivor i en makalös takt. Att släppa en skiva vartannat år är inte längre det som gör artisten. Många låtar, ha en aktuell singel hela tiden och var i loopen, det är det det handlar........and I ain't buying it.
Klassiska exemplet är när en artist, tror det var Ja Rule, som först släpper en skiva i feb, en remix på skivan i april. Ny skiva i augusti och sedan en samling av de 3 till jul.
Denna girighet som vattnar ur genren och har gjort att jag numera nästan bara lyssnar på skivor som kompisar tipsar om, eller de artister jag redan känner till.

Det som dock är glädjande är att världen nu börjar komma ikapp USA (största skillnaden har alltid varit beatsen) Finsk, fransk och även vår svenska rap har blivit mycket bättre. Om någon vill ha ny rap skulle jag råda dem att kolla in denna först.
Det tråkiga är dock att recencenter ALDRIG kan ge en svensk skiva över 3 på en 5-gradig skala. Fråga mig inte varför men så är det. Nya svenska skivor får ALLTID 2 eller 3 i betyg. Why? I don't know......

Så ännu en gång går inte artisteri och kapitalism ihop. Spelar ingen roll om det musik, sport eller annat. Pengar skadar artisten. Självklart finns det undantag, men generellt är det så.

Ska nu försöka dra ihop en topp 10 lista över skivor. Det är helt subjektiv och gäller all-time. Basis är också speltid/skiva av artisten.

1 - Outkast "ATLiens"
2 - The Roots "Do you want more??!!!??"
3 - Eminem "The Marshall Mathers LP"
4 - Ice Cube "The predator"
5 - Timbuktu "Alla vill till himmelen"
6 - Mobb Deep "The infamous"
7 - The Streets "Original pirate material"
8 - Snoop Doggy dogg "Doggystyle"
9 - 2pac - "Me against the world"
10 - Goodie mob - "Soul food"

So that's it. Det är hip-hop. Långt ifrån objektiv, men å andra sidan är handlar det ju om känsla.

Peace out foooo's.

Hip-hop del 2

Vad är det då som fascinerande och tilltalande med rap?

*Punchlines

"Läran om profetsorer har alltid sagt att jag har något fel i hjärnkontoret, för jag sticker ut från mängden som Viktoria hos manliga horor" (Pst-q)

"How you ain't gon' FUCK?! Bitch I'm me. I'm the GOD DAMN reason you in V.I.P." (Ludacris)

"It took your moma 9 months to make it, but it only took a nigger 30 minuits to take it" (Outkast)

"As a matter of fact I had your girlfriend in my house, and she had my egg-rolls and dumplins in her mouth" (Jin)

Mig veteligen finns det ingen annan genre som använder humor på samma sätt (ok, buskis à la Björn Rosenström) men här gäller det en hel genre. Leken med ord, rim och så kallade punchlines gör att det är lätt att hitta något man gillar.

"På min nästa platta tänker jag rappa. Till ljudet av min slappa kropp som rullar ner för en trappa." (Pst-q, igen)

*Annorlunda faktorn

På senare år har vi haft en mängd olika musikstilar som har utvecklats genom fusioner (rap+rock, techno+opera). Rap känns mer som att den började från scratch. Just med scratching och rap. Och i förhållande till tidigare musikinfluenser var den just det man vill ha som tonåring. Ny, spännande och farlig.
Ok att man växte upp i förorten, men kom igen, dom är ju svarta killar från ghettot med pistoler, rappar om bitches och hoes och att röka marijuana. Hur mycket farligare kan det bli??? Att busringa och göra solkatter var vår idé om att leva farligt.

Efter guldåret 94 finns det inte lika tydliga minnen, men några klassiker finns det självklart. Bara för att förtydliga, nej, jag har inte glömt Dr. Dre, Snoop, 2 Pac eller LL Cool J. Känns bara lite i överkant att name-droppa så jag tar de som i skrivande stund kommer upp.
Minns dock väldigt tydligt när jag köpte Outkasts andra album (ATLiens) hos "knarkarn" på Söder.
Det var öknamnet jag och Thomas hade gett den mest ägaren av den mest välsorterade second-hand skivbutiken på Söder. Självklart köptes skivan på rensla.....det var ju Outkast.
Susandes ner för Hornsgatan på hojen med CD (MP3 vaddå??) och boll i ryggsäcken kommer "2 dope boys and a Cadillac" igång och med solen i ansiktet var det en bra dag.

Egentligen borde man ha anat vad som komma skall med tanke på Wu-tang clans alla soloprojekt, men ibland så vill man att ljuset i tunneln just skall vara ett ljus och inte ett tåg.
Läs om hip-hopens undergång i del 3................

Hip-hop del 1

Så har det äntligen blivit dags att kamma av detta kära ämne. Självklart börjar vi med frågan: Vad gjorde du när Lords of the underground släppte "Here come the lords"?

