Reaktionära Sverige

Det är intressant att se hur svensken och Sverige reagerar vid stora förändringar och händleser. Vi har verkligen blivit medias kopplade samhälle.
Valet går väl kanske inte att undvika, men händelseförloppet är ändock detsamma.

Du har en händelse, eller ett fenomen som det går att motverka, men ingen gör det.
När det sen blir faktum att det verkligen hänt börjar svensken med en sällan skådad frenesi försöka överträffa sin granne i reaktionär självgodhet.
Var var alla dessa svenskar när det började uppdagas att SD verkligen hade en chans att komma in i riksdagen?
Hur många debatter om invandring och rasism hade vi under valet? Jag såg inte en enda. Allt handlade om arbete och skatter.
Min teori är att inget parti vågade profilera sig i frågan med den överhängande risken att tolkas som invandrarfientligt, eller för den del lova för mycket. Alla såg hur mycket skit Jan Björklund fick när han föreslog att alla som kommer till Sverige skall lära sig svenska och frågan om slöjförbudet.

Vi har blivit så rädda för att stöta oss med andra kulturer att frågan blev en för het potatis. Ingen tog i den och då fanns det bara ett parti som framstod som ljuset för många. Om du då förlorat jobbet eller har en knackig ekonomi eftersom arbetsstödet försämrats, vem ska du då skylla på? Invandrare såklart. De kommer ju hit och tar våra jobb.
Det behövs en syndabock och då är "dom där" perfekt att skylla på.

Jag är övertygad om att de som röstat på SD hade gjort något annat med sin röst om de hade fått se HELA deras valprogram. Vad säger de om miljön? Hur ska vi rusta Sverige inför framtiden? Har de någon budgetprognos?
Men nu fick de vara det bespottade partiet som stod för "Sveriges bästa" och den svenska kulturen.

Så kom inte här i efterhand med putsade medaljer och rest ragg. Du kunde ha gjort något innan, men gjorde ingenting. Du kunde ha ställt fler frågor om ditt partis åsikt, men gjorde ingenting.
Det är lite som att bli sur för att äggen du har i fickorna gått sönder när du brottats.
Det behövs en förändring i öppenheten i samhället. Vi måste våga fråga och ifrågasätta saker utan att för den sakens skull bli kallade öknamn. Problemet är också att när det väl förs en debatt på TV om rasism och invandrig, då tar man in två personer med rakt diametrala åsikter om frågan som inte kan diskutera frågan, utan det blir pajkastning som slutar på fritidsnivå med:
-Aaa, men vet du. En gång så fick en kompis till mig inte ett jobb bara för att han är invandrare.
-Men min kompis Håkan då? Han fick inte jobb för att de ville ha någon med invandrarbakgrund.
Det är så långt ifrån lösningen man kan komma. Och lösninen lär dröja. Jag hoppas dock att vi finner en...och snart.

Men bara för att klargöra en sak och med en följdfråga. Jag är emot rasism, barnborr, äldre människor som dör pga. undermålig vård våldtäkt, gatuvåld, dålig cancerforskning och abortförbud.
Var hämtar jag ut min knapp att sätta på kavajslaget?