Tid

Jag ska erkänna att jag fallit in i tidsnöden. Nöden som heter "jag har inte tid".

Det börjar bli vanligare och vanligare när man frågar vad som händer i helgen, eller pratar om att bara ses och höra vad som händer.

Det jag har försakat är denna sida. Visserligen kan det bero på att jag levt minimalistiskt senaste tiden, dvs bara jobbat, tränat och slappat. Och om jag skulle skriva för skrivandets skull om detta, tex. dagliga event på jobb eller som domare, eller om hur varje träning gick skulle jag vara tvungen att skjuta mig själv. Skammen att skriva en så banal och rätt intetsägande blog skulle vara för mycket och jag är inte klar att möta.....vem det än är jag möter när pumpen slutar slå.

Men som allt annat handlar det om prioritering, inte om tidsbrist. Det handlar om att ta sig tid. Att säga till sig själv "det här är viktigt för mig."

Detta flyter också in i Nextopia tänket. Dvs. det som innebär att vi hela tiden vill ha nästa kick, nästa event. Nextopia är en bok skriven av Micael Dahlén som berör just detta. Jag har än så länge bara läst en intervjun, men kontentan, som jag för övrigt delar, är att vi inte njuter tillräckligt av nuet, utan får det vi eftersträvar, njuter ett kort tag och börjar sedan återigen leta efter nästa kick.
Ett exempel är om du köper en ny elektronisk artikel, för att några dagar senare redan börja sukta och sura över att det snart kommer en nyare och bättre som du vill ha.

Jag känner mig mer jordnära och levandes i nuet. Spänningen i att något överraskande händer eller att bara stanna upp och njuta av tex. en glass en solig dag räcker gott. Eller att spontant ringa en vän och stämma träff senare under dagen.

Som Max von Sydow säger i det sjunde inseglet när han vet att döden nalkas:
-Mitt liv har varit ett jagande, farande, talande utan mening eller sammanhang.
(Han avser då de korståg där han sökt gud)

Det är oftast för sent när man märker vad man missat.