Fasaden

Den senaste tiden har jag börjat ägna lite mer tid på att lyssna på folks platityder och försöka skärskåda människor runt omkring mig.

Det som har slagit mig mest är hur livrädda folk verkar vara för att visa sitt riktiga jag och hur hårt många jobbar för att upprätthålla en fasad utåt.
Nu ska jag inte börja kast sten i glashus, eller sätta mig på höga hästen Bruntes rygg och säga att jag inte gör detsamma. Men jag vill dock tro att jag har en ärlighet över mig själv som är lite större än de flestas.
Det är antagligen något som skrämmer vissa, men för min del är jag glad att de vännerna jag har är riktigt bra sådana. Det har varit en självsållande process skulle man kunna säga. De som inte vågar prata förtroligt eller är sig själva (tro mig, sånt märks) har inte heller blivit de riktigt bra vännerna.

Men sen har ju självklart mina vänner begränsningar liksom jag och vissa skulle aldrig säga att något är dåligt eftersom fasaden då skulle krakelera.
/////
Tog ett litet break, fyllde på cola och läste vad som skrivits. Tror det jag försöker säga är att jag blir lite besviken på människor som inte är sig själva, utan försöker vara någon som de tror att alla andra vill att de ska vara.