En riktig roast

Grillningen med Henrik Schyffert har ju varit på tapeten. Det jag har sett har varit, låt oss säga ok, för syns skull. Men om du jämför med roasts från Comedy Central är det som att jämföra Lillen Eklund och Mike Tyson.
Här är mina två favoriter, Lisa Lampanelli och Jeffrey Ross.

Ge mig en volleyboll

Man blir lätt isolerad när man är sjuk. Förklaringen känns redundant men antalet saker du kan göra är inte många. Soffan, sängen, sitta lite vid datorn.
Förutom den kontakten via nätet är det lite som håller en sällskap. Efter några dagar är du en hårsmån ifrån att måla en volleyboll och börja prata med den.

Det som håller en ifrån att göra det är just nätet. Ett forum att utbyta några ord med vänner om än för ett kort slag.
I ledan får man dock tid med många onödiga saker du inte tänkt göra annars. Tex. göra egna ljudsignaler till MSN, ha en 30 streak i Freecell och börja kolla på en ny/gammal serie (Kenny vs. Spenny och 30 rock)

Nästa gång jag blir sjuk vill jag få en sjukdom som jag inte mår dåligt av? Går det att ordna?

Vardagsbetraktelser

Jag har återigen tänt aggens flamma vad gäller T-banan. Ett tag fanns en viss harmoni och balans i resevardagen. Men säg det som varar.
De två sakerna jag irriterar mig på är som jag nämnt tidigare, folk som står framför dörrarna när jag ska av.
Släpp av - gå på. Det är inte raketforskning.

Nummer två är Lille-John efter Nottingham åkarna. De som när de kommer över tröskeln till vagnen tvärnitar och genom det säger:
-Det var det sista, åk nu.
Nästa gång en vagn ser full ut, titta bakom muren av folk och tryck dig på. Det finns plats där, jag lovar.

Sen har vi alla fyllon på gatan. Jag vet inte hur du eller de flesta går, men just kvinnor har fasligt svårt att gå rakt fram. När du går ner för gatan och möter någon på samma kurs är det vanligaste att du tar ett halvt steg i sidled för att undvika kollision. Men då detta inte sker pga. en mobilsvingande, lattedrickande kossa med ett synfält på ca. 1 näslängd fram frångår vi planen.
Detta leder också till många leende eftersom de ofta inte upptäcker 190 cm 90 kg moi förrän väldigt sent.
Smilbanden får sig en träningsrunda i samband med det. Välkommet.

Gröna vågen dagar är alltid goda. Inte för att väntan på vad det nu kan vara bekommer mig någon nämnvärt, men jag uppskattar desto mer dagar som denna då jag egentligen missade tåget och tågföraren frågar:
-Ska du med?
Dörrar upp - tackar.
Hissen anlände direkt och just som extrakassan skulle stänga smyger man fram direkt och dagen flyter på som en vårbris över en glasskulsskinka.
Nej, det senare substantivet kom inte till mig oförhappandes. Näthinnan är färskt uppdaterad som en F5-tryckning.

På tal om det så vågar jag nog drista mig till att säga att våren är här. Cykeln ska smörjas och nacken ska stretchas innan vi officiellt lägger kung Bore i backspegeln.
Men sen...ja sen.
Dramaten 2 - Bore 0

Vodka och mjölk

Världens svåraste fickparkering

Redan innan jag såg klippet och endast såg rubriken "driver can't park small car in huge parking spot" så tänkte jag - kvinna.
Hypotetiskt nu så säger jag att kvinnor ÄR sämre bilförare än män. Chauvinistiskt? Kanske. Jag kan tona ned det och säga att motorfordon och kvinnor går ihop som vodka och mjölk. Chauvinistiskt. Nej, bara ett skämt.
Men ännu ett lamt penisskämt eller nickande medhåll om att män inte kan göra två saker samtidigt - inga problem, eller hur?

Hur som helst - sjukt roligt.

Fredrik Backman

Jag är överjävligt avundsjuk på Fredik Backman!
Han skriver som jag vill skriva. Kommer på det jag missar och har en ironi och en syrlighet som jag inte lyckats hitta.
Under följande länk hittar du några axplock. Tyvärr är dagens krönika 11/3-09 om journalister och Rosengård inte med. Men håll utkik så kommer den nog upp där också snart.

