Musik

Som de flesta av er vet är jag en allätare vad gäller musik och musik har en mycket stor del i mitt liv. Min skivsamling slår nog de flestas och spannet i vilken sorts musik det är visar sig nog också över det vanliga.
Men det här är ingen peni.....vem är bäst i musik tävling utan en introduktion till en ny era på jagkanbloggaalla.

Jag tänkte försöka dela med mig av mina favoriter och det kanske inte alltid blir main stream utan det kommer variera beroende på humör, känsla och vilken som är veckans låt helt enkelt.
Lättaste sättet för dig att få låten är att höger-klicka på låten nedan och öppna i nytt fönster. I zshare är det lätt, i speedy share högerklickar du på låten och sparar som.

Igen, det är inte ristat i sten, men varje söndag ska jag försöka lägga upp 2 låtar och denna vecka börjar jag med en låt som för tankarna tillbaka till en svunnen tid då jag och min långtida vän Thomas läste Arne Anka, lirade Amiga och brände runt på våra moppar i tid och otid.
Den är från en Spike Lee film, "Mo better blues" och låten i sig är så oerhört vacker, men när den sätts i filmens sammanhang - oh my.

"Branford Marsalis och Cynda Williams - Harlem blues"

Den andra låten är från en skiva jag fått låna utav en café ägare inte långt ifrån jobbet. Han brukar ofta spela gammal fransk café musik (som jag kallar det) men tyvärr vet jag inte vad låten heter. Men den och faktiskt hela skivan passar perfekt på en enkel uteservering där en tråkig Stockholms gata kan bli "Rue vau dú ville". Så i brist på namn heter den:

Cafe de Paris - Spår 7