Står det verkligen 0-0?

Det är ett valår och fläsket flyger som grisar med vingar.
Som vanligt är jämlikhet ett hett ämne och det är klart att det är något att eftersträva.
Men om jag hör att förslaget att legislera könskvoteringen kan bli realitet, då lägger jag ner. Det fel på så många nivåer att jag inte vet var jag ska börja.

För det första, hur kan ditt kön vara något som gör dig mer kvalificerad för att utföra ditt arbete?
Jag förstår att det man försöker komma åt är "gubbarna" som håller varandra om ryggen i olika styrelser, men en könskvotering är verkligen att skära av näsan för att dölja ansiktet.
Sedan undrar jag varför det bara gäller styrelsepositioner och platser på valsedeln? Varför berör det inte andra yrken?
Sist jag kollade var det inte någon som ylade särskilt högt för att få in kvinnor i armén till exempel.
Jag är mycket nyfiken på vad FI till exempel skulle säga om vi hade kvar allmän värnplikt och om det även skulle gälla kvinnor?

Sedan kan vi verkligen hårddra det och ställa fråga om det verkligen skall vara så att kvinnor och män skall tävla på lika villkor, varför då inte göra det inom idrotten också?
Det är ju trots allt lika villkor som gäller och i mina ögon är det verkligen att plocka russinen ur kakan om man väljer och vrakar i vilka lägen det skall vara jämlikt.
Kan du se rubriken? "Hanna Ljungberg könskvoterad in i Milan, Zlatan petad."

Det är inte särskilt troligt att det blir realitet, men jag gillar att leka med tanken.
Det finns en scen i American history X där en brandman talar om att två svarta killar fått jobbet som brandmän över två andra som var bättre. Nu har han två inte lika kvalificerade killar som ska skydda honom om något går fel.
Om vi bortser från det rasistiska inslaget i det som han säger så är det just det som jag fiskar efter. Att någon som är mindre kvalificerad får ett jobb pga. sitt kön, sin sexuella läggning eller sin etnicitet t.ex.
Är du kvalificerad och duktig på det du gör kommer du att lyckas, det är jag övertygad om. Vilja kombinerad med kompetens förlorar väldigt sällan.

Sen kan man också ställa frågan om en person vill bli inkvoterad. Jag skulle definitivt inte vilja bli det.
Men som sagt, det är ett bra mål att sträva efter, men jag tror att modellen att skynda långsamt är den som gäller.
Och som jag tidigare nämnt, om kvinnor betraktas som offer eller svagare förblir den bilden intakt. Sådana saker som internationella kvinnodagen och förväntan att män ska hålla upp dörrar eller bjuda på drinkar bygger på det och måste bort innan en förändring kan ske.
Kvoteringen sänder exakt samma signaler. Vi får se vad tiden utvisar.