Morning has broken

Jag kan villigt erkänna det - jag är ingen morgonmänniska.
Det har dock blivit bättre, men när klockan ringer vid 6-tiden på morgonen så hoppar jag knappast ur sängen och börjar min morgongymnastik.
Snarare är det tunga steg mot köket och en frukostrutin som går på autopilot. Efter föda och tvagning bär det av mot arbetsplatsen.
Det var länge sen sist som jag inte hade någon sorts bärbar musikspelare med mig och det är mitt sätt att vakna och förbereda mig. Den där sista stunden av egen tid som jag uppskattar.
Därför försöker jag undvika att stöta på kollegor på vägen till jobbet. Absolut inte för att jag ogillar någon av mina kollegor, utan snarare för att jag behöver den där tiden för mig själv.

För väl på jobbet är denna avskildhet snudd på omöjlig och platityderna börjar hagla.

Jorå seru......så bilen går bra?