Träningsnarkoman

Igår fick jag frågan om jag var träningsnarkoman. Vad svarar jag på det?
För mig är själva ordet en skymf och ännu ett tecken på vår dubbelmoral. Om någon INTE tränar och blir kraftigt överviktig är det synd om personen som inte rår för sina ätvanor/ämnesomsättning eller vad det nu kan vara. Personen möts med empati.
Men om man istället försöker hålla sig i form och gillar att träna ses det som någonting negativt? Det möts med en smula förakt.

Jo, det klassas negativt, varför heter det annars träningsNARKOMAN? Försök använda ordet narkoman på ett positivt sätt om du vill motbevisa detta.
För mig fyller träningen flera funktioner.
*Jag ett stillasittande jobb och behöver röra på mig pga detta.
*Att träna ger mig bättre aptit och jag sover bättre
*Eftersom jag opererat knät är det i den aspekten viktigt att jag inte väger för mycket
*Beach 2008

Sen ser jag inte vissa träningsmoment som just träning. Tex är tennis, badminton och basket för mig social verksamhet likstält med att gå och fika eller ta en öl för vissa.
Och om man tar det som definition så är alla med ett fysiskt påfrestande yrke träningsnarkomaner.

Kan det möjligtvis vara den icke-tränandes dåliga samvete som försöker racka ner på att jag pallrar mig iväg och tränar medans denne tränar soffdykning?
Vem vet?
Det jag vet är att jag mår bra och sen jag började sköta kost och träning lite bättre så har jag inte varit sjuk en enda dag.
(Jag tog i en stor mahogny-skiva efter dem orden skall tilläggas)