fredag, november 14, 2008

Sluta ifrågasätt min övertygelse

Visst är det underbart att vara säker på sin sak. Du är övertygad om en sak och att bevisa dig fel är som att lösa den gordiska knuten.
Jag var och tränade igår. Inget märkvärdigt, men på väg ut genom dörren märker jag att min iPod inte ligger på sin plats, dvs. i min innerficka.
Jag kollar receptionen, platsen där jag sista hade den, men icke. Städaren i träningssalen bedyrar att han har plikt att lämna in allt som hittas. Rödluvan och vargen my ass.
Efter ytterligare en koll i omklädningsrummet är alla misstänkta. Samtliga som tränar, personalen och städaren. Konspirationen mot MIG är ett faktum. Jävla ohederliga svin som stjäl.
Funderingar om visitering av städaren och huruvida jag då kan bli anmäld för diskriminering och rasism (eftersom han såg ut att vara av utländsk härkomst) och visitation av samtliga som lämnar lokalen far genom huvudet.
Allt görs snabbt nu. Snabba steg genom lokalen. Snabb ordväxling med receptionisten.
Resultat noll.

Vid andra visiten i omklädningsrummet och även toaletten tittar en kille upp från en bänk och säger:
-MP3 spelare?
-iPod. Svart.
Han pekar på bänken bredvid och där ligger den. Inte på eller i hans väska, utan helt synlig på bänken.
Lyckan är total. Julafton en månad för tidigt.

Jag tackar honom för hans ärlighet och receptionisten som tagit sig tid att hjälpa till att leta.
På vägen ut slår det mig dock. Den jäveln.
Jag har inte hyst någon vidare tilltro för mina medmänniskor på sistone. Också kommer den här jäveln här och är 100% ärlig. Sno den istället din dumma jävel. Det är åtminstone 1200-1300 spänn på Blocket.

Sen kommer nådastöten. I morse kommer jag fram till hissdörren i T-banan precis när den är på väg att stängas. Inne i hissen finns en knapp som öppnar dörrarna. Det finns flera hissar och att INTE trycka på knappen betyder ingen större förlust för mig. Men återigen gör personen det goda och trycker på den så dörren öppnas och jag kommer med hissen ner.

Till båda dessa personer vill jag säga - era jävlar.
Eller snarare tack. Framför allt till killen som tog hand om iPoden.
Visst, jag borde kanske inte låta en person (eller i det här fallet två) representera 9 miljoner.
Å andra sidan om han hade tagit iPoden hade han gjort det....garanterat.