Novell skriven för 8-9 år sen

Det var dem små sakerna som hade avslöjat henne. Plötsligt mer övertid på kvällarna. Ett plötsligt brinnande intresse för keramik. Sen var det ointresset för sex som fällde den berömda droppen över bägaren.
Platityder så som "jag är för trött ikväll", eller den ack så enkla, men ändå tydliga "jag orkar inte" var säkra tecken.
Spiken i kistan var ändå p-pillren. Helt onödigt eftersom han var steril sen 2 år tillbaka.

Men trots detta hängde han ändå kvar vid hoppet. Chansen fanns ändå att hon skulle ända sig, hon behövde bara tänka om.
Han hade minutiöst planerat kvällen och inget kunde gå snett. Han skulle vinna tillbaka henne och på hennes favoritrestaurang till råga på allt. Inget kunde gå fel tänkte han naivt.

Självklart ringde han för att plocka upp henne, men tydligen hade resan redan blivit ombesörjd av Judit som gick på samma keramikkurs och som skulle åt samma håll. Sen ville hon inte göra honom besväret att åka genom hela stan för att plocka upp henne.
Så de möttes på avtalad tid 21.00 och steg direkt in på Chatelle. Han gillade egentligen inte stället då det var fyllt av pompösa narcisister, men käket var ändå så pass bra att det var värt besväret att boka ett bord.
Hovmästaren mötte dem vid dörren och deras ytterkläder gled nästan obemärkt av dem, ungefär på samma sätt som meny ett kort tag senare befann sig i deras händer. Servitören, en man i 45-års åldern visade sin proffesionalism genom att föreslå en meny, självklart efter parets rådfrågan. Efter beställningen gled han ifrån bordet på det obemärkta, men ack så svåra sätt som bara en sann yrkesman kan göra. Han verkade trivas med sitt jobb - något mycket ovanligt.
En förhållandevis simpel, men ack så god förrätt, föranledde en utsökt lax för henne och en blodig biff för honom och det ackompanjerades av ett glas Banrock Staion.

-Hur var keramiken?
-Det gick uselt. Min kruka sprack i ugnen. Varför vill du äta ute just ikväll?
-Jag älskar dig och vi måste prata lite.
-Du älskar spriten och din skrivmaskin, blanda inte in mig i det.
-Jo, det gör jag, men du måste samexistera med mina ändra kärlekar.
-En panna whiskey och din Underwoodskrivmaskin är alltså mina kapphästar? Nej tack, då hittar jag hellre något annat.
-Något annat....alltså i futurum? Varför HAR du då någon annan? Jag skiter egentligen i vem det är, men vill nog mest veta varför?
-Vad menar du? Insinuerar du att jag har går bakom ryggen på dig?
-Tja, varför hittade jag då dem här?

Han sköt över p-pillren och inte ens den sämsta pokerspelaren i världen kunde ha missat hur uppenbar denna syn av hennes bluff var. För en kort sekund var hon mållös, för att sedan stamma fram:
-Hur länge har du vetat?
-Anat i en månad. Vetat om i snart 2 veckor. Vad gör det för skillnad. Borde jag ha vetat om längre, eller? Du har en ny, jag har det inte.
-Det gör en jävla skillnad. Det hade för det första visat att du bryr dig.
-Jag bryr mig.
-Inte om mig. När har du haft tid för mig? När du vaknar tar du några drinkar, åker sen till stranden eller travet eller vart fan du nu tar vägen. Sen kommer du hem, slår på radion och sitter framför skrivmaskinen. Sen går du och lägger dig och förväntar att jag ska ligga skrevandes där när det passar dig. Enda gångerna du har tid för mig är när ditt lilla samvete kliver fram och hur ofta är det? Du är en skit Alex.
-Jag älskar dig Jessica, jag behöver dig.
-Nej det gör du inte. Förväxla inte behov med kärlek. Det gör inte Adam. Han älskar mig och erkänner mina känslor.
-Adam vem? Låter som en bilförsäljare. Säljer han bilar?
-Skit på dig. Jag har tappat aptiten. Du kan stanna om du vill.
-Varför skulle jag stanna?
-Well, baren är där borta, de har säkert något du gillar.
-Vi går.

De kom ut på gatan och började gå mot bilen. Spänningen var långt ifrån borta.
-Vill du ha skjuts?
-Vart är du parkerad?
-Ett par kvarter bort bara.
-Ok.

De gick sida vid sida i riktning mot hans bil. Det var slut och inget hade blivit som han hade tänkt. (När blir det det?) Och för att göra slutet ännu mer plågsamt och dystert och nästan filmlikt hade det börja droppa från skyn. Han tog av sig rocken och gav den till henne för att hon skulle kunna skyla sig. hon såg, på något sätt vackrare ut än någonsin. Han hade förlorat.
Ut ur en gränd kommer två män gående i deras riktning. De småpratar om matchen på TV.

-Hörru kompis, har den cigarett över?
-Nej jag röker inte och jag är heller inte din kompis.

Det var en solklar lögn. Han hade rökt i evigheter men gav av principskäl aldrig röka till tiggare.

-Ok, då ger du mig din plånbok istället.
-Skit på dig.

Han tryckte sig förbi, men ögonblicket efter hade han ena killens fasta hand på axeln och ett kallt blad över halsen.

-Då TAR jag den istället. Och rör du dig.....ja.

Han tog plånboken, klockan och till och med hans glasögon. Så kände han paketet cigaretter i bröstfickan.

-Va fan, du har ju cigg. Ett helt nyöppnat paket. Fan jag hatar såna som dig som snålar. Du skulle ha gett mig ciggen direkt din jävel.

Alex märkte att hans rånare för en stund tittade bort och försökte slå bort kniven. Men några drinkar för mycket gjorde att han i framstöten missade allt och av en reflex så stötte rånaren handen framåt.
Kniven for in i hans bröst. En enorm smärta svepte över hans kropp. Det nästföljande hugget kändes, men inte alls som det första. Han föll till marken och alkoholintaget bedövade mycket av smärtan. Nästan ingen smärta tänkte han för sig själv. Underbart.

-Vad fan har du gjort? Vi måste sticka!

Den andra killen hade redan börjat rör sig bort och lika snabbt som de kommit var han och knivrånaren borta.

-Älskling, är du ok?
-Jag har två hål i bröstet, vad tror du?
-Fan ta dig. Alltid samma attityd, fattar du inte att jag bryr mig om och älskar dig din jävel.
-Jag har sagt det två gånger tidigare i mitt liv - tredje gången gilt. Jag älskar dig.
-Det tog dig tre år att säga det till mig och nu är det för sent.
-Jag vet. Jag är en idiot.

Han kramade hennes hand och slöt ögonen. Hennes rädsla blev till hat. Hon började slå och dra i honom. Hon slog på armarna, på bröstet och i ansiktet, men han var nu helt bortdomnad och kände inte något av slagen.
Trottoaren färgades röd och blev snabbt blöt av blod, regn och tårar. Det kom inget ljus eller tunnel - bara mörker. Han var ensam.