De tysta orden

-Hur gick det i helgen?
-Jag kom trea.
-I hela Sverige?
-Ja.
-Ok, inte illa.

Om du sa dessa ord till J-O Waldner som vunnit allt och fortfarande är bland de bästa i Sverige så är de hyfsat rätt. Men ofta använder vi de orden även med våra vänner. Men de flesta av oss känner inte världsmästare, utan vi är vanliga amatörer. Häng kvar, förklaring kommer.

Det är just orden "ok, inte illa" som jag vill beröra. Ofta säger vi det när någon har gjort något väldigt bra, snudd på enastående. Varför säger vi inte något i stil med "fan vad bra, kul för dig" istället?
Ja, dels beror det väl på Jantelagen.
(Snabbt sidospår. Nej, vi har inte patent på att vara avundsjuka och missunsamma i Sverige. Det finns i hela världen, men vi ser som vanligt ner på oss själva och tycker vi är sämre än resten av världen.)
Sen beror det också på att vi är egenkära och ofta har svårt att låta samtalsämnet beröra någon annan under en längre tid. Jag garanterar att meningen efter "ok, inte illa" var:
-Vet du vad jag gjorde igår?

Exemplet är just vad det är, ett exempel. Men ofta glömmer vi att ge andra människor ärlig beröm. Det behöver inte vara något stordåd, det kan tom vara en vardagshändelse men ett positivt ord är ändå på sin plats.
Jag kan bara tala för mig själv, men att få beröm och några uppmuntrande ord kan verkligen räcka en lång bit. Jag vågar tom påstå att det kan ändra en hel dag.

Så nästa gång någon berättar om eller gör något bra, tig inte bort det eller byt samtalsämne. Bekräfta detta med några uppmuntrande ord, jag lovar att det kommer uppskattas oerhört.