söndag, juni 18, 2006

Att vakna.

Det är varmt. Du svettas. Du luktar lite unket och en sträv strupe påminner dig om en kväll av dekadens och sprit.

Du är nu inne på "dagen efter" och det är inte det lättaste. Minnet av några mindre väl valda ord är det som först slår dig och gör denna morgon/eftermiddag snäppet värre. Du vill gå tillbaka. Ändra saker som skett och ge dig själv en smäll på käften och säga "skärp dig för fan".

Tyvärr har det skeppet redan seglat och allt du har är en tom plånbok, lite illamående och en undran om någon fortfarande vill prata med dig.
Kanske är det en djävulsbild av dig själv som du behöver. Kanske är det fakta. Kanske är det en chimär av att uppnå en utopisk persona som du egentligen aldrig kan nå.

Vad det än är så ändrar det inte faktumet..........att försöka ändra något nu är som att dra planlöst i ett rep som är i en knut. Ju mer du drar, desto hårdare dras knuten åt. Låt det vara, uthärda.
Fan..........

2 Comments:

At 12:02 fm, Blogger max said...

poesi mannen, poesi.

 
At 2:04 em, Anonymous Anonym said...

Ja fy fan, vad skönt att man inte är ensam!

 

Skicka en kommentar

<< Home