The scientist

Come up to meet ya, tell you I'm sorry. You don't know how lovely you are.

Ibland behöver inte ett intro/en inledning ha mer än så. Men så har den också en stor inlevelse och kärna i sig som om man kan hela fadirullan (har inte använt ordet förut, därför ser du det här nu )
Coldplay's låt "The Scientist" är en fantastisk låt som passar i många lägen.
Nog om dem och den dock.

Jag fick till mig ikväll att jag håller inne på hur min, som det heter, personliga status är. Visst har jag på en viss nivå förstått att jag kanske inte delger mina vänner allt som händer, men på något sätt har det alltid varit så jag varit.......på gott och ont.

På samma sätt ser jag på förtroendet man ger till en vän när man säger:
-Tro mig, du kan lita på mig.

Tyvärr har jag varit på fel ände av ett sådant förtroende. Även om det som var gjutet i blod inte sades till helt "fel" person, så var det ändå ett ord som var yppat i förtroende till första person, inte andra. Och just detta svek, även om min vän yppade det till sin respektive så kändes det fel eftersom det jag sagt var mellan honom och mig.
Vi är fortfarnde lika bra vänner, men jag kommer inte vara lika förtrolig längre.
Jag vet inte om det bara är jag, men om man ber någon hålla något personligt och icke vidarebefordra det som sagts till någon annan så är det de premisserna som gäller.
Det är antagligen därför jag är en så dålig skvallerkärring (intet ont om kvinnor, mer ett uttryck)
Det har börjat florerar rykten om varför vår VD har avgått och som vanligt är jag sist att veta något. Men varje gång jag fikar så är det någon som frågar om vad som hänt och så vidare. Jag är totalt ovetande och gillar det läget. Och om jag nu mot förmodan skulle få veta sanningen så gör det mig varken till eller från - jag tar hellre hand om mitt eget än att oroa mig om någon annans problem, dvs, inte ett som jag kan påverka.

Jag vet inte om min likgiltighet till detta härstammar ifrån något, men det jag vet är att jag skrivt noveller, små anekdoter och bara lösa tankar på papper sen jag var 15. Det är så jag funkar.
Där i härstmmar nog det jag berörde i börja av detta som har utvecklats till ett epos. Jag håller nog ganksa hårt om det som jag gillar och uppskattar. Och att då yppa något, även till en kär vän, blir då väldigt svårt.
Därför blir det för mig en prioriteringsfråga när jag är ute eftersom jag alltid kommer värna om mina vänners glädje och välbefinnande när jag är ute.
9 gånger av 10 så tar jag en Jäger och öl med en vän istället för att prata med en tjej i baren som jag inte känner.
Därför älskar jag också "Good will hunting" när Robin Williams karaktär berättar om att han ger upp biljetter till vad som för en svensk är likvärdigt till en biljett till Sverige-Brasilien i fotbolls-VM för att prata med en tjej i baren.

Så jag antar att det kommer ner till prioriteringar och vad man/du vill med livet. Snabb inflikning, "man" är lika dåligt som "ba" (se tidigare blogg)......JAG prioriterar.

Finns mer i källan, men för nu så lägger vi det på is och säger att jag vet en massa om många personer, men min själ är inte till salu.

-Sometimes it's never the sea. It's always moma, Roberto, that stupid actress........don't break my balls.
(Enzo Molinari, det stora blå)