Som vanligt är det inte killen i filmen som har skrivit brevet

Hej Bullen.

Jag är en kille på 15 år som har ett ganska normalt liv. Jag bor en bit utanför Stockholm och ska snart börja gymnasiet. Men nyligen så hände det en sak som radikalt ändrade mitt liv.

Hela livet har jag haft svårt att lita på folk och hela tiden är människor oärliga och ljuger. Både min mamma och min pappa var otrogna mot varandra långt innan de separerade. Jag visste om bådas svek men sa inget till någon av dem. Det har varit en ledstjärna för alla vuxna jag träffat. Alla ljuger.

Men så började jag spela fotboll när jag var 11 och allt ändrade sig. Tränaren var en person som verkligen brydde sig om alla, hjälpe dem som var lite sämre och om han kunde hjälpa någon så gjorde han det. Han har flera gånger hjälpt mig i skolan, lärt mig värdet av att vara ärlig och varit den enda vuxna personen jag litat på de senaste åren.

Han har även tagit hem laget till sig för att grilla. Vi har haft en fantastisk stämning även om vi inte lyckades vinna hela cupen, så gick det bättre och bättre.
Det har till och med så bra att vi i år skulle åka utomlands på turnering.

Men förra veckan kom chocken. Vi hade haft träning som vanligt, men halvvägs hem kom jag på att jag glömt mina fotbollsskor i omklädningsrummet. Jag sprang tillbaka och vid omklädningsrummet såg jag att även klubbrummet var tänt. Skorna var kvar och på väg förbi klubbrummet tänkte jag kolla vem som var där.
Men precis innan jag stack in näsan genom dörren hörde jag ett samtal som fick nackhåren att resa sig.
Det var min tränare som pratade med någon om att fejka ett inbrott i klubblokalen och ta vår reskassa till turneringen, ungefär 55000 kr.

Först trodde jag det var ett skämt, men jag vågade inte gå in utan sprang direkt hem.
En vecka senare kommer vår tränare med sorgsen min och meddelar att reskassan är borta. Någon hade brutit sig in klubblokalen sa han.

Jag trodde verkligen att det här var en person som trodde på ärlighet och moral, men även han visade sig vara en simpel tjuv. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller vem som skulle tro på mig om jag berättade vad jag hört.
Det som känns mest bittert är dock att den personen som jag verkligen trodde stod upp för samma saker som jag, visade sig vara som alla andra i slutändan.
Vad ska jag göra?

/bolltrollaren

Red-anm: Nu snackar vi inte om räkor (se repmånad)