En personlig favorit är "Överpresterande gäster gör festen till en riktig plåga".

Enjoy!

När ord är överflödiga

kul

Jag försökte hålla mig utanför, men så hördes ett droppljud

Ytterligare en gång har det runnit över.
Egentligen bryr jag mig inte om hela Viktoria ska gifta sig kommersen, men självklart har jag några tankar.
Som tidigare nämnt, är det en slump att de annonserar sin vigsel samma dag som ipred lagen klubbas igenom?
Varför detta ständiga prat om hur stort appanage kungahuset får? I helhetsbilden av Sveriges budget är det mikro managing utan dess like och jantelagen i sitt essä. Har du någonsin tänkt på vad alternativet till kungahuset är?
Med största sannolikhet en utökning av utrikesdepartementet med representanter som åker utomlands i PR-syfte. Vad klingar bäst, utrikes delegat Karl Gustaf Bernadotte eller KUNG Karl Gustaf Bernadotte. Säga vad man vill, men roylitet slår alltid lite högre.

Sedan kan vi ta det ytterligare ett steg längre och fråga hur mycket vi får tillbaka på alla turister som besöker Sverige och just Stockholm för att se kungahuset och Drottningholm?
Man kan flå ett får en gång, men klippa det flera gånger.

Till sist, en kommentar på Aftonbladets löpsedel idag fredag. Det är tydligen trubbel i paradiset eftersom Säpo vakternas ständiga närvaro tvingat Daniel att fria med dem närvarande. Om deras närvaro är så total att de inte kan få göra en sådan privat handling i fred, hur gör de då om de ska göra något ännu mer privat?
Känns som att Viktoria och Daniels "One night in Paris"-klipp inte är långt borta.

Slipknot

Har börjat lyssna in mig på Slipknot och i kontrast till vad många nej-sägare vill göra gällande har de flera nivåer. Ok att Slipknot betyder löpsnara, dvs hängsnara och att deras utstrysel är något utöver det vanliga. De uppträder i likadana arbetsoveraller och är från oväntade Des Moines, Iowa, men musikaliskt har de en mångsidighet som en oinsatt lätt förbiser.
En liten fun-fact om dem är att trummisen, Shawn "clown" Crahan, är så energisk att han inte bara en, utan två gånger under turnén 1999 slog upp ett jack i pannan när han headbangade sitt trumset. Båda gångerna så pass allvarligt att han var tvungen att sy.

Vermillion pt.2


Pulse of the maggots

Men kom på något nytt för fan!!

Varje gång jag skriver om könsdiskriminering känns det som att jag sparkar in en öppen dörr.
Men återigen är kvinnors löner på tapeten och en lite mer subjektiv not är den kolumn jag läste i Metro idag om hur medelålders män glider omkring på en räkmacka, sitter i hotelbarer och smuttar på en dry martini medans hon "inte hinner" göra det för att hon måste fixa håret, slutföra jobbet och ringa sina barn.
Vi får återkomma till hela "jag hinner inte/har inte tid"-problematiken en annan gång och det är med stolthet jag fortsätter på inslagen väg och inte frångår ämnet.

Visst är snedfördelningen i löner och uppsatta positioner en som bör åtgärdas. Men återigen, kan vi inte en gång för alla döda kvinnans roll som offer i samhället? Varför, om vi nu ska tala om förfördelningar mellan könen talas det inte mer om att de jobb som nu försvinner eller tvingas till lönesänkningar i lågkonjunkturen är jobb inom verkstads- och produktionsindustrin vilka är yrken som stor utsträckning innehas av män. Varför uppmärksammas inte detta mer om nu jämlikhet är något som eftersträvas? Ordet jämlikhet kanske har fått en annan innebörd de senaste åren och betyder numer lika för NÄSTAN alla.
Återigen, sanningen genom ett nålsöga.

Vad gäller tidigare nämnd kolumn avstår jag från att kommentera den då den är banal och simplifierad till den punkt att den enda rimliga slutsatsen till att den skrivits och publicerats är för att antagonisera. (Spalt skriven av en kvinnlig skribent i början av Metro 5/3.)
Rättvisa är självklart något som skall eftersträvas, men att ha det som mål är detsamma som att söka regnbågens slut.
Varför? Det lämnar jag upp till dig att klura ut. Jag kan väl inte ge dig alla svaren, vad är poängen med det?