Kära dagbok...

....ja det blir faktiskt en sådan idag. En sida ur mitt liv. Eller ur en dag i mitt liv.
Ännu en dag på jobbet, om än med en twist. Återkommer om det senare och då klarnar twisten.
Efter arbetets slut blev jag ombedd av en vän att cykla till Essingen för att hämta några biljetter till en restaurang som visar fotbollen imorgon. Inga problem - blå blixten kan...ALLA!
Anländer ca 18.20 och självklart har de stängt 18.00. Då har jag ändå frågat min vän om när de stänger. Men som tur är står en drönare från företaget utanför och släpper in mig till en vakt med tätsittande ögon och en mycket obeglig gång.
Nåväl, jag avviker utan bekymmer om än med ett öga över axeln.

Och då händer det - blå blixten blir blå snigeln...punka. Jag har dock förutsett att detta kan hända och har en hel slang i reserv med mig. När jag står där vid Fridhemsplan och byter slang så är det 2 personer som stannar och frågar saker. Den ene, en finlands-svensk herre i 50-års åldern som frågar hur man får loss hjulet.
-Eeeeeh, man lossar på den här spärren och tar loss det.
Tydligen hade han haft problem att få bort kedjan på sin egen cykel...och jag tyckte jag var oteknisk.
Den andra är en dam i 40-års ålder som ser att min lilla pump inte gör jobbet och fyller däcket med luft.
Vad är grejen med Finnarna och cyklar?

Nåväl, det löser sig då en annan cyklist på en tvärgata har en pump och vi är åter blå blixten.
Jag har dock dessförinnan gått förbi Maria Ungdom som har flyttat till Sankt Görans området. Det jag reflekterar över är att pilen mot akuten vätter emot en tämligen brant stentrappa på ca 30-40 trappsteg.
Är det alltså meningen att en knappt kommunicerbar tonåring ska upp eller ska hjälpas upp för de här trapporna för att få hjälp? Snacka om moment 22. So att sälja rullstolar högst upp i Skrapan utan att ha hiss.

Till sist reflekterar jag över en taxichaufför som ifrån parkerat läge ska göra en u-sväng vid Stureplan. För varje bil som passerar kryper han längre och längre ut och tänker inte vänta och då kommer ändå bilarna i ganska strid ström. När han står tvärs över hela körbanan vinkar han med handen i körriktningen som för att säga:
-Jag ska ditåt.
Ja, vad säger man?

Ännu en dag av vardagsbeaktelser signerade Mr. H.