Som tonåring var jag inte så definierad i min musik och har väl egentligen aldrig varit det. Men det var väl ändå ganska mainstream, med lite inslag av 70-tals soul då det spelades av morsan. Kan dock minnas den första singeln i genren (obs, MAXI-singel) med Young MC "Bust a move". Med detta sagt så påvisar väl det mest att musiken uppskattades även om den varvades med Roxette, Samantha Fox (inköpt pga grym musik...eeeh) och Max mix 8. (remember those?)
Ung och dum har väl aldrig varit så sant. Tänker inte skämma ut mig ytterligare genom att name-droppa, men det finns några skelett om vi säger så.

I gymnasiet började en ny era. Man visste egentligen ingenting, var lagom anpassningsbar till sin omgivning eftersom det i stort sett var 28 helt nya personer att lära känna. Olika intressen delades med olika människor, men vad gäller det musikaliska så var det Robban som var killen att känna.
Robban var en skön kille. Vi delade inte något sportintresse, men i slutet av 2:an så var han steget över alla.....han hade bil.
Jag, Robban, Thomas och Adde började hänga och det första riktiga minnet var 4 vita killar som susar genom Midsommarkransen i en rätt skraltig Ford Escort hängandes ut genom rutorna vrålandes:
-You down with O.P.P?
-YEAH YOU KNOW ME!!!!!!

Artister som Paper Boy, N.W.A och Arrested Development hade tidigare kammats av, men av någon anledning måste jag nog säga att detta var starten på en ny era. Dom hade ju bandanas och machetes för fan, hur kunde dom inte vara nummer ett???!!

Det blev också första skivan som köptes och spelades i leda. Betänk då att året är 1992 och vi var låååångt ifrån dagens TV och radio exponering. Den andra skiva som inhandlades var Lords of the undergrounds (L.O.T.U.G) "Here come the lords". Den köptes enbart pga lovord från den mest kunniga recencenten på den tiden, Jan Gradvall som recenserade i nöjesguiden (den är gratis och då var det alltid bra)
Skivor som omnämns åren 94-96 köptes oftast enkom pga en recension från denne man. Stor respekt!

Ändå tyckte vi att vi var hur coola som helst eftersom alla andra fortfarande lyssnade på Gyllene tider och annat sånt trams. Även fast man var en rebell så var det ändå babysteg i utsvävningarna. Doo-rags, crip-walk och one-size kepsar??? Glöm det. Testa en xl-tröja och oknutna skor.

Straxt därpå börjar hip-hoppens guld-era i mina ögon. MC Solaar, Outkast, The roots och Wu-tang clan (för att nämna några få) släppte sina album kring 1994 och boomen var ett faktum. Jag och Thomas var helt insnöade och var utan tvekan de svartaste vitingarna den här sidan stan. Det var basket, babes, bärs och beats för hela slanten. Stiftade även bekantskap med Jimmy denna sommar som var helt såld på L.O.T.U.G.
Tyvärr delade våra andra vänner inte denna idolisering av rap utan de var fortfarande insnöade, tyckte vi, i summer in the city-skivor etc. Minns när jag en gång försökte sälja in LL Cool J's "14 shots to the dome" på väg till en bandymatch. Ja, jag har spelat bandy. Skammen sitter kvar, tro mig. 2 låtar som jag själv hypade fick ca 15 sekunders speltid - sen var det tillbaka till "Oooooh, baby I love your way......everyday"

Under åren så har det radats upp flera sköna minnen.
-Kreta '95 med Thomas aka. fattigresan. Bone thugs n' harmony på balkongen där det holländska paret våningen under stilla undrade om vi kunde sänka musiken och fick till svar (fortfarande olkart av vem)
-We're on a fu**ing vacation and if we wanna listen to our music and not some old people crap there's not much you can do about it. Leave us the fu** alone and we'll leave you down there. We're from the superior country and you can't do shit.
Dagen efter bjöd de ändå oss på vindruvor och några öl......forgive and forget? God knows how the bastards do it.

-Portugal sommaren 2000. Eminem "Stan" var helt färsk och spelades på repeat när det var dags för after-sun tuppluren

-Outkast "ATLiens" I Ludvika på hotellet där polisen raidar vårt rum för att en av oss är rakad och det varit sk. rasistbråk där helgen innan. 1 oprovocerat batongslag i magen. Påföljd - fallet nedlagt.

Avslutar del 1 med ett förtydligande. Hip-hop är en livsstil där musiken ingår. Att framföra denna musik kallas att rappa. Now you know.

To be continued.....................

Ribba......ut?

Som en solstråle en molnfri dag tar du dig obehindrat fram genom dagens göromål och hinder. Fixa där, hjälpa till lite där. Sinnet får ett visst spelrum pga rutin och leda.

