En god gärning

Visst är känns det bra att hjälpa dem som är förfördelade? Du gör en god gärning och hjälper en medmänniska. Jag säger nej, det finns fler sidor i den boken.
Skärskåda hela begreppet och genomskåda hela det sjuka kretsloppet.
För det första, borde inte en biståndsorganisation verka mer ideellt? Varför är ledare för dessa organisationer ofantligt rika?
En attest till detta är att de använder frasen: Pengarna går oavkortat till dem som behöver det.
Det om något bevisar bara att alla andra bidrag INTE går oavkortat till dem som behöver det.

Nummer två - vilka är det som får bidrag? Människor i det som benämns som tredje världen. Varför är dessa människor fattiga? Jo, därför att vi västerlänningar i I-länder utnyttjar dessa länder genom multinationella företag. Afrika är ett av de mest bördiga av kontinenter, men ändå finns det inte ett land som du skulle kunna benämna som ett I-land på kontinenten. Jag tror inte jag behöver sparka in den dörren mycket längre.
Så istället för att låta dessa länder skörda sina rikedomar så ger vi dem bistånd så de klarar sig.
Tyvärr är mitt minne inte vasst nog för att minnas landet eller mineralen, men ett afrikanskt land bryter ett grundämne som används i batterier till mobiltelefoner och det är det land i VÄRLDEN som har de största tillgångarna av ämnet. Trots detta är det ett mycket fattigt land. Ok, dörren behövde en liten känga till.
Sen har vi sjukdomsbördan. Vem har inte någon som avlidit i cancer? Rosa bandet har jag tagit upp tidigare och den företeelsen ska jag inte ge mig i kast med just nu. Men om man ser det globalt så känns det ändå som att botemedlet mot cancer skulle varit funnet vid det här laget med tanke på vilka resurserna som lagts ner på det.

Visst har jag negligerat vissa välgörenheter och vissa har kanske färre skelett i sin garderob, men nästa gång du ger pengar till en välgörenhet, tänk efter vad du verkligen stödjer.
Kanske lite för klichéaktigt, men jag kör. Ge en man en fisk och han är mätt för en dag. Lär honom fiska.....

Det internationella Sverige

När det började komma på tal var det till synes en god idé. Dock är vägen mellan teori och praktik kantad av mänskliga debacle. Det som alltid kommer upp på min näthinna är den container som ställdes upp vid Sergels torg 1994 med förhoppningen om att svenska ungdomar frivilligt skulle kasta sina knivar där.
Förvisso inte en lika stor missräkning som t.ex. Hindenburg, men ett klart exempel på skillnaden mellan teori och praktik. Jag kommer återkomma till detta ämne vid tillfälle, dvs. beslutsfattare som är totalt avskilda från verkligheten.

Men åter till ämnet - alkohol.
Det uttrycks ofta synpunkter i media och i samhället på att Sverige behöver närma sig kontinenten som det så fint heter.
Ett steg i detta närmande är att alkohol skall bli en mer vardaglig del i våra liv. Det som eftersträvas är den franska vinkulturen där vin till maten är något helt naturligt.
Förvisso en inte helt oäven idé, men inte vidare genomtänkt. De berömda tigerränderna går fortfarande inte att ta ifrån tigern och jag hävdar att denna ambition länkat med att det som tidigare blev en flaska vin från Systembolaget, nu blir en bag-in-box är roten till problemet. Till det kan vi lägga Sveriges ovilja att följa prisutvecklingen på alkohol vilket gör att införseln av alkohol från utlandet ökat drastiskt, dvs ytterligare tillgång på alkohol i stora mängder.

Matematiken blir som följer. Vi adderar ett land vars befolkning till 50% var alkoholiserat för 200 år sen och som har en historia av dåliga dryckesvanor med en ambition att dricka oftare och en större alkoholtillgång i vardagen.
Exakt när kan man då med ett straight face säga att man blir förvånad över att antalet alkoholmissbrukare i landet ökar liksom faktumet att alkoholkonsumtionen på en nationell nivå ökar?
Det är för mig lika förbluffande varje gång detta möts med förbluffning och lösningen per default är att tillsätta en kommission från regeringen som skall dokumentera ärendet och sedan komma med en lösning om 2 år.

Det är svårt att känna lukten från utedasset när man sitter på en Gustavsbergsring med doftljus runt omkring sig i lägenheten.
Regerande mästare med en perfekt serie på 31 vinster, 0 förluster 21 KO och 11 TKO - VERKLIGHETEN!

The road

Death came knocking and I politely answered: What can I do for you today massa?
He isn't hospitable or very polite, but there is no deniability - he's omnipotant and rangeless in grasp.
Show me the way I said. Sure. The road is below your feet.

But why does it go in 3 different directions? Because you didn't say which road you wanted to take.
And there it was written, on that foggy day, where my life would go. I don't know if everyone else's life was decided on that day, but that is still where we stand today.
Death among us and arms raised to the sky in a futile attempt to escape.
Where is the next brick on my path laid?

It's only funny bones

Laughing, crying, swimming, dying!
Where are you right now? Are you with me? Do you still feel the same way we did way back when?
Hahaha, really? Was it that easy to get your attention?
Don't you know I'll still do the same ol' thing that I've always been doing? If you don't the joke's on you.
I'm gonna separate this into two bits.
Ther first one is the moderator. Sounds kinda funny, but that's where we're at. Monitoring the others.
And the other, fathering the others.
Wow, when did I wake up with the dream that this would be....well in lack of another oh shit my my damn, I'll just say that that is the way it all works out. And it eventually does.

As sure as I am of this, I'm sure that this is.....it! Please don't eat my brain!

Peace dudes!!!

Just business

Jag råkade skymta förbi ett program där ett par skulle gifta sig. Det kanske inte låter som något som fångar min uppmärksamhet, men i mitt försvar så var det antingen det, ett program med Alex Schulman eller en japansk sci-fi film som skulle få specialeffekterna i Vilse i pannkakan att se ut som Avatar.
Nåväl, programvalet till trots, det som jag fastnade vid under programmets gång var notan för kalaset.
Den exakta siffran eluderar mitt minne, men det handlade om en ansenlig summa.

Detta ledde mig slutgiltligen fram till frågan - varför? Varför är denna ritual och sammankomst i det totala överflödets tecken nödvändig för att manifestera ett pars kärlek?
Jag skall förvisso tillstå att förutnämnda par med största sannolikhet njuter till fullo av hela dagen och stärker sina kärleksband.
Men i paritet till detta vill jag hävda att det hela mycket större utsträckning är ett avtryck i parets sällskapskrets för att hävda sin sociala status.

Rätten till att genomföra proceduren ligger självklart hos var och en, men jag har oerhört svårt att bifalla den och se affektionsutbytet över det som spenderas.
Men så länge som det finns människor som är villiga att betala för tillställningen, finns det företag som profiterar på vad som görs i kärlekens namn.
Det kanske ändå ligger någon sanning i uttrycket att kärlek gör en blind?