När man tänker på Shakespeare

Det börjar vankas tur och denna gången är det inget för den timide. Tidens pendel har svängt några gånger sen sist och men det är återigen de 4 tappra som beger sig ut på ett korståg värdigt riddarkorset.

Once more into the breach dear friends.

Lite så känns det. Att återigen få uppleva allt som sig bör i en road trip och för mig ger det en viss känsla av genuinitet, broderskap om du vill när de ärrade kombatanterna återigen ger sig i strid med Morgan, Remy, Jose och allt vad dem heter.

Tidigare har inte förväntningarna funnits där eftersom det fanns, jag vill inte säga rutin, men ett mer frekvent svävande i det blå och då kommer man inte ned från molnet riktigt.
Lite kan det också bero på att mycket på förhand är uppstyrt på ett annat sätt än tidigare, det är åtminstone känslan. Men just den ramen är också vad som borgar för att vi mer än någonsin kommer ge oss hän och anamma känslan av livsglädje då tidigare nämnd ram görs till kaffeved till den pulserande elden som är vår fria själ.

På fredag ger sig de tappra sig av för att rädda folket, riket och äran.
TREA MIG FÖR BÖVELN!!!!!!!