Balansgången

Ibland får jag en oerhörd lust att skriva, men när jag väl får ner det på pränt känns det ganska trivialt och/eller rätt vardagligt.
Det är samma inkörda spår. Och då väljer jag hellre att avstå från orden än att skriva ännu en post som med stor sannolikhet är lika givande som en mikrovågsmåltid.

Sen vill jag heller inte ha nån jävla gråtfest över vad som är fel eller inte funkar.
Det jag kan säga är jag innerligt hoppas att ryggen inte är paj, för då blir det 3:e året i rad som något går snett under hösten/vintern. (knät för 2 år sen och rotfyllningen de luxe förra året)
Jag är väl inte vidare religiös även om jag lite luddigt tror på "nåt". Hörde uttrycket "Faith unites and religion divides" och det är i mångt och mycket min filosofi. Men jag gillar ändå vad Serenity prayer säger:
God, grant me the serenity to accept the things I can not change.
Courage to change the things I can.
And wisdom to know the difference.

Det är väl lite så man får tackla det hela. Att gå och oroa sig för vad som kan hända är lika meningslöst som att mata en död häst.
Så det är bara falla in klyschorna, dra på sig byxorna ett byxben i taget och ha huvudet upp och fötterna ner också löser sig nog det här också.

Sen kan jag rekommendera två serier med väldigt lika namn. Flashpoint som har gått ett tag och Flash forward som är helt ny och ska komma på TV4.
Håll utkik.