Att hon har mage!

Självklart börjar jag med en obskyr referens till en figur i en gammal TV-serie - Babis Haral. Han var fys-tränare för gängen som skulle upp i rymden i Percy tårar. Han myntade uttrycket:
-Pleasure through pain.

Det är just det som jag har börjat utsätta mig för. Det är bara det att "the pleasure" inte kommer förrän träningen är över.
Jag pratar förstås om Core (bål-träning)
Inte nog med att man plågas till bristningsgränsen. När det är som jävligast och jobbigast och man håller på att gå av på mitten, då tittar man upp och ser instruktören som ser ut som att hon skulle kunna hålla den hela dagen. JÄVLA BÅTEN!
-Och för er som vill göra det lite jobbigar så kan ni lyfta armen och flytta benet och.........
(Låt mig vara. Jag dö i frid)

Sen när magen är helt ur spel får man gå över till ryggen, vilket är en lättnad eftersom det inte är lika tungt. Men här kommer då nästa aber - rörligheten.
Jag kan göra en dubbelcrossover följt av ett spinmove och en dubbelpumpad reverse lay-up, men när det kommer till en till synes enkel arm-ben rörelse ståendes på knä falerar hela byggen.
Det var ytterst nära att vurpa in i en liten späd sak på mattan brevid. If you die, I still make it.

Sen avslutas det med lite mer magplåga och min favoritdel av passet - strechen.
Men fan vad man mår bra efteråt. Stabiliteten i bålen känns verkligen och en välförtjänt burgare inmundigas på vägen hem.......ännu en torsdag.