Tomhet!

Ibland får jag bara den där känslan av att.....att det inte finns något mer. Jag har gjort allt, sett allt och prövat allt. Det jag kan likna det vid är en person som tappat sin vision.
Vardagen har just blivit vardagen och jag tillåter mig själv att bli lite nedstämd när jag egentligen inte har något att vara nedstämd över.

Kanske är det bara den långa, mörka vintern som tar ut sin rätt och det jag behöver är lite sol och ett skönt dopp.
Det kan också ha att göra med den boken jag just nu läser. Den ger vatten på min "Seven"-kvarn där jag blir cynisk och inte hyser någon vidare förhoppning för varken mänskligheten eller dess godhet.

"Let's pray that our capacity for forgiveness doesn't run out before our capacity for tearing eachother apart."