Obeslutsamhetens tvångströja

Du ska välja liv. Välja karriär. Välja människor. Välja matchande grytlappar till dina nya kastruller.
Någonstans läste jag att man fattar ett beslut varje minut. Många omedvetna på rutin. Men sen har du en ansenlig del som du medvetet fattar.
Påföljden av de flesta är om det smakar curry eller tomat när du sätter gaffeln till mun eller om det blir kanal 1 eller kanal 2.

Bekvämligheten i dessa val fördunklar de djupa, mer påtagliga besluten och tvekan inför den gör obeslutsamheten till en tvångströja. Du vill ta dig loss, ta tag i det.....men först imorgon.
För mig har detta faktum varit en tydlig parallell till idrottsskadorna jag har haft.
Förut stukade, slog och stötte man sig, men kroppen tog smällen och uthärdade. Man visste att det kanske skulle kunna hända igen, men det skulle lösa sig det med. Smärtan var en tillfällig förlust i strävan mot den stora segern.
Nu är inte den stora segern lika viktig längre. Smärtan inte lika uthärdlig och istället för evig ära finns där bara stiltje.
Bekvämligheten och den insuttna fåtöljen är bättre än det oupptäckta.

Innebunden energi går bara att tygla så länge, sedan följer ett obevekligt faktum. Implosion eller explosion. Allt är i tidens händer och sanden börjar rinna ur glaset.
Det är ett beslut du dock inte behöver ta ställning till. Sanden gör det med eller utan din bifallelse. Låt den leka sin tafatt och återbetala dig på annat sätt.
Jag tror den redan har lossat på en rem. Nu är valet ditt. Det har gått en minut......