PANG - så händer det. Du kan under inga omständigheter resa dig. Dina tankar har förirrat sig in på det område som tydligen män(niskor?) tänker på 86 gånger om dagen enligt någon slags vetenskaplig beräkning.
Fan att man inte har silvertejpen med sig. Ok, lugn, du har varit med om det här förut och du behöver inte resa dig. Sitt kvar, slappna av.

-Kan du komma och titta på min dator, den har hängt sig och jag vet inte vad jag ska göra?
Ok, lugn, tänk snabbt, tänk snabbt.
-Eeeeeh, jag håller på med ett mail här också ska jag återkomma till en.......mummel, mummel.
-Va?
-2 minuter så kommer jag.

Andas in, andas ut. Andas.......shit, vad var det nu - in?
Taskig oneliner one-liner à la Todd i Scrubs. Scrubs? Sarah Chalke? Fan, tillbaka till ruta 1.
Samla dig. Vad har vi att jobba med?
Margret Thatcher naked on a cold day.......fan.
Rotfyllning.......fan.
Stukade fötter....nästan där.
Oskrivabar mening pga vem som kan läsa det här, men påminn mig nån gång guys.....fan, ruta 1.
Simons i speedos.....nästan där.
Alice Bah......gone.

-Ville du ha hjälp med datorn sa du?
Magnus och Brasse sa det redan på 70-talet......fy fan för tighta jeans. I alla fall för killar.

Fötter, fötter, förbannade fötter!

Jaha, så var det dags igen. Kryckor, elastisk linda och foten i högläge.

För er som är noviser betyder det alltså att foten är stukad.....som vanligt. Denna gången ej så allvarligt, men ändå så pass att det krävs kryckor några dagar.
Började bara tänka, eftersom tankarna svävar när man har all den här fritiden. Folk får alltid frågan:
-Om du fick ändra en sak på dig själv, vad skulle du göra då?
Läppar, bröst, panna and so on brukar svaret bli. Jag skulle så lätt välja ett par nya fotleder. Du förstår säker varför.

Saker som suger förutom själva smärtan:
*När ska jag börja spela igen? Rehab suger
*Att behöva gå 4 gånger fram och tillbaka till köket bara för att ta in middag
*Att duscha är ett helt projekt
*Du kan inte bära en varukorg när du handlar utan måste lägga allt i ryggsäck och förklara för de som arbetar där varför

Listan kan göras lång, men det där är topp 4 just nu.

Men det som verkligen gör att kokpunkten nås är följande kommentar:
-Du ser vad farligt det är med sport.

Det är också farligt att dö av hjärtinfarkt vid 45 för att man är en kärlfysisk katastrof eftersom den enda fysiska aktivitet som repeteras är handen till munnen med massa mat.

Sådär, jag får inte säga det till någon, men nu vet du vilket svar jag tänker varje gång jag hör orden.

Tillbaka till soffan.

Wanna hear the most annoying sound in the world?

-Naglar som dras över en griffeltavla.
-Barnskrik
-Simons "tseeeeee"

Listan kan göras lång, men de ovannämnda är på en så solklar andraplats så det är löjligt. Första platsen går till en kollega vars röst skär genom dig som en smörkniv i varmt smör. Jag vet inte varför jag dedikerar en blogg till detta? Jag vet inte varför jag bryr mig. Men har man sovit 3,5 timme och det enda man önskar är lite lugnt och ro, så är den ett tortyrredskap utan dess like.

Det var egentligen allt jag ville säga. Tillägg vid sidan om ämnet.

Sjuuuuukt bra helg. Galen fredag - galen lördag. Spöade Jew och Max i Buzz music-quiz så det stod härliga till. Att döma basket kl 11.45 på söndagen var inte på topp 3527 saker jag vill göra på en bakis-söndag. Men plikten kallade och jag fick faktiskt beröm av 1 av 2 coacher i varje match (både förlorande och vinnande lag) Beröm kan man aldrig få för mycket av.

Till sist, NÄR FAN ÄR RÄTT SVAR GARY GLITTER???!!! (Intern-grej....heeeeelt otippat)

Wrong place - wrong time

Visst kan man tycka att allt som händer har en mening. Men någonstans där så finns det också "the great unknown" Ibland händer saker som ingen egentligen reglerar eller bestämmer. Det är helt enkelt din tid då och där. Det kan tyckas som att någon högre makt bestämmer.......men så är det inte. Saken är bara den att man är den man är. Och hur mycket än en hund vill vara en varg så kommer pälsen, ögonen och tassarna visa att det fortfarande är en hund. Tyvärr är det din tid, din plats just då.........på det onda sättet. Inshallah allah.......typ.
Har för mig att det betyder "om det är guds/allahs vilja"
Ibland är det DIN tid...............

Se bara serien "Over there" så förstår du mer...............som vanligt - citatdags. Out.

Let's hope our capacity for forgiveness doesn't run out before our capacity for tearing eachother apart.