Ibland är det långt ner

Jaha, det blev ett litet epos igår, men va fan, det är gör gott för själen....om man bara hade en. Där dog en blog och en annan föddes.
Fenomenet ironi och framför allt självironin är något som är oerhört svårt att tyda från en person som du inte känner väl. Det jag inte gillar är folk som säger något stickande för att sen vid mothugg bli överlägsna och säga:
-Men, kom igen, jag var ju ironisk, fattar du inte det.
Mitt hatobjekt vad gäller detta är Alex Schulman. I bloggen kunde han skriva:
-Du är en sopa om du har ryggsäck.

För det första - ironi går sällan fram i text. Då måste du vara överironisk t.ex. genom att säga:
-Jag åt en tallrik spädbarn till frukost.
Och eftersom du i texten inte frågar om personen i fråga var ironisk blir detta en patetisk försvarsmekanism som i mina ögon bara faller platt.
Om han ska vara bilden av det ironiska samhället, vad är då jag? Antagligen bilden av självironi.

Jag och en god vän som varit ute och rest lite överallt är väldigt lika på den punkten. Två stående kommentarer är "fan, jag är ju fet som en tunna" och "jag måste fan vara dum i huvudet".
Nej, jag är inte fet. Har några kilo övervikt, men knappast i den grad att jag blir andfådd av några trappor eller gör ljud när jag böjer mig framåt.
Sen är det, tack vare Jantelagen förbjudet att tycka att man är bra på något eller att säga att man är smart.
Min vän är riktigt skärpt och jag tänker nu sticka ut hakan och säga att jag också är det. Detta baserar jag på allmänbildning, slutledningsförmåga och förmågan att resonera kring olika saker.
Varför säger vi då sådana saker? Av två anledningar.
Vi vet båda att om man klättrar upp på den där berömda hästen, så är fallet ner betydligt högre och snarare än att dämpa fallet så står din vän brevid och lägger stenar under dig.
Sen är skillnaden att vi gör korkade saker ibland som får en att förundras hur tankegången gick innan och exakt när man sa att det var en bra idé?

Men att göra dumma saker och att vara bara dum är två vitt skilda saker. Därför behövs lite självironi för att inte sväva iväg. Är det något ingen av oss har så är det ett stort ego.
Tyvärr har jag nu satt mig själv på den där hästen, så kom igen, bevisa mig fel. Ta ner mig på jorden.
Eller så skulle du kunna hitta något du är bra på och då, självklart i smyg, tycka att du själv är lite bra......

Vänta, var han ironisk nu?