onsdag, augusti 26, 2009

Bra Polisen!

Nyligen körde polisen en raid på Götgatan där de stoppade cyklister som cyklade mot rött. Jag säger bara BRAVO! Mera, mera!
Varför tycker jag detta är så fantastiskt? Jo, det är dels för att jag hoppas att rödkörningarna minskar eftersom min uppskattning är att ungefär varannan cyklist cyklar mot rött. Men också av den enkla anledningen att det är rött.
Jag håller inte med röster som säger att cyklister tror att de är odödliga. Det är nog snarare en stor okunskap om trafikregler och trafikvett.

Till exempel tror jag många jämställer att cykla med att gå, vilket är helt fel eftersom en cykel räknas som ett fordon.
Det roliga är att nu får säkert bilister vatten på kvarnen i den eviga diskussionen om vilka som är sämst i trafiken (fotgängare, cyklister, bilister, yrkeschaufförer)
Mitt svar är enkelt - ALLA är dåliga. En kompis sa det bäst:
-Utgå ifrån att all runt omkring dig i trafiken är idioter så går det bättre.
Och det är sant.

Mitt aber just nu är cyklister som prompt ska vara längst fram. I och med de nya cykelzonerna som är framför stopplinjen för bilar kan nu cyklister breda ut sig 3-5 bredder i körbanan som är till för 2.
Det som är lustigt/surt är alla dessa människor på träskcyklar* som prompt ska stå längst LÄNGST fram trots att de knappt cyklar i styrfart. Även om jag till exempel står längst fram skall alltså dessa personer stå lite längre fram.
Detta renderar i att jag igen måste cykla om dessa cyklar vilket är svårt om de är 2-3 på bredd.
Det jag inte förstår är hur de resonerar. Jag har en racercykel, alltså en sådan som man tävlar med. Visserligen inte supersnabb, men ändå tycker jag att man borde se att det kommer gå snabbare än 10 km/h.

Men att hänga upp sig på företeelser, oavsett i vilket sammanhang, där man förväntar sig att människor agerar rationellt eller logiskt är något jag försöker undvika.
Som sagt:
-Utgå ifrån att all runt omkring dig är idioter tills de bevisat motsatsen.
Kanske en lite krass inställning, men i vissa fall är den väldigt applicerbar.

tisdag, augusti 25, 2009

Hyfs

Jag har retat mig på en sak den senaste tiden.
Det är företeelsen att vid ett samtal via Internet, en chat om du vill, är det tydligen inte nödvändigt att använda vanligt hyfs.
Antagligen är det jag som är lite gammalmodig av mig och inte à jour, men in min värld avslutar man alltid ett samtal med att säga hej då.

Kanske en banal sak, men jag tycker det är rakt av otrevligt att vid en diskussion inte avsluta den på ett hyfsat sätt.
Man säger hej då eller något synonymt när man skiljs åt från någon eller avslutar ett telefonsamtal, men på internet kan du bara helt sonika logga av utan att säga ett ord.

Om någon har en förklaring varifrån detta härstammar och om det är en kotym som jag missat är jag självklart redo att höra vari skillnaden ligger mellan Internet och andra kommunikationsmedel.
Dock kommer jag inte ändra min åsikt då jag tycker det är vanligt folkvett och hyfs att säga hej och hej då när man samspråkar med en vän.

måndag, augusti 24, 2009

Mat till hunden

Efter några veckor i det förlovade landet i väster (nej, inte Norge) står en sak jäkligt klart, det finns stora olikheter länderna emellan.

Istället för att jämföra alla våra olika nycker och seder tänkte jag för en gångs skull hålla mig kort och gå direkt på pudelns kärna som det heter.
Det som jag anser märkvärdigt är seden att ta en doggy bag när man äter ute.

I USA är det något du kan göra på i stort sett varje vanlig restaurang och inget som någon rynkar på näsan över. Det är till och med snarare tvärtom vågar jag påstå.
Här hemma är det dock en annan femma.
Det är snarare så att det anses lite ofint och att personen i fråga inte har råd att köpa mat utan måste ta med sig rester.
Jag antar att det kommer ifrån att vi inte har det som sed och därför anses det lite ofint.

Det finsn dock inget förutom denna skeva bild som stödjer varför man INTE ska ta en doggy bag. Istället för att maten blir sopor nyttjas den och ja, den som tar med sig maten får ett mål till.
Men trots detta tror jag många skulle tveka att göra det, just pga. att de förlorar anseende.
Är det inte rätt löjligt att detta är anledningen till att inte ta med sig mat som man faktiskt köpt?

lördag, augusti 22, 2009

Old school

I've been going through my old OLD albums and stumbled on a few that brought me back. Ill Al scratch, Paris, MC Eiht...the list goes on. All I know is that 1994 was a good year.
Not just because Kenneth Andersson did the single greatest sports feat in Swedish history, but because almost all of my legendary CD's are from that year. Here are 3 C-L-A-S-S-I-C tracks. I hope you like 'em.

Ill Al scratch - Classic shit

The college boyz - Hollywood paradox

Down south - Southern comfort

fredag, augusti 21, 2009

Alexander den store

Måste säga att jag blir grymt imponerad av Alexander Skarsgård.
Jag följde Generation kill och tyckte han gjorde en riktigt gedigen rollporträttering i en ypperlig serie.
Nu är han med i True blood som inte är riktigt lika vass som GK, men ändå bra och även här spelar han grymt bra.
Det är bara en tidsfråga innan han kommer börja figurera på film och jag tror han kan bli större än både sin far och Peter Stormare som är våra två största manliga skådespelare hittills. Och nej, Dolph Lundgren slår sig inte in på den listan.

Självklart minns jag ett citat från Generation kill.
En menig har råkat skjuta några civila, däribland några barn och dagarna efter kallar alla honom för Burger King.
När han frågar svara ingen, men till slut får han svaret.
-Burger king, you know, BK.......baby killer.

Den är lite småelak. Men vad ska man vänta sig i krig?

Le grande bleu (the big blue)

My friends know by now that I really like this film but for those who don't know or think about seeing it, here's the start of the film.
If you do watch it, make sure it's the original version that's 2h 30min hours or so, not the made for US movies bull shit version that's about 1h 45min.
Enjoy!!

måndag, augusti 17, 2009

Damien Rice - Rootless tree(fuck you)

The original isn't bad, but this one just takes it to a whole nother level. Enjoy!

Sömnen

Kan rekommendera Ulf Lundells exellenta bok "Sömnen".
Jag har inte läst något av Lundell tidigare, men blev tillstucken boken med lovord och min vän som jag vet har god boksmak svek mig inte.
Lundell skriver på ett sätt som gör att du vill läsa vidare och språket är mycket underhållande.
Det jag tar med mig för utom själva huvudtemat är den beskrivning som görs i boken av Stockholm och Stockholmare.
Vad som är så spännande med det är sättet han beskriver staden och invånarna på anno 1977 och att det utan tvekan skulle kunna vara något som var skrivet 2009.

Har fått lite blodad tand och kommer nog ge mig på Jack inom en snar framtid.....om jag inte blivit en mås innan dess.

She sells seashells........

lördag, augusti 15, 2009

Alabama!

Damn, I don't really know how this spawned or why I had to bring it here, but the guy just made a huge impression on me.
I don't know his name.
I don't know his age.
I don't even know what he does right now.

I do know that he is a US Army trooper on his way home from a long shift.

But before we get to him, a little background.
It's early saturday morning in Los Angeles. A flight to Atlanta will leave LAX in a few hours and on it there will be a happy/sad, talking in his sleep Swede.
But the wait for the flight is still the same....or is it?
Trouble checking in, taking your shoes off, finding something to drink and eat before you board the plane because there is no way I'm paying 10-15 dollars for some piece of shit airline food.

But this early a day the shops aren't open yet. What to do, what to do.....hey, an open bar.
-One glass of water, please.
I get a top of the line sink water glass of L.A's finest water. Bah, what the hell.
-Hey bartenter, what do you call a glass of water in Spanish?
-Un vaso de agua.
-U huh, cool.

I could go on with how this discussion with the bartender and mostly myself went on, but that would waste your time and keep you from the heart of the story.
Here is a guy with the patternted U.S army back pack at the bar at 6 am drinking shots and beers.
The guy was pretty pissed and from seeing the small glass of light brown liquid in his left hand and the beer in his other it seemed as a fair assesment.
Lo and behold, 2 minutes later, he gets another round of Jack Daniel's straight and another beer even though he's only half way through his other one.

We start talking about military service, well he mostly talks and he asks where I was stationed and I tell him that I did my service back home (Sweden)
The fact that military service is(was) mandatory in Sweden makes Alabama very happy, but it soon turns to something else.
I don't think I can ever describe his eyes when he started to talk about his service in the corps.
He was very, VERY, proud of being an american soldier and one of the first to invade Iraq both the first and the second time.
But the way he looked away at the end, the way he saw something that I could never see and for a second or two, when he was even quiet, told me that there was something else there.
He had performed his duty to a T, but to what cost?
Although very proud of being from Alabama and happy/proud to go back there, he still couldn't sell the "proud soldier returning" to me.
I saw a wounded soul, a person who was caught between two worlds. He was tired. Not in the way you are after a long day...but after a long couple of years.

I don't think that anyone who hasn't been on the frontier of a war, even as "trivial" as the Iraqi invasion, can ever say what it's like there. But I have a pretty good idea.

I think I saw the truth. Man, the guy had been to hell and back. He did however re-up voluntarily by what he said and it really made me sad because by his posture, his way of talking about recent events and the on and off blankness in his eye, I could not but think of a quote by Mickey Rourke said in the wrestler:
It's when you have nothing that you cling on to something.

I think what I want to say is that Alabama made an impression on me as strong as anyone I met in L.A and I only met him for about 20-30 minutes.
I'm not taking anything away from any of the friends I met there, but the way he was so brutaly honest in his way, it really stood out.
I do want to point out that WHY he was there is a whole other matter. Missles my ass, U.S wants oil, Iraq has oil - boom!
Situation in Kongo and Rwanda has been ten times worse, but they don't have any oil.

None the less, he was there, asked by his country to be there.
Even though you bury your dead after war, there are still more casualties.

LIke I said, Alabama made an impression on me but I'm not going to feel sorry for him.
I will however feel sorry for what this world made him do.
If you don't agree, don't understand or think that it isn't that bad, watch the shows "Over there" and the brilliant HBO series "Generation kill" to see a glimpse of what it's like.

Alabama, I salute you.

måndag, augusti 10, 2009

Back!

Det har varit lite sisådär med skrivandet, men för mig är forcerat skrivande som att äta svamp. Visst, DET GÅR, men det ger mig snarare olust än vällust.
Vi får se vad hösten 2009 kommer innefatta, men det blir nog en hel del om träning eftersom det är något jag kommer lägga stort fokus på i höst.

Jag överväger också att ta kontakt med en kostkonsult, vilket i och för sig går lite emot mina principer, men ibland måste man rucka på fundamentet för att få till en förändring.

Tiden rinner ifrån och det är en dag imorgon. Stay tuned.