De outtalade orden

Vissa saker får du helt enkelt inte säga att man inte gillar. Du får aldrig tala illa om hjälp organisationer, men ingen vet egentligen inte hur många procent av pengarna de ger som verkligen hamnar hos dem som är i nöd. Men jag orkar inte snöa in mig på det, lite av att sparka in en öppen dörr hoppas jag.

Nej mina kvästa ord är om en personlig sak som är på en mycket mindre skala, men eftersom det här är min blog, well, you get it.

Jag förstår inte varför allt stannar upp när någon visar upp små barn? Det är inte så att jag ogillar barnet i sig, det är själva företeelsen att allt stannar upp, huvuden läggs på sned och det kommer några klassiska "åååå...vad gullig".
Ja, jag vet, det är för att jag inte förstår det magiska med att ha barn. Eller? Det är kanske inte samma sak, men jag bodde hemma och var 17 när min syster föddes, så jag har i mogen ålder haft ett spädbarn i hemmet och tagit hand om det. Jag älskar min syster och minns de tidiga dagarna, men jag får ändå inte den där blicken.

Det andra är att blicken inte är exklusiv för dem som har barn, utan även de som INTE har barn får den. Det är väl lite Mars och Venus över det hela antar jag.
Jag har heller inga problem med att de som är föräldrarlediga tar med sina barn till jobbet, men när de står mitt på arbetsplatsen med ett skrikande barn bredvid mig och inte ens tänker professionalism, då börjar Mr. H undra lite.
Du får då inte yppa orden "kan du gå ut med barnet" eftersom det uppfattas som fientligt och att du inte gillar den lille pilten. Moment 22 - in effect.

Jag är inte funtad åt det barngillande hållet, du kanske är det, men det får jag då inte säga eftersom det möts med förvåning och frågor som:
-Vad då, gillar du inte barn?
Look, jag förstår din stolthet över att ha bringat ett liv till den här jorden, men jag kommer inte tappa fattningen eller gulli-gulla med parveln direkt när du kommer genom dörren. Det är helt enkelt inte jag.

Nu var jag i min hybris och vilja att ha rätt på väg att säga att det inte är fel på mig utan på DIG som inte förstår och har överenseende med att jag är den jag är. Tur att dem outtalade orden inte yppades, då hade det varit verkligen illa. :P





(Första och förhoppningsvis sista gången jag använder en smiley i bloggen, men jag kände att ironin var tvungen att framhävas lite extra. Tolkningen av min skruvade ironiska humor har fluktuerat lite på sistonde om vi säger så.......understatement of the week =)......fan 2 st. i samma, hur ska detta sluta?)