lördag, april 19, 2014

Tappandet av den autonoma känslan

För att ha varit en någorlunda egen entitet vad gäller styrandet av de enkla reglerna i livet kändes det bundna livet lite surrealististiskt. Det började med att jag gick med ut på en runda med en ihopljugen story, följt av livet med ett lånat, och presumtivt ID. Kort efter det började det märkas att det fanns lite talang bakom svingarna, och sakta men säkert började också belackarna komma. "Men sänk dig för fan" "Kom igen, har du dubbelslag här också??"....osv.

Jag var helt enkelt för bra....enligt gängse rutin. Och ja, jag var nog det. Men jag hade bara inte tänkt på det på det viset. För mig räckte det med umgänget, glädjen och det till synes enkla vadet om vem som kom närmast hål. Jag är lite kluven till hur jag ska tyda denna dualitet eftersom landet där jag under större delen av min ungdom spelade golf, också är det mest tävlingsinriktade jag känner. Landet jag kom till, Svierge, ska ju inte vara så...eller? Ironin är för mig så uppenbar, samt att jag insett att systemet ibland inte går att slå, att jag tvingats inse att min vännner på ytan måhända inte är de mest extroverta på ytan, men de är mycket drivna.

Och för dig som fortfarande svävar i ovisshet, så ja, det är golf vi pratar om....och lite mer. Eftersom vi är så drivna mot att tänka på detta sätt att vinsten är prioritet ett, är måtet satt och vi kommer nog förbli där....och där ligger fortfarande min jäv. Jag vill spela enligt gängets regler, samtidigt som jag vill känna lättsamheten av att kunna ta en stänkare under rundans gång eftersom det är så jag spelat tidigare, mne utan att på något vis inskränka på mina vänners upplevelse. För att summera det så är det lite av mitt liv i ett nötskal. Åtminstone den sista tiden. Min extroverta personlighet som jag anammat från USA har gått lite stick i stäv med hur "man ska vara" här i Sverige, och det har tvingat mig till att göra vissa eftergifter. Som t.ex bara idag, så var jag tvungen att spela rundan utan att få ta en enkel lager.

Det låter som småsaker, men tro mig, när du behöver modet att slå en järn-fyra in i vinden, då finns det bara en vän du kan förlita dig